En intressant arbetsvecka är till ända

Det har varit en rätt tuff vecka med lite för lite sömn, varför jag lyckades försova mig till ett arbetspass som börjar 22.00. Jag har i varje träffat intressanta fotbollsmänniskor, stoppat slagsmål, övertalat en alldeles för berusad kvinna att ta en taxi hem i stället för att låta henne gå, och i fredags visade det sig att en före detta dejt jobbar extra på samma ställe.

Vi var moderna i början på 2000-talet och var på en dejt i Stockholm efter att ha fått kontakt på nätet. Vi träffades bara den gången. Det var ingen större dramatik kring det, utan det var väl bara så att ingen fattade tillräckligt med tycke.

Men jag kände inte igen henne, alls. Så i fredags "frontade" hon mig. Hon visste vad jag hette, och sa sitt namn, utan att jag kände igen det, eller hennes utseende. Jag var helt övertygad om att han blandade ihop mig med någon annan. Men när hon beskrev bilden som jag haft på den där sidan, så började bitarna falla på plats. Avgörande var nog när hon beskrev att suttit på McDonald's och sett Carola. Det är då klyschan "världen är liten" dras fram, om ingen förstod det.

Nu har jag för övrigt skaffat en gymkort här i Stockholm. Efter min insats i midnattsloppet i augusti har jag inte rört på mig alls, så det är nog läge. Jag tycker mig känna några sambo-kilon här och där.

Midnight Run

Då var jag anmäld till Midnattsloppet. En mil ska jag springa, mitt på blanka natten i Stockholm. Jag har anmält mig i den fållan som ska försöka greja milen under 50 minuter. 

Men då är det nog dags att börja träna på milen. Imorgon bitti?

22,09

Det är inte måttet på min onämnbara kroppsdel, utan spännande nog så handlar det om mitt nya personbästa på 5 km. Efter jobbet igår gav jag mig ut, och jag känner mig nöjd och missnöjd med resultatet.

Jag skulle nämligen ha sprungit en mil, men med tanke på att jag slog pb på den fösta halvan var det bara att inse att jag överskattat min milkapacitet. När jag springer 5 km normalt sätt så försöker jag växla jag mellan tre minuter i  femminuterstempo (dvs fem minuter per km), och två minuter i fyraminuterstempo. 

För att orka milen tänkte jag mig köra fyra minuter i det långsammare tempot, och en minut i det högre tempot. Det gick förvånansvärt fort, men därför blev jag ju också förvånansvärt trött. 

Jag har för övrigt börjat springa med Nike+nano, vilket alltså innebär att jag får distans-/ och hastighetsmätning, och hade jag använt det igår så hade jag förmodligen haft bättre koll och orkat längre.

Gymbytet lagt på is

Men idag ska jag dit för att träffa någon säljare. Det känns nästan som att jag ska på någon intervju. Är jag tillräckligt fancy, arisk, fit eller rik för att börja tränas på deras guldkantade gym? Anyway, stötestenen blev att der framstod som att gymet ville ha hela avgiften på 4300 på ett bräde, och jag tyckte inte att det var ett alternativ. Men så hörde jag ett rykte om att gymet fakturerar min arbetsgivare, som i sin tur drar kostnaden på några löner. Om det är en möjlig lösning så ska jag från och med det omedelbaraste sluta tant-jumpa på F&S och istället Glamour-jumpa på SATS.

Gymbyte

Idag kan det stora steget ske, att jag ingår en strikt affärsmässig relation med ett annat gym än F&S som jag just nu kastar pengar på. Jag tycker inte om att vara där om klockan är efter 15.00, omklädningsrummen är sjukt trånga, vilket är opassande för en homofob som jag (homofob i det avseendet att jag inte gillar hudkontakt med män, inte i det avseendet att jag hatar homosexuella, för det gör jag inte). Min vantrivsel har bidragit till att jag inte direkt fått ut det mesta av mitt medlemsskap, så ja, idag kan nog bytet ske. Och världen håller andan.

Motion får en att se röd och fet ut - värt!

Det var inte vad jag hade räknat med, och det kanske inte syns så bra på den dåliga bilden, men i mobilens display var jag verkligen kräftröd.

























Själva löpningen gick bra, det var besvärlig vind, och jag missade att ta ordentlig tid, men 22-23 minuter har tror/hoppas jag att jag gjorde mina 5.5 km på. Sanningen kanske är mindre smickrande, men då kan jag trösta mig med att jag i varje fall kände att jag har mer att ge.

Jag är ingen tekniknörd egentligen

men jag funderar för fullt på om jag ska investera i en pulsklocka som kopplas till en skosändare, för att i så fall få data om min löpning avseende hjärtfrekvens och löpning (distans, hastighet osv). Med ett sådant kit kan man sedan gå in på datorn och få information om passet som man just utfört. Dessutom visar pulsklockan inte bara puls, utan även hastigheten i realtid.

Ett annat alternativ är Apples skosändare, som främst är avsedd att användas med Nike-skor. Den ska i sin tur kopplas ihop med en Ipod Nano som ger liknande information som ovan nämnda pulsmätarutrustning. Dock visar den ingen puls (eftersom det inte är en pulsmätare). Köper jag den här varianten, så får jag köpa ett par löparskor plus den där skosändaren för 500:-, normalt sett hade det kostat mig ca 1400:-. Å ena sidan så har jag redan fräscha löparskor, men å andra sidan går de alltid åt.

Bara detta inte slutar med att jag köper båda varianterna, det vore sjukt typiskt.

Bury me at wounded knee

Skedde i isande vind med lätt snöklädd plan. Det blåste så kallt så det svider fortfarande i ansiktet, och helt plötsligt har jag fått en knä-skavank som gör mig helt paranoid. Säkert trasig menisk, avslitna korsband och uttänjda ledband på samma gång. Men, det kändes ändå bra, trots en veckas förkylning så hängde jag bra med i 15/15-intervallerna.

Konstgräs är vardagslyx.

Pinsamma nedladdningar

Det känns lite pinsamt, men samtidigt står jag för det. Det handlar om olika former av musik som kan tänkas funka när jag tränar. Det jag vill ha är tempo och bas. Jag kan NÄSTAN sänka mig till E-typen, men det kommer inte hända. Däremot kan jag icke-stoltsera med Lady Gaga, Eric Prydz, Fedde le Grande, Haiduci och Scooter på träningslåtlistan. Men Scooter hänger VÄLDIGT löst, det kände jag precis nu när jag faktiskt skrev Scooter...

Stoltare artistval är Maipei, La Caution, Saïan Supa Crew, Maskinen, Zola, Talib Kweli och Tough Alliance.

Skivstångspass

Lätt som plätten tänkte jag. Så nu sitter jag här och kan knappt sträcka på benen. Men när idiotgymet var idiotfullt av köande idioter till idiotmaskinerna så var en blixtanmälan till ett pass den sista utvägen.

Så här i efterhand betyder väl träningsvärk i 9 fall av 10 att man gjort något som man varit i behov av, men det tar inte bort det bittra över att man måste träna kl 0730 på morgonen för att slippa köa 80% av tiden på gymet istället för att träna.

Dags för ett gymbyte låter det som.

Pers

Jag tänker föra lite träningsjournal här i bloggen. Knappast för att skryta eftersom det inte finns något att skryta med, men mer för att skriva ner det någonstans, för att ha lite koll på förbättringar och försämringar. En målsättning jag har haft var att göra 5 km på 25 minuter, och i ett längre perspektiv att hålla femminuterstempot i en mil. Det verkar ha varit en låg målsättning (eller så har jag bara varit för bekväm när jag försökt tidigare), för jag nådde fem km redan runt 22-23 minuter (personbästa, eller "pers" som tjejerna med de snygga rumporna säger). Eftersom jag är långt från fulltränad, så vore det intressant att se om jag kunde öka till fyraminuterstempo - eller fortsätta sikta på femminuterstempo på milen.

Produktiv dag

Man skulle tro att jag har någon form av efterblivet nyårslöfte att leva upp till. Nikotinberoendet (snarare den urspårade feströkningen) är kväst, senast jag rökte var just på fest, förra lördagen. Innan det hade jag inte rökt på en vecka och sen dess har jag inte heller gjort det. Jag antar att det kommer dröja tills nästa festlighet innan min karaktärssvaga sida visar sig igen.

Hur som helst, idag var det först jobb, och sedan träning. Jag har blivit lite försoffad det sista året. Även om jag varit aktiv som fotbollstränare, så går det ju inte alls att jämföra med att själva träna. Så coachandet är nedlagt för tillfället, vilket är synd, men nödvändigt för att jag inte ska börja knubba. Så med försoffandet och det uteblivna coachandet var det bara att bege sig till gymet, en söndag. Egentligen borde jag gå dit på söndagar mer ofta. Eller jag borde ju gå dit mer ofta i största allmänhet, men söndagar är bra träningsdagar då lokalen är relativt glest befolkad. Dessutom befinner sig ödlorna som disco-tränar i veckorna inför helgerna, de med tribaltatueringar och blonderat spretigt hår, hemma och är bakfulla efter utgången kvällen innan.

Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, men när jag slarvat med träningen tjockar jag egentligen inte på mig, jag magrar istället. Jag blir inte maskinisten-smal som Christian Bale, men det känns som att varenda antydan till muskel sakta tynar bort. Nu har jag i varje fall viktmål (från ca 77 kg till 80), ett konditionsmål (vilopuls ner till ca 45 slag/min. Idag ca 52), ett par prestationsmål (delta i någon form av långdistanslopp, ej mara, men kanske halv, och vissa mål i gymet, typ antal armhävningar), och till sist ett fåfängt mål, jag har en bild av ungefär hur jag vill se ut och det är en del av det totala målet. Vi får se hur det går med det, nu ska jag leva lite ohälsosamt.

Gubbsjuk!

Och inte på det snuskiga sättet. En klassisk skada som drabbar fotbollsspelare är bristningar i lårens baksida (det heter INTE "baksida lår", lär er det, obildade sportfånar!), beroende på att lårens baksida är så mycket svagare än framsidan. Konsekvensen blir att musklerna på framsidan, som sträcker benet, sliter "sönder" musklerna på baksidan som dels bromsar den rörelsen, men har som primär uppgift att böja benet. Det var något sådant som hände mig idag under passets knäböj.

Nu är det ett skadeproblem jag varit välsignad från under alla dessa år, och jag tror att det jag kände ikväll bara var en liten "twitch", för nu ett par timmar senare känns inget alls. Vi får se hur det känns imorgon, då avgörs det om jag är old fart for real eller inte.

Se och lär

http://www.topphalsa.se/trana_hjarnan/pa_gransen/

Åtminstone om den är intresserad av träning och framförallt mental sådan. Artikeln handlar om en studie som går ut på vad vi kan klara i idrottssammanhang utan att faktiskt träna fysiskt på det. Den enda träningen som sker är mental. Studiedeltagarna får visulisera och se på utbildningsmaterial och så vidare.

Jag ser mycket fram emot att få se resultatet, som jag faktiskt tror kan betyda oerhört mycket för idrottare världen över om det visar sig vara så att vi genom flitig visualisering kan förbättra oss i olika grenar. Samtidigt så ska man kanske inte glömma vikten av att faktiskt röra på sig, och inte bara träna sittandes i en psykologsoffa.