Sommaren så här långt

Jag befinner mig i hemstaden under sommaren för att jobba, och bor för det mesta med min kompis i hans lägenhet. Som alternativ finns också ett studentrum som jag kan hyra på pay per dag-basis. Det funkar rätt bra, kompisen jag bor hos har ett utpräglat ordningssinne vilket inte jag har, även om jag älskar att vältra mig i tankar på hur man kan organisera sig i olika sammanhang för att göra livet så lätt som möjligt. Detta gör dock dessvärre inte att jag INTE behöver leta efter mina grejer som finns lite här och där.

Jobbar gör jag på hotellet och numera dag. Det var lite ovisst inför detta, då det är en annan sak att jobba dag istället för natt. Natten är påfrestande på så sätt att det är relativt osocialt och att det är då som dårarna släpps loss, samt att det skiftet består av bedövande tråkiga och relativt många rutiner. På dagen å andra sidan är det klart större magsårs-risk. Det är bollar i luften som gäller och att samtidigt försöka bibehålla servicenivån. Men jag trivs bättre med det, helt klart.

Jag har även hunnit med att vara ledare på ett fotbollsläger i Helsingborg, men stämbandskatarr som bonus, men det var en kul upplevelse och jag fick bland annat träffa på VM-bronstränaren Tommy Svensson.

Stämbandskatarren sitter i än, det ingår liksom i paketet, men med lite Ipren kan jag i varje fall låtsas vara frisk.

So far so good.

Near death experience

Inte riktigt då, men nästan. Var ute med min kompis och hans hund i skogen, vilket för övrigt inte är min favoritomgivning. När vi promenerade på en stig så fick jag plöstligt tvärnita. Bland alla kvistar och stenar lyckades jag i rättan tid upptäcka en huggorm som låg i gräset. Först tänkte jag "bara en snok, inte så farligt" men snabbt såg jag sick-sackmönstret på ryggen och insåg att det var en huggorm. Det var riktigt nära att jag missade den och var ett steg från att trampa antinen på den eller precis bredvid den i mina amatörmässigt låga joggingskor. Jag är imponerad av mig själv att jag försökte rygga tillbaka långsamt och kontrollerat och inte snabbt och ryckigt, för jag inte ville stressa upp ormen.

Dramatiskt för ett asfaltsbarn :-)