Tillbaka från Dublin

När jag kom till Dublin i fredags så fick jag dåliga vibbar direkt. En stor demonstration utanför flyplatsen som konstigt nog inte var en protest mot mig, som är allt annat än katolsk (trots att jag rent formellt är att se som halvkatolik), utan snarare Lucifer.

Dessutom hamnade vi på samma buss som ett gäng högljudda människor med gröna hattar. Spontant fruktade jag St Patrick's Day. Det hade känts typiskt, jag lämnade inte en bonnfestival(bandyfinal) i Uppsala för bonnfestival i Dublin, och så var det inte, visade det sig. St Pat's firades tidigare under veckan, och de där grabbiga grabbarna hade nog bara inte hunnit nyktra till än.


Dublin var dyrt, men vädret var sagolikt, på kvällen så låg folk i t-shirts och solade på parkernas gräsmattor. Det var helt enkelt vår på riktigt där.

Jag förvånades även av det stora antalet invandrare som arbetade på olika ställen. Helt enkelt för att Irland inte är ett ställe som jag förväntat mig att många flyttar till. Enligt några som jag pratade med så är det framförallt polacker som flyttat dit, och de tar okvalificerade jobb till en lägre lön än vad den genomsnittlige irländaren gör.

Jag hann även med att kolla lite Rugby på TV. Rugby är en GRYM tv-sport, och i helgen avgjordes Six Nations. Som jag fattat det är det någon typ av EM för de bästa Rugby-länderna i Europa, det vill säga, Irland, Wales, England, Skottland, Frankrike och Italien. Irland vann den här upplagan, och det var tydligen stort där. Som jag fattade det var det första gången på 61 år som de vann, så stämningen var grym på puben där jag tittade.

Jag hann med och se en mindre ort, Howth, och allting avslutades med att min bror, som gillar Trance-musik, fick med mig på en sådan fest. Jag är inte alls insatt, men på det stället vi var spelade en kille som heter Bryan Kearney, och han är tydligen det nya svarta i Trance-svängen. Brorsan tyckte det var stort som fan, och även om det innebar att åka direkt till flygplatsen kl 0400 så var det värt det för hans skull.