Blogg-mobbing

Jag har aldrig fattat vad det går ut på. Egentligen har jag anat, jag har delvis gjort mig själv skyldig.

Men att skriva ner folk som inte kan läsa texten, och därmed inte försvara sig... det är något oschysst med det. Jag har nog försökt lugna ner mig med sådana saker, även om jag nog var ganska lugn innan. Men oavsett om man skriver om en anonym person eller kändis, så är det inte schysst. Samtidigt kan det vara lite kul med satir och parodi. Om jag hånar någon i denna blogg igen (det var nog idol-Sebastian senast) så ska jag maila personen ifråga så att vederbörande blir informerad om mitt påhopp! (Eftersom jag har noll minne och noll karaktär kommer detta troligen glömmas mycket fort)

Den dagen jag ägnar tid åt att skriva elakt inlägg efter elakt inlägg, är en dag då jag inte mår bra. Sedan måste jag behärska mig och inte störa mig på låga människor som gör sådant. Alla ogillar nog mobbare, även mobbarna själva, de har det nog värst, för de ogillar sina offer och sig själva. Själv har jag stått på båda sidor av fenomenet och är mer nöjd med att ha varit utsatt än att ha utsatt någon. Jag får försöka jobba upp lite karma med min ledargärning och donationer osv.

Flummigast hittills.

För tillfället

Så känns det som att man bara bloggar när livet egentligen är som mest händelselöst. När det verkligen händer grejer skiter åtminstone jag i att skriva om det. Det är väl kanske en viss överdrift, men ja, nu är det så att det hänt en hel del. Jag ha bland annat haft en pratstund med en legendar från den engelska ligafotbollen (och jag kände mig som 12 igen...) och varit på intervju för ett mycket trevligt fotbollsjobb, som jag i ärlighetens namn inte kan se att jag kommer få. Men om jag lyckades "lura" mig till intervju så kanske det kan gå hela vägen.

Mer om legendaren kommer nog dyka upp snart.

En intressant arbetsvecka är till ända

Det har varit en rätt tuff vecka med lite för lite sömn, varför jag lyckades försova mig till ett arbetspass som börjar 22.00. Jag har i varje träffat intressanta fotbollsmänniskor, stoppat slagsmål, övertalat en alldeles för berusad kvinna att ta en taxi hem i stället för att låta henne gå, och i fredags visade det sig att en före detta dejt jobbar extra på samma ställe.

Vi var moderna i början på 2000-talet och var på en dejt i Stockholm efter att ha fått kontakt på nätet. Vi träffades bara den gången. Det var ingen större dramatik kring det, utan det var väl bara så att ingen fattade tillräckligt med tycke.

Men jag kände inte igen henne, alls. Så i fredags "frontade" hon mig. Hon visste vad jag hette, och sa sitt namn, utan att jag kände igen det, eller hennes utseende. Jag var helt övertygad om att han blandade ihop mig med någon annan. Men när hon beskrev bilden som jag haft på den där sidan, så började bitarna falla på plats. Avgörande var nog när hon beskrev att suttit på McDonald's och sett Carola. Det är då klyschan "världen är liten" dras fram, om ingen förstod det.

Nu har jag för övrigt skaffat en gymkort här i Stockholm. Efter min insats i midnattsloppet i augusti har jag inte rört på mig alls, så det är nog läge. Jag tycker mig känna några sambo-kilon här och där.

Mina kompisar är mina föräldrar

När vi var i Örebro förra helgen så fick L träffa två av mina absolut bästa kompisar. Sån't är lite nervöst, lite som jag kan tänka mig att folk känner inför att presentera sin respektive för sina föräldrar. Jag träffar så sällan min mamma, och min pappa lever inte, så jag antar att vi på sätt och vis kommit förbi meet the parents-stadiet.

Hur som helst fick L ett big fat sign of approval av mina annars rätt återhållsamma vänner, och det är inget dåligt betyg alls, och jag förvånades över hur glad jag blev att höra det.

Att det låg världens godaste kladdkaka och väntade i fredags morse cementerade nog hennes position som otroligt omtyckt.

Cyklist

Inte som en cyklande person, utan adverbet, eller vad det nu blir. Att något går i en cykel.

Jag och L var i Örebro över helgen, och hade det bra. Vi gick ut på Ritz som öppnat i den klassiska lokalen Badhuset som huserat krogar (och vad många gymnasiediscon som avverkades där) och revyer genom åren, men nu alltså kör nattklubbsracet ännu en gång.

Krog-Örebro är i behov av nya ställen. Problemet är bara att så fort ett nytt koncept startar, så dras "alla" dit. Vi runt 25 går nu till Ritz, tydligen. Det förra stället dit vi gick sänkte åldersgränsen till 20, och det går ju inte, hur bra sällskap man än har. Så nu finns det i alla fall bara ett vettigt ställe återigen. Det är det faktumet som verkar vara cyklist, det har nästan aldrig funnits två vettiga ställen att välja mellan.

Jag tror för övrigt konkurrens är rätt bra grejer även för krogarna, deras fördelