Oändlig variation

Så säger de i nelly-reklamen som går på tv just nu. Är det därför de visar tjejer som kysser tjejer och killar som kysser tjejer, men inga killar som kysser killar?

Inte för att jag känner mig alltför uppviglad över detta, men jag undrar lite vad det kommer sig. PR-skäl? Trångsynta reklammakare/beställare? Tonårskåthet?

Ödesironi?

Randolph Engineering

Idag hämtade jag ut nya solglasögon som jag beställt från andra sidan pölen. Märket är som titeln, och modellen heter Aviator. De känns sådär larvigt cool-töntiga. De är riktiga pilot-glasögon och måttbeställs när de beställs från tillverkarens hemsida. Det kunde ha blivit riktigt billigt, men tull-asen tvingade mig att betala lite extra. Fast med tanke på att ett maintenance kit medföljer kan jag leva med det.

Anyway, nu får det snart sluta regna så att jag får sporta dem!

Ett inlägg om mat!?

Det är lite skruvat, ännu en av dessa comebacker och vad skriver jag om? Mat? But of course mat.

Vi grillade lite och jag tillsammans med sambo stod för kall öl (carlsberg export på plastflaskor ÄR skivat bröd) och tillbehör till gästernas kött. På mitt bord fick jag att hitta och tillverka någon god sås/röra. Honung, sesamolja, majonäs, worchestershire-sås, tomatpure, chili, vitlök och lime, sedan var saken så att säga biff.

Det är lite skruvat, ännu en av dessa comebacker och vad skriver jag om? Mat? But of course mat.

Vi grillade lite och jag tillsammans med sambo stod för kall öl (carlsberg export på plastflaskor ÄR skivat bröd) och tillbehör till gästernas kött. På mitt bord fick jag att hitta och tillverka någon god sås/röra. Honung, sesamolja, majonäs, worchestershire-sås, tomatpure, chili, vitlök och lime, sedan var saken så att säga biff.

Det är lite skruvat, ännu en av dessa comebacker och vad skriver jag om? Mat? But of course mat.

Vi grillade lite och jag tillsammans med sambo stod för kall öl (carlsberg export på plastflaskor ÄR skivat bröd) och tillbehör till gästernas kött. På mitt bord fick jag att hitta och tillverka någon god sås/röra. Honung, sesamolja, majonäs, worchestershire-sås, tomatpure, chili, vitlök och lime, sedan var saken så att säga biff.

Kick Ass

Vilken film!

Jag har blivit sämre och sämre på att beskriva filmer, men om ni gillade Kill Bill så tror jag ni kommer gilla den här. Idag såg jag den på "datan" men kommer definitivt se den på bio. Kill Bill har inte en chans i jämförelse (jag gillar att svära i kyrkan (även om den är tom)).

Brad Pitt är med och producerar, och förutom Kill Bill-vibbar så fanns det även lite Burn After Reading-vibbar. 4 allsånger av 5!

Trailer:

http://www.youtube.com/watch?v=krOzVRj9z88

Boxtops

Spotify har uppdaterats lite nyligen, med en del fiffiga funktioner, som bland annat integrerar programmet med Facebook på ett annat sätt än tidigare.

Men det går också att skicka låtar till varandra, och jag fick på detta sätt höra en mycket bra låt. Jag har ingen aning om det är välkänt eller inte, men om 60-talsaktig pop är eder hatt, så ska ni lyssna på detta:

The Box Tops – Fields Of Clover - Digitally Remastered: 1996

Wikipedia om bandet: http://sv.wikipedia.org/wiki/The_Box_Tops

Morsor har alltid rätt...

I varje fall när det gäller kläder och liknande. Min mamma hade helt rätt om bland andra följande två saker (och i de flesta fallen lyssnade jag som tur var - till skillnad från alla andra fall när jag aldrig lyssnat - som tur var):

1 Vita tubsockor är aldrig ok. Jag slutade med sådana i femte klass. Först tyckte jag det var gubbigt att inte ha vita tubsockor. Jag, min idiot, tyckte till och med att det var fräscht med det vita lysande under byxbenskanterna. Idag tycker jag det är smaklöst. Å andra sidan så kanske kritvita nya sneakers är det nya vita tubsockor. Vilket leder mig in på nr 2:

2 Som en idiot går man och köper kritvita skor och tycker det känns fräscht som fan. Även om man VET att de snart blir gråa, bruna och svarta. Jag var i Danmark i helgen och köpte dessa:

Jag är riktigt nöjd, och de är sköna som tusan, men vad gör jag? Jo jag tar på mig skorna när det regnar, och ger mig ut på en lerig fotbollsplan... Skorna är i canvas, och canvas fullständigt suger åt sig smuts. Så nu har jag kört skorna i tvättmaskinen, provat med lite vanish och använt en vit typ av skokräm, som mer eller mindre känns som tipp-ex. Så skorna är nu i godkänt skick.

Crack Hoe

På torsdag åker jag med T och C till Krakow, Polen. Vi ville åka någonstans dit RyanAir ville flyga oss billigt och där vi kunde bo billigt. Så nu ska vi alltså möta våren i vackra Polen. Skämt åsido så har jag hört att det ska vara fint i Krakow. Eller så var det Warszawa, speciellt i Gamla Stan.

Mest nyfiken blir jag på Auschwitz. Vi har inte bestämt oss för att ta oss dit, men det ligger lite på mitt bord att ordna upp det, och eftersom jag är jätteintresserad av det så borde jag lyfta mitt arsle och fixa det, men jag är sista minuten som människa, så det kan dröja.

Hoppas att inte flyget krånglar på grund av vulkanutbrottet, det skulle bli en obehaglig överaskning. Hihihihih.

This is the fucking Champions League

Mitt favoritlag Tottenham har äntligen nått Champions League, som är den största klubblagsturneringen i världen (årets final spelas på lördag). Det säger nog inte så mycket för de icke fotbollsintresserade, men det är går väl kanske att jämföra med att få chefstjänst på sitt jobb, typ. Kass jämförelse, det är jag helt övertygad om, men det är hur som helst stort. Det har varit en dramatisk säsong, och det här är första gången Tottenham är med i den här turner...

Ok, jag ger upp. Det går inte att förklara för någon som inte är insatt i fotboll, och det går bara att förklara lite grann för någon som inte håller på Tottenham.

Come on you Spurs!

Geez

Jag blev påmind om mitt ynkliga bloggande nyss, så jag tänkte göra ett nytt försök. Var ska jag börja? Jag skippar nog alla sorts resuméer, men kan tala om att vi ännu inte flyttat.

Om jag fokuserar på det som komma skall så är det ny visning av lägenhet imorgon. Det är ett läge som jag bara skulle älska i trakterna kring Traneberg/Alvik. Vi är nr fyra i kön, så det finns ett litet hopp. Pissdyr hyra, men Stockholm är tydligen det nya New York och väljer man att bo här så verkar det uppenbarligen finnas ett mervärde.

Lägenhets-hets

Allvarligt talat, hur dum i huvudet var man som back in the days inte skrev upp sig i Stockholms bostadskö? Jag bodde ändå i stan mellan 96-01. Om jag hade gått med 96 så hade jag lätt hittat boende idag, i rätt hyfsade lägen.

Min flickvän har varit med sedan 2000, och emellanåt kommer det intressanta lägenheter. Eller ja, det finns många intressanta lägenheter, det är mest vi som är ointressanta på de allra hetaste.

I morgon är det två visningar i fina Fredhäll. Vi gillar det området båda två, och även om de inte är stora så gör området väldigt mycket. Negativt med Fredhäll är att det ligger en bit från tunnelbanan.

Jag försöker slå ett slag för Johannesfred. Det ligger i ett hörn av Ulvsunda Industriområde (jag håller med om att Johannesfred har ett mer säljande namn), men det är inte alls så illa som det låter. Området är litet, och det tar två minuter ner till vattnet, ett vatten det för övrigt finns gott om med Huvudstabadet på andra sidan. Det är mycket grönt i området, och på fem minuters avstånd ligger det en liten sjö och Ulvsunda slott.

Flickvän känner inte till området, så imorgon ska vi dit och titta, jag ska försöka sälja in det. Är det fint väder är mina chanser extremt goda, men jag vet också vad jag slåss mot för förutsättningar. Det ligger nära inflygningen till Bromma flygplats. Eftersom jag själv bott i Johannesfred så vet jag att det går att vänja sig vid flygplansljudet, men när det gäller detta kommer hon vara svårövertygad. Nästa minus är avståndet till närmsta tunnelbana. Det är långt till tunnelbanan (ca 10-15 minuters promenad) för att vara ett område som ändå ligger relativt nära stan. Samtidigt är det ju en del av det lite idylliska lugn som råder i området.

Att promenera, sägs det ju dessutom, har aldrig dödat någon, utan kan nog bara göra nytta innan vi börjar bli lite sambofeta.

Bitter smak av silver

"Mitt" pojklag var på cup i Uppsala under söndagen. Cupen var gräsligt dåligt planerad, med en väntetid på sex timmar mellan sista gruppspelsmatchen och semifinalen. Vi vann i semifinalen, men förlorade med 0-1 i finalen, och det kändes naturligtvis tråkigt. Dels med tanke på den långa väntan, dels med tanke på att vi hade två skott i ribban och mer därtill.

När matchen var slut var klockan runt halv åtta på kvällen, och eftersom vi gick upp 6.30 för att ta oss till Uppsala så pallade vi inte att stanna och vänta på någon prisutdelning. Helt sportsligt kändes det inte, och det fick vi höra från arrangörerna. Ska jag vara helt ärlig så somnade jag gott på kvällen utan en tillstymmelse till dåligt samvete.

Det går framåt, i första innecupen tror jag vi kom tvärsist. I cupen efter blev vi mittenplacerade. För någon månad sedan tog vi brons, och nu silver. Återstår att se om vi har ett guld att hämta snart.

Schlager-bäst

Bäst var Casablanca. Sångaren ser ut som en goth-tjej som rakat bort ögonbrynen, men det är väl meningen, och inget som jag ska förstå mig på.

När det gäller vinnaren så tycker jag hon är duktig, men jag tror inte hon kommer ha en janne i Euron.

Ett bra tips

Det är det där klyschiga att ta till vara på de som står en nära, eftersom de en dag kan vara borta. Även dryga sju år senare kan längtan göra sig påmind och allt som finns kvar är några mail om byråkratierier, ganska exakt två månader innan det tog slut. Å andra sidan har jag tur som har ljudfiler, fotografier och rörliga bilder minnas med.

Saknar dig Pappa, hoppas du har det bra!

Oops á lá

Helgen som var tillbringade jag i Uppsala. Eller ja, egentligen inte riktigt. Cup med pojklaget på lördagen (brons!), och på kvällen tog jag och sambot tåget till Uppsala och kom till förfesten runt kl 21. För första gången drack jag öl på tåg. Jag har alltid kollat snett på folk som gör det, så det kändes skumt.

Men festligheterna i Uppsala var kul, och det var jättekul att träffa gamla kompisar, många av dem har hunnit med flermånadsvistelser utomlands.

Utgången fick ske på Norrlands Nation, som hade öppet till 04, och det visade sig att Moneybrother var gäst-DJ. Han var inte lika bra DJ som han är musiker, men det var ändå en kul överraskning. Vi fick till och med dansa lite med hans vackra flickvän.

Det blir ett nytt Uppsala-besök nästa vecka, då det är ny cup på söndagen. I mina gamla kvarter och allt. Det är ett litet annorlunda format (sex-manna) och det är kul och utmanande med omväxling. Jag har tidigare vunnit en sexmanna-cup i den hallen som tränare, så nu hoppas jag på liknande framgång.

Nu är det circa fyra timmar kvar tills jag får krypa ner hos min varma flickvän - en av de bästa känslorna efter ett nattpass!

Hero

Jag är ju lite prylionista - har inte råd att vara det fullt ut, men lite grann går bra, speciellt i detta fallet.

Min bror fick en iphone genom sitt jobb och hade precis köpt en HTC hero, vilket är en telefon jag suktat efter. Så vi bestämde att jag fick köpa hans nästan spillrans Hero för 2500.

Brorsan lyckades dock tappa den, så displayens ytterhölje fick en "hair line fracture", alltså väldigt smal och fin spricka på ca en tum uppe i ena hörnet, och själva displayen fick en svart fläck i yttersta kanten, stor som en halv ärta. Han fick en ny telefon på allrisk och fick behålla den gamla luren, så nu ska jag testa att ha den spruckna i en vecka, och funkar det så får jag den gratis, tjo!

You're right, I'm left, what's so wrong

Av någon anledning (please don't ask) så hamnade jag på Hasse Aros profil på fb. Hasse Aro kändes redan innan som en ganska random Svennebanan, som tjänar bra med pengar, lever ett tryggt liv och röstar liberalt eller högerut. Utan att gå in mer på det så är det tydligt att det inte krävs något super-intellekt för att jobba på tv.

Apropå super-intellekt och höger-vibbar (jag gillar mina binde-streck), såg jag ett inlägg i någons logg. Jag har en släkting som är engagerad i ett borgerligt parti, och det har jag ingen synpunkt på. Men det dök upp någon kommentar i statusen hos denna släkting för ett tag sedan, som var helt i linje med den nu så aktuella Mona Sahlin vs Lyckstolps-kampen. Ett av svaren på detta inlägg i status-raden var "om Mona Sahlin blir statsminister, då kommer jag emigrera till Italien bla bla bla".

Som om Italien är en idyll eller utopi? Visst, det går an att leka med tanken på livet i en italiensk by vid kusten när man själv är del av den hela och rena klassen som dessutom kan språket, men om man ser italiens skick som något eftersträvansvärt så behöver man söka hjälp.

Kan någon för övrigt upplysa Lyckstolps-hejarna om skillnaden mellan en partiledare och ett parti? Mona Sahlin som person påverkar inte min röst åt något håll, och jag tycker hon är helt hopplös i debatterna, men det ser jag inte som lika viktigt osm partiets ideologi.

För övrigt har jag missat "jag tror det här cykellåset kommer få fler fans än Fredrik Reinfeldt". Vad säger det?

Edit: Det säger att jag filtrerar många fler vänsterröstare i mitt newsfeed än högerröstare eftersom jag nu upptäckte att det fanns liknande grupper, men bara inte blivit uppmärksammad på detta faktum.

The world without Dolph

Dolph trummade, Dolph krossade isblock, Dolph dansade, Dolph söp som en karl, Dolph hade slagit ihjäl inbrottstjuvarna, Dolph lyfte Cecilia Hagen, Dolph är en god make som gillar manligt och kvinnligt, Dolph blödde, Dolph har mjuka sidor, Dolph är kompis med Sly, Dolphs har mist de flesta av sina barndomskompisar, Dolph hade en tuff uppväxt, Dolph hade en bra uppväxt, Dolph hade med sig lyxgarderoben, Dolph gillade glamour...

Dolph gjorde säkert ett bra progamledarjobb, men allvarligt talat så undrar jag vad som kommer finnas kvar att skriva om när Schlager-grejen är förbi.

Också ett jobb

Idag satt jag och svarade på frågor om reklamfilm i en timme. För besväret fick jag 400:- i rikspresentcheckar eller vad de kallas. De gäller typ överallt, så nästan så gott som pengar. Jag hoppas det kan bli mer av den varan!

I andra hand

Jag har börjat återupptäcka second hand. Det började tidigare i vintras när jag av en slump gled förbi Stockholms Stadsmission och kollade in. Ganska direkt fångade en rock mina ögon. Den såg ut att vara i rätt storlek, och ganska snyggt skuren samt, och framförallt, i ull. När jag kollade närmare visade det sig inte bara att rocken kostade 800:-, utan även att det var en Filippa K. Så jag slog till - det är den rocken jag har på Paris-bilderna.

Och apropå Paris - vi hade fått tips om ett stort marknadsområde. En väldigt stor del av den bestod av krimskrams och Big Brother-jeans, men så fanns det även en väldigt stor del av marknaden som bestod av begagnade möbler och kläder. Där hittade jag en beige "kavaj-jacka" i ull som var så grovt att det var som att ha på sig en jacka av halm... nice! (jag är typen som kan ha ylle direkt mot huden utan att det kliar)

Så idag var jag in på Sthlms SM igen och såg två kostymer, en svart med smala gråa kritstreck från SIR, ett svenskt märke med anor från åtminstone 50-talet, och en grå Ermenegildo Zegna. Båda i min storlek! De kostade 300:- respektive 400:- och var i bra skick, men jag kan helt enkelt inte köpa dem nu. Det är bara att hoppas att de finns kvar när lönen kommer.

Det där med välgörenhet och volontärerier

Micke Persbrandsextremt kloka och genomtänkta ord ekar i mitt huvud... "antingen så gör du ingenting (konstpaus) eller så gör du nånting". Vilket manus, vilken passion, vilket skådespeleri, vilken närvaro!!!

Hur som helst... Jag funderar ofta på hur jag bäst kan hjälpa till. Rent ekonomiskt har jag fullt upp med mig själv just nu, men samtidigt så kan jag alltid skippa en öl per utgång, och istället använda den 50-lappen för att bidra med något. Hur det än är så är jag dålig på att skänka pengar. Ofta skyller jag på att jag inte kan välja rätt välgörenhet.

Nu har jag i varje fall kollat in volontärarbeten. En jävligt dyr semester med arbete, helt enkelt. Visst låter jag som en ignorant västerlänning, men jag kan erkänna det också. Jag trodde att volontärer arbetade gratis, men åtminstone fick resan till destinationen betald, men så är det alltså inte.

Nu kanske man kan tro att jag blev avskräckt, men förvånansvärt nog (det förvånar i varje fall mig) så är jag fortfarande intresserad. Det är ett bra sätt att göra något som behövs, och för att gärningen ska bli extra god så får jag själv bekosta det mesta. Å andra sidan - någonstans tycker jag att det känns lite fel. Är det bara vissa människor som ska få åka och hjälpa till på plats? Och ja, så är det kanske. Har man det inte tillräckligt bra ställt så får man väl stanna hemma och stoppa pengar i en bössa istället. Anta också att volontären betalar 16 000 för att volontärjobba i 8 veckor. Tänk vad mycket dessa 16 000 skulle kunna göra i stället för att bekosta en resa. Å tredje sidan, skulle jag ha 16 000 över skulle jag inte skänka dem till välgörenhet.

Min slutsats är att jag inte ännu är riktigt mogen för volontärarbete. Den slutsatsen drar jag eftersom jag blev så chockad över kostnadsfrågan. Men får den värsta chocken bara lägga sig så kan det nog vara ett alternativ framöver. Bland annat finns det ett projekt i Sydafrika där man arbetar med fotboll som medel för att hålla ungdomar från gatan. Det låter faktiskt som något för mig.

Paris, sacre bleu!

I helgen trippade vi till Paris. Det var en födelsedagspresent till mig, och det var kul att få se en stad i ett land som jag aldrig varit i. Jag har fått för mig att jag vill upptäcka Europa, hellre än att hasa runt med ryggsäck i varma u-länder, men Paris fick mig att vackla lite på den punkten.

Parisarna är lite "färgstarka". En tjej satte sig bredvid oss på tunnelbanan och klippte naglarna så det yrde nagelklipp i vagnen. Vi köpte vin på ett ställe som fullständigt stank av fotsvett (ost?), och blev inte otippat antastade av senegaleser som skulle tvinga på oss armband. Tråkigt nog för dem så hade vi inte kontanter - armband gratis, merci!

Av attraktionerna så såg vi tunnelbanan, Sacre Coeur, tunnelbanan, Eiffeltornet, tunnelbanan, Louvren och tunnelbanan. Jag är verkligen inte konsintresserad, och således var inte Mona Lisa så mycket mer än en tavla, till min flickväns irritation.
Den franska maten lös väl inte med sin frånvaro, men vi sökte inte heller upp den. Grodor och sniglar fick vänta, vi gick på beprövade italienska och amerikanska koncept, och hamnade på en intressant krog i lördags. L observerade det snabbt, emedan hon fick påtala det för mig. "Jag tror vi är på en gay-restaurang" sa hon. När jag undrade över hennes slutsats så sa hon att jag skulle se mig om, och mycket riktigt, det var enkönade par överallt. Men öppensinnad och allmänt fantastisk som jag är så gjorde det inte mig något, och vi hade trevligt.
Resans anti-klimax var Eiffeltornet. Efter en kvarts köande såg jag på skylten vid entrén att det sista etaget var stängt, och att det som högst gick att åka upp till det andra etaget. Vi hade riktig tur med vädret den kvällen, så det var frustrerande att inte få se utsikten från högst upp. Jag blev sugen på att klättra upp själv (är såklart helt övertygad om att jag hade fixat det), men vi förblev på det futtiga andra etaget.

35 spänn för en burk med cola? Jogga vidare...

Jag fick leka filmstjärna i tunnelbanan, så nu har jag spelat in film med Jude Law och RD Jr.

Dessutom fick jag en möjlighet att slå ihjäl myten om mig själv som Hugh Grant-kopia.

Sherlock Holmes

Allt Guy Ritchie verkar ha behövt är en redan existerande karaktär att berätta kring. Till skillnad från hans tidigare filmer så är denna inte proppad med konstiga scener byggda på två one-liners fyllda med "coola" uttryck. Sherlock Holmes är definitivt det bästa Ritchie gjort hittills. Pluspoäng för att "Rocky Road to Dublin" (får ni tag på versionen av Finnegans Wake så ge den en chans) fick lite utrymme under den annars halvtråkiga slagsmåls-scenen. Men det är väl grejen med Ritchie, du kan ta Guy från gatan med aldrig gatan ur Guy, och det ska vi veta om.

In any case, se den!

Hurt Locker

Jag är ett stort fan av krigsfilmer. Inte vilka krigsfilmer som helst, men det finns många krigsfilmer som jag tycker om. Jag vet inte vad det beror på, men jag tror att det har något att göra med tanken på utsatthet, isolering, gruppdynamik och kärlek mer än hat, död och våld. Detta gör även att fängelsefilmer och filmer med temat andra världskriget platsar som en stor favorit-kategori.

Filmer med detta tema som jag tycker om sedan tidigare är Jarhead, Schindler's List, The Kingdom, Den Gröna Milen (för fängelsetemat då...), och The Hill (Sean Connery, från 60-talet skulle jag tippa). Samtidigt sväljer jag inte vad som helst, och Den Tunna Röda Linjen har aldrig fastnat och inte heller serier som Band of Brothers.

I vilket fall som helst - härom veckan såg jag Hurt Locker och det var en riktigt bra film. Spännande samtidigt som det känns som att man som tittare tas med på insidan av allt. Filmen handlar om en bombdesarmeringsstyrka (det finns definitivt mer korrekta benämningar, men jag är inte cool, jag har ingen tribaltatuering och jag har inte gjort lumpen, så det är bara att hålla till godo) som får ett nytillskott som visar sig vara lite av en hot shot, och samtidigt duktig på det han gör.

Avatar 3D

Fantasy är inte riktigt min hatt när det kommer till film-genrer, men efter en väns idoga tjatande så gick jag med och såg på 3D-versionen av Avatar. På köpet skulle vi ju få pop-brillor, och inte går det att säga nej till det, hipp som jag är.

Jag hade ursprungligen väntat mig 3D a la TV-piraterna, det vill säga glasögon med en ram av papp och där "glasen" består av blå respektive röd plastfilm. Så konceptet med pop-glasögon kändes intressant (och i någon mellansvensk hockeystad så finns det säkert något halv-vilset popsnöre med Söder-komplex som kan tänka sig bli i lurad att dessa glasögon är de nya svarta glasögonen - och de är ju faktiskt både svarta och nya).

Det låter klyschigt, men det fanns definitivt sekvenser där jag trodde mig kunna sträcka ut en hand och ta på föremål som visades på filmduken. Avatars plot kändes inte så jätteunik, men jag ser fram emot att få se en krigsfilm eller annan actionfilm på samma sätt. Den något skruvade delen av mig undrar hur erotisk film skulle te sig under dessa förutsättningar.

Jag rekommenderar i varje fall Avatar, om inte för handlingen så för teknologin.

"Inte ok"

Det är uttryck jag inte klarar av, det är helt enkelt inte alls ok. Men jag förstår när det är jag som är retarderad och allmänt sen, och eftersom "alla andra" säger det så får jag givetvis leva med det. Under tiden kommer jag längta efter nästa fluga.

Nu är Persbrandt igång och räddar världen igen...

Och sorry, Micke, dina konstiga pauser mitt i meningarna får mig inte att vilja skänka mer pengar, och det får mig inte att tycka att du är en bra skådis. Vilket är fenomenalt med tanke på alla år du skådespelat både i tv och på scen.

Nåja, sämsta insatsen kanske manusförfattaren står för... "Antingen så gör du ingenting alls, eller så gör du nånting".

Jag gör nånting, jag går och dammsuger. Jag älskar effektiva punchlines.

Close call men ändå inte alls

I slutet av mitt jobbpass igår natt så pratade jag med min kollega innan jag skulle hem för dagen. Under samtalet märkte jag hur jag började se dubbelt, och efter ett tag märkte vi båda två hur jag började prata fel. Jag skulle inte säga slöddra, men jag satte in fel bokstäver i enkla ord. I stället för "bil" så kunde jag säga "fil".

I det läget kändes det väldigt vettigt att inte åka kollektivt hem, svimma och trilla ner på tunnelbanespåret, så jag ringde en taxi och hem till min flickvän och förvarnade om mitt skick. Bara att ringa vara ett projekt. Siffrorna kunde jag, men i vilken ordning de skulle slås hade jag tydligen "glömt".

Väl i taxin började min högra hand domna bort och sticka. Fast inte hela handen samtidigt, utan finger för finger.

När jag sedan kom hem hade jag inte mycket till val, det var sjukhuset som gällde. Jag ville bara lägga mig och sova, men det fick jag inte. På sjukhuset gjorde de först en röntgen och huvudet och såg inget (höhö), men de ville vara säkra på att jag inte fått en hjärnblödning så därför satte de mig i magnetröntgen, och där ska ju allt synas. De hittade inga tecken på hjärnblödning, vilket naturligtvis känns som lite av en lättnad. Troligtivs handlar det om ett migrän-anfall, men ett par av symtomen är lite ovanliga om jag har förstått det rätt.

Det var i varje fall lite otäckt, men mest rädd blev jag nog när min flickvän blev rädd. Hade jag varit själv hade jag nog bara gått och lagt mig. Vilket hade gått bra eftersom det bara var migrän, men det hade nog inte varit det bästa med en hjärnblödning.

Mellandagsrea

Jag älskar det. Till att börja med så tycker jag ju om kläder, men jag tycker inte om att betala jättemycket med pengar för något som kostat affären högst 50% av priset i butiken.

Ännu mer uteslutet är det att köpa något som kostat butiken knappt 20% av inköpspriset. Inte en chans, Josef!

Budgeten har varit rätt skral, men jag har ändå lyckats hitta ett par schyssta byxor från WESC, fodrade låga gummistövlar (http://www.brandos.se/gummistovlar/c178) som gör ett bra jobb i slasket tillsammans med raggsockor, två stickade koftor (så F off, EMD, nu är det jag som hela Sveriges myskillar!), och en svart kappa i ull från det lite mods-kreddiga märket Merc (framförallt deras Harrington-jacka är rätt väl igenkänd).

För övrigt har jag sålt ett par skor. Y känner igen dem som skavsårsskorna. De är gräsligt snygga, militärinspirerade men smidiga kängor i gråblått skinn, men it simply wasn't to be.

Tips: NK rear på torsdag, om jag inte uppfattat saken helt fel.

En månad och en halv

Det kan ju gå riktigt snabbt. Men julen har varit trevlig. Det var nog första gången jag firade med en flickväns familj, inklusive flickvän givetvis. Nyår tillbringade jag på jobbet, men det kändes lika bra eftersom jag och K åker till Paris om två veckor. Det ska bli kul att se. Jag kan inte tänka mig att det går att shoppa något eftersom det ska vara svindyrt. Det som ska vara billigt är vin, men att få med sig det hem känns inte så roligt.

Frankrike har jag aldrig varit i, utan det blir ännu ett land att pricka av på listan med besökta länder. Det är bara europeiska länder på den än så länge, men det räcker gott och väl. Asien/Australien känns helt uteslutet för min del, i varje fall för tillfället.