Status: ändrad

På en jobbfest häromveckan så diskuterades det när två personer är tillsammans. En person ansåg att det var när de tu idkat analsex(!). Jag själv ansåg när man träffas ofta, och inte känner att man vill vara med någon annan. En tredje involverade facebook, och när statusen ändrades där, då var man att anse som tillsammans. Så nu antar jag att jag är tillsammans med K. På midsommarafton blev vi ihop också, ack så romantiskt då. Och lätt att komma ihåg!

Skulle gärna skryta med en bild på den otroligt fina tjejen, men jag får nöja mig med att säga att hon ser lite ut som Demi Moore.

Ordvitsar

Jag är ett stort fan. Dessvärre för er som läsar hittade jag ett par på engelska igår:

-Doctor, doctor, I'm shrinking!

-Well, you just have to be a little patient

-Doctor, doctor, I feel like a pair of curtains!

-Pull yourself together!

-What do you call a camel with an extra hump?

-Humphrey

Flykten - R Vrba

Nu har det brunnit i proppskåpet, jag har läst en "skönlitterär" bok. Vilket var evigheter sedan. Den senaste boken jag läste som inte var en anatomi-bok var en självbiografi om en fotbollstränare som heter Martin Jol. Jag inser att det inte riktigt räknas, så jag antar att den senaste är Choke, av Chuck Pahlaniuk (skrev även Fight Club).

I varje fall, jag fick ett litet uns av boksug, och ville ha något enkelt, spännande men inte svenskt. Det blir alldeles för avskalat och vardagligt har jag inbillat mig. Även om det skulle handla om världens värsta massmördare som härjade i Sverige och hade ebola och grodinfluensan, så skulle det inte bli en spännande bok av en svensk författare. Ungefär som dirty talk på svenska (Som alla vet är jag ingen expert på svensk litteratur, eftersom den senaste svenska bok jag läste måste ha varit sagan om sune eller berts dagbok - uppskattade förvisso).

I varje fall, boken jag läste heter Flykten och skrevs av Rudolf Vrba. Bokens baksida, bästa skiten sen skivat bröd, annonserade att det handlade om Vrbas egen flykt från Auschwitz. Inte bara var det så spännande som jag hoppats på, utan den var även enkelt skriven, rakt på sak, OCH om någon hade något att berätta om livet, så måste det vara Vrba.

Han beskriver en nästan osannolik tur i boken, och det var väl just vad som krävdes för att klara sig från lägret.

När jag löste alla äppel, päppel, piron, paron-böckerna på lågstadiet efter att ha tagit hem dom i smyg över en kväll så kände jag mig lite tom inombords - vad göra nu? (Dessutom blev jag utskälld av fröken. Heja Sverige!) Lite samma känsla har jag nu. Jag vill nästan läsa boken om igen, men jag ska nog försöka hitta något annat.

Och pocketböcker is the shizzle.

Lägrad

Nu lämnar jag Uppsala i drygt två veckor. Informellt midsommarfirande väntar närmast i Stockholm, sen åker jag på läger i 2x6 dagar med start söndag. Jag ska inte konfirmera mig, utan vara fotbollsledare åt kanske 16 ungdomar, delade i grupp av totalt kanske 200 lägerdeltagare.

Det hela är rätt kul och trivsamt, och för varje år som tränare har jag känt att jag lärt mig något, vilket gör att jag känner mig mer och mer trygg som ledare under ett läger. En stor del i det är att jag försöker utveckla mig själv i just det sammanhanget. Hitta på nya övningar, laborera med gruppdynamiken och så vidare. Senast delade jag in gruppen i smågrupper, döpta efter mindre fashionabla fotbollslag, typ Trelleborg, Gefle och GAIS. Det var nog en av de bästa idéerna jag fått någonsin. Återstår att se om det blir någon ny snilleblixt i år.

Datorn har jag med mig, så inlägg från mig slipper ni troligen icke!

Två veckor i England?

Lottningen till Premier League släpptes idag. Mitt lag, alltså laget som jag "hejjar" på, Tottenham ska under två veckor spela matcher mot Arsenal, Chelsea (båda i London) och Manchester United (i Manchester).

Det fick mig att drömma om att se tre matcher i en och samma resa. Jag tycker inte Storbritannien är SÅ kul, så även om jag kan klämma in lite turer runt om i Storbritannien och på Irland, så funderar jag på om tiden verkligen går att fylla ut mellan matcherna. Kanske med andra matcher, och kanske med ett besök hos en junior som är ungdomsproffs i en av Premier League-klubbarna.

Jag skulle spontant tänka mig något ungefär såhär:

London - match 1

Wales

Birmingham

Sydkusten, gärna Torquay och någon av "ajlarna"

London - match 2

Leeds (har redan varit, och även om det inte är en turistfälla så gillade jag ändå staden och stämningen där

Liverpool

Irland

Skottland

Newcastle

Manchester - match 3

Innan någon säger det, så vet jag att städerna som jag funderar på kanske inte är jättelockande som turistorter, men nu handlade det ju om att fylla tiden mellan matcherna.

Något att tänka på helt klart. Troligen skulle en sådan resa att det inte blir några andra utlandsresor det året. Så det är frågan om jag vill bränna resebudgeten på det. Säg att jag har extrem tur med hostels, och hittar boende för i snitt 300:-/natt. 300 kr*14 nätter=4200. Billigt per natt förvisso.

Något att tänka på som sagt.

dunk dunk dunk DUNK DUNK DUNK

Så har jag slutit mig till den krets av grannar i Sverige som någon gång sagt till en annan granne att visa sin kärlek på ett litet tystare sätt.

I ett par månader har trappuppgången där jag bor gäckats av ett dunkande, likt ett hamrande. Eftersom det inte gick att lokalisera ljudet som återkom ett par gånger under dygnets alla timmar, så satte jag upp en lapp. Jag tycker inte om att vara en lapp, men jag tyckte det var att föredra framför att ringa störningsjour eller hyresvärd. Det visade sig att jag inte var ensam om att störas. När min lapp kom upp, så gjorde flera det, och det syntes med tydlighet om att fler stördes. No wonder, dunkandet hördes faktiskt ut i trappuppgången (imponerande med tanke på att jag bor i en korridorsfastighet). Det kom även upp en lapp som försvarade de amorösa svallningarna hos grannen som "pucklade på" sin partner. Einsteins försvar gick ut på "säg till personen direkt istället för att sätta upp en anonym lapp". Varför Einstein inte föregick med gott exempel och själv avanonymiserade sig förtäljer inte historien.

Jag vet dock inte riktigt om lapparna gav något resultat förutom lite mer grannosämja än tidigare, men så ett par veckor senare igen så kom en lapp upp där det stod "skruva fast sänggaveln!". Det hade inte slagit mig förrän då att det var sex som pågick. Nästa gång ljudet återkom så hörde jag en kvinnlig deltagare i skojigheterna, och hur hon stönade.

Så här om dagen, så hade jag fått nog - ljudkällan skulle hittas - och jag lyckades. Faktum är att det var pinsamt enkelt. Det var min granne vägg-i-vägg, i samma korridor! Det var inte tu tal om det, jag hörde dom där "klatschen" som uppstår när två nakna kroppar, gärna lite klibbiga av svett, slår emot varandra. Jag övervägde att knacka på mitt i själva akten, sedan att busringa på hans telefon. Men jag höll mig, och har nu förklarat att de måste typ flytta på sängen eller något. Hennes stön går väl att leva med (jag antar att jag måste acceptera att andra än jag har sex ibland), men nu tror jag att jag gjort hela trappuppgången en stor tjänst.

Teknikstress ruined me

Så har jag bestämt mig för att byta ut min toksnygga Nokia 6500 Classic.























Ersättare blir den inte alls lika snygga 5800 music express bla bla bla. Inte alls lika snygg, men ett steg närmre ett modernare jag.

Telefontankarna fick mig att börja undra om jag är lite av en prylnörd. Men så kom jag på att jag inte har ekonomiskt sinne för det. Jag konstaterade att det beror på att jag mycket hellre köper snygga skor och kläder när jag har pengar till det. Och jag skulle mycket hellre resa för mina pengar, än att ha coola teknologiprylar som jag aldrig ens kommer öppna instruktionsböckerna till. Dessutom använder jag nu provisoriskt en Samsung från 2001. Inte så pryl-nördigt, huh?

Hotellet

Så sitter jag här igen, på hotellet som jag jobbade på innan mitt nuvarande butiks-gig. Eftersom vi är ett par stycken som fått gå ner i tid på jobbet, så har jag raggat lite extratimmar. Så nu sitter jag här och är lite ringrostig. Men det är faktiskt kul att vara tillbaka.

Där aktionen sker

I helgen går Where the Action Is av stapeln, och eftersom jag är lite sugen på att lyssna lite på Moneybrother så har jag så här i sista stund funderat att bege mig till lördagens spelningar. Duffy, Hello Saferide och Nicke Cave & The Bad Seeds känns också som artister som jag skulle kunna tänka mig att se. Markus Krunegård ska också spela, och han verkar ju poppis, men där har jag inte alls fattat grejen, så det tror jag att jag skippar. Om jag nu inte skippar hela alltet. 750 mustafas kostar kalaset för en dag. Värt eller ovärt? Jag tror jag ska kolla in vädret för att avgöra.

Dub Will Tear Us Apart - Jah Division

Jag har äntligen lyckats hitta den mystiska musiken. På MySpace (jag fattar fortfarande inte grejen) så går det att hitta Jah Division, och på deras sida går det att lyssna. Så A-K, du vet vad som gäller! Kanske funkar t o m denna länk?

Dagens röst-bild

Från en vallokal i Tyskland. Speaks volumes, så att säga:
















Från Uppsala rapporterades det att någon stulit Sverigedemokraternas valsedlar. Är det verkligen rätt väg att gå för att belysa det partiets brister? Om man nu gör (vilket jag gör - kanske pga bristande kunskap) kopplingen SD-nynazister-antiparlamentariker och antidemokrater, så känns stöld av valsedlar tveksamt och inte alls parlamentariskt.

I flera länder verkar högern vara på frammarsch, och jag skyller inte på röstarna, och icke-röstarna, utan på politikerna. Lär er tala med oss bönder på bönders vis.

Själv röstade jag blankt, nästa gång kan det bli skolk, och utan att skämmas. Shejp app politiker!!

Melo

Har nu lyssnat lite på Melo, och eftersom jag inte kunde lyssna färdigt, det gick bara inte, så kan jag konstatera att det nog var alldeles för souligt för mig. Så om du gillar soul, lyssna, det är säkert skitbra, och bara jag som inte förstår bättre.

Desert Boots och skinnbasketskor

Jag berättade om de vita Clark's-bootsen som jag skulle köpa. Jag fick dem för ett par veckor sedan, och mamasita! Så nöjd jag är!

Skinnet är löjligt mjukt, det går nästan att se konturerna av varje tå, så mjuka är dom. Vitt är inte så praktiskt, men vitt skinn är lite mera praktiskt. 

Så här såg jag ut i väntan på Fröken Fotograf, drev runt i Stockholm med de precis nya skorna:

Och apropå praktiska vita skor i skinn, så har jag hunnit skaffa mig ett par vita Converse All Star, och pimpat dem med mörkblå skosnören. Har man inte roligt, så får man göra det roligt!

Mysterisk musik

Jag sitter och försöker övertyga en vän om att han skickat en låt till mig. Den heter 'Dub Will Tear Us Apart', med Jah Division. Tror jag. Han ställer sig helt frågande, men det är ungefär som om jag skulle ha tio änglakompisar, och en Pete Doherty-kompis, och undra vem av alla dessa elva kompisar som gjorde att jag började knarka. Killen är tämligen ensam om sin musiksmak och ju obskyrare desto bättre. Den här låten går inte att hitta på hela Internet, men jag vet att jag har den - på en trasig dator, och i en försvunnen MP3-spelare. Eftersom vännen vägrar kännas vid den låten så antar jag att jag inte kommer få höra den igen. 

Tur då - och lustigt - att jag kan spela basgången på min gitarr.

