Crack Hoe

På torsdag åker jag med T och C till Krakow, Polen. Vi ville åka någonstans dit RyanAir ville flyga oss billigt och där vi kunde bo billigt. Så nu ska vi alltså möta våren i vackra Polen. Skämt åsido så har jag hört att det ska vara fint i Krakow. Eller så var det Warszawa, speciellt i Gamla Stan.

Mest nyfiken blir jag på Auschwitz. Vi har inte bestämt oss för att ta oss dit, men det ligger lite på mitt bord att ordna upp det, och eftersom jag är jätteintresserad av det så borde jag lyfta mitt arsle och fixa det, men jag är sista minuten som människa, så det kan dröja.

Hoppas att inte flyget krånglar på grund av vulkanutbrottet, det skulle bli en obehaglig överaskning. Hihihihih.

Det där med välgörenhet och volontärerier

Micke Persbrandsextremt kloka och genomtänkta ord ekar i mitt huvud... "antingen så gör du ingenting (konstpaus) eller så gör du nånting". Vilket manus, vilken passion, vilket skådespeleri, vilken närvaro!!!

Hur som helst... Jag funderar ofta på hur jag bäst kan hjälpa till. Rent ekonomiskt har jag fullt upp med mig själv just nu, men samtidigt så kan jag alltid skippa en öl per utgång, och istället använda den 50-lappen för att bidra med något. Hur det än är så är jag dålig på att skänka pengar. Ofta skyller jag på att jag inte kan välja rätt välgörenhet.

Nu har jag i varje fall kollat in volontärarbeten. En jävligt dyr semester med arbete, helt enkelt. Visst låter jag som en ignorant västerlänning, men jag kan erkänna det också. Jag trodde att volontärer arbetade gratis, men åtminstone fick resan till destinationen betald, men så är det alltså inte.

Nu kanske man kan tro att jag blev avskräckt, men förvånansvärt nog (det förvånar i varje fall mig) så är jag fortfarande intresserad. Det är ett bra sätt att göra något som behövs, och för att gärningen ska bli extra god så får jag själv bekosta det mesta. Å andra sidan - någonstans tycker jag att det känns lite fel. Är det bara vissa människor som ska få åka och hjälpa till på plats? Och ja, så är det kanske. Har man det inte tillräckligt bra ställt så får man väl stanna hemma och stoppa pengar i en bössa istället. Anta också att volontären betalar 16 000 för att volontärjobba i 8 veckor. Tänk vad mycket dessa 16 000 skulle kunna göra i stället för att bekosta en resa. Å tredje sidan, skulle jag ha 16 000 över skulle jag inte skänka dem till välgörenhet.

Min slutsats är att jag inte ännu är riktigt mogen för volontärarbete. Den slutsatsen drar jag eftersom jag blev så chockad över kostnadsfrågan. Men får den värsta chocken bara lägga sig så kan det nog vara ett alternativ framöver. Bland annat finns det ett projekt i Sydafrika där man arbetar med fotboll som medel för att hålla ungdomar från gatan. Det låter faktiskt som något för mig.

Paris, sacre bleu!

I helgen trippade vi till Paris. Det var en födelsedagspresent till mig, och det var kul att få se en stad i ett land som jag aldrig varit i. Jag har fått för mig att jag vill upptäcka Europa, hellre än att hasa runt med ryggsäck i varma u-länder, men Paris fick mig att vackla lite på den punkten.

Parisarna är lite "färgstarka". En tjej satte sig bredvid oss på tunnelbanan och klippte naglarna så det yrde nagelklipp i vagnen. Vi köpte vin på ett ställe som fullständigt stank av fotsvett (ost?), och blev inte otippat antastade av senegaleser som skulle tvinga på oss armband. Tråkigt nog för dem så hade vi inte kontanter - armband gratis, merci!

Av attraktionerna så såg vi tunnelbanan, Sacre Coeur, tunnelbanan, Eiffeltornet, tunnelbanan, Louvren och tunnelbanan. Jag är verkligen inte konsintresserad, och således var inte Mona Lisa så mycket mer än en tavla, till min flickväns irritation.
Den franska maten lös väl inte med sin frånvaro, men vi sökte inte heller upp den. Grodor och sniglar fick vänta, vi gick på beprövade italienska och amerikanska koncept, och hamnade på en intressant krog i lördags. L observerade det snabbt, emedan hon fick påtala det för mig. "Jag tror vi är på en gay-restaurang" sa hon. När jag undrade över hennes slutsats så sa hon att jag skulle se mig om, och mycket riktigt, det var enkönade par överallt. Men öppensinnad och allmänt fantastisk som jag är så gjorde det inte mig något, och vi hade trevligt.
Resans anti-klimax var Eiffeltornet. Efter en kvarts köande såg jag på skylten vid entrén att det sista etaget var stängt, och att det som högst gick att åka upp till det andra etaget. Vi hade riktig tur med vädret den kvällen, så det var frustrerande att inte få se utsikten från högst upp. Jag blev sugen på att klättra upp själv (är såklart helt övertygad om att jag hade fixat det), men vi förblev på det futtiga andra etaget.

35 spänn för en burk med cola? Jogga vidare...

Jag fick leka filmstjärna i tunnelbanan, så nu har jag spelat in film med Jude Law och RD Jr.

Dessutom fick jag en möjlighet att slå ihjäl myten om mig själv som Hugh Grant-kopia.

En månad och en halv

Det kan ju gå riktigt snabbt. Men julen har varit trevlig. Det var nog första gången jag firade med en flickväns familj, inklusive flickvän givetvis. Nyår tillbringade jag på jobbet, men det kändes lika bra eftersom jag och K åker till Paris om två veckor. Det ska bli kul att se. Jag kan inte tänka mig att det går att shoppa något eftersom det ska vara svindyrt. Det som ska vara billigt är vin, men att få med sig det hem känns inte så roligt.

Frankrike har jag aldrig varit i, utan det blir ännu ett land att pricka av på listan med besökta länder. Det är bara europeiska länder på den än så länge, men det räcker gott och väl. Asien/Australien känns helt uteslutet för min del, i varje fall för tillfället.

Hemma igen, och det var inte igår

Kom ju hem för ett tag sedan. Portugalresan var fantastisk. Vi hade snuskig tur med vädret, förutom när vi åkte hem, men då åkte vi ju hem. Under hemresan stannade vi en natt i London hos en kompis till L och gjorde sedan stan där innan vi reste hem till Sverige. Därefter har det laddats upp bilder som aldrig förr på fb så jag blev helt utmattad och har inte alls orkat blogga.

Det bästa med resan var i varje fall solen och dofterna(!). Direkt när vi landade i Faro möttes vi av någon exotisk, kryddig doft som liksom var med oss hela resan. Kanske var det vi som var ofräscha? Den portugisiska maten upptäckte vi inte så jättemycket, utan var nog rätt trista. Men Chicken Piri-Piri testade jag och det var starkt, och inte mycket mer än just starkt. När jag kunde känna någon smak var det liksom bara helt vanlig kyckling, fast blöt.

Men en kort sammanfattning i bilder:

Alldeles riktigt, jag är en badkruka! Sjukt lustigt, men all badkrukhet var som bortblåst. Atlanten är knappast det varmaste badat, men det gick ner, helt enkelt.

Från första heldagen, här i lagom lugna Luz.

Det var varmt, det var semester, klart som fan jag tog några glädjeskutt över klippblocken!

Klart fina lina ska vara med på en halvanonym bild!

Jag och mina väninnor hade bestämt oss för ett matchande tema, dagen då vi besökte Portimão. Tre väldigt käcka damer, måste jag säga.

Lina tycker om att fotografera lustiga hus med lustiga mönster. Jag såg illamående ut men fick vara med trots allt.

Varning: Michael Jackson återuppstår i trappor här.