The View

Efter att jag känt för att lyssna på lite ny musik (ny för mig) så bläddrade jag lite igenom skivrecensionerna i några av mina Rocky-tidningar. Jag hittade en hel del som lät intressant där, och har helt plöstligt en shortlist med artister/skivor som jag tänkte försöka lyssna mig igenom på typ Spotify. Är det någon som har några omdömen om nedanstående så hör gärna av dig!

Första lyssningen blev The View med 'Which Bitch'. The View hade två riktigt sköna låtar för ett par år sedan, 'Superstar Tradesman' och 'Same Jeans'. Bandet har ett skönt och eget sound som säkert borde funka på fest. Den som kommer ihåg 'Brimful of Asha' kommer säkert tycka att The View låter bekant. Kuriosa är att Owen Morris, som tidigare producerat bra Oasis-material och Verve-dito, även jobbat med The View. Skivan är bra, så här efter en lyssning. Ett par låtar fastnar, till exempel 'Gem of a Bird' och 'Double Yellow Line'.

Annat jag ska försöka lyssna in mig lite på närmaste tiden (som sagt kom gärna med feedback eller andra förslag):

Melo - 'Off My Chest'

My Morning Jacket (står bakom originalet till Pengabrorsans 'Under Bordet' - 'Evil Urges'

Sigur Ros - i största allmänhet

Division of Laura Lee - vad som helst bara för att få en uppfattning

Frida Hyvönen - Samma som ovan

Campesinos! - We Are Beautiful, We Are Doomed

Snow Patrol - I allmänhet

Q-Tip - Renaissance

Vad har jag gjort dessa frisörer för ont!?

Så har jag klippt mig igen. "Jag skulle vilja spara ut lite längd, men du kan tunna ut lite" sa jag till frisören. Hon tog två centimeter och tunnade inte ut alls. På vilket sätt var jag otydlig?

Nu kostade det 190 spänn, i Stockholm, jämfört med de utvecklingsstörda priserna som råder i Uppsala, så jag känner mig hyfsat nöjd ändå, men jag var sugen på lite längre hår (inte långt alltså, men typ som bilden nedan).

Anyway, nog för att det känns väl genomklippt, men jag fattar inte varför jag ska stylas så "fel". Jag får alltid någon variant som antingen var cool i Paris 1986, eller den amerikanska preppy-varianten, tänk Brandon/Herreys/Bryan Adams. Jag har alltid fått höra att mitt hår växer fort, och det är väl bara att hålla tummarna.

Phoenix på linjen

Jag tänkte använda mitt 200:e inlägg till att kungöra att jag nu sett den filmatiserade berättelsen om Johnny Cash. Jag är inget större fan av den bonniga 'bång-bång bång bäng-bäng bäng bäng bäng bå-bå-bång'-rytmen, och berättelsen kändes sorglig på sina ställen, men berättad för, bland annat av bråkiga bröder från Manchester och till och med artister från fina Sverige. Jag var grymt skeptisk innan jag såg filmen. Jag är allergisk mot Reese Whiterspoon (jo, det går att vara för söt) och hennes roll som madonna under Cash' uppgång, nedgång och förvandling till Daniel Westling, har även den setts så många gånger förr. Men en film är inte automatiskt dålig bara för att den är klichet-artad, Johnny Cash' musik inte bättre tack vare historien om honom, och även om Whiterspoon så skulle spela in Monster skulle hon fortfarande vara en Stepford Wife i mina ögon. Godkänd film, in so many words.

Byn ringde...

...och de vill ha sin fåne tillbaka*. 

Tvärs över gången på tåget som jag sitter på just nu sitter en kvinna i yngre medelåldern och äter kebab. Jag vet inte varför, men mat som luktar har jag alltid tyckt inte hör hemma på allmäna platser, förutom restauranger då. Samtidigt som jag själv sitter och äter croissanter så det fullkomligen viner smulor i vagnen med korsdrag och öppna fönster. Nu ska jag observera den galanta fröken medans hon slaktar kebaben like it was going out of fashion. 

*Syftar givetvis på Costanzas jerk-store skämt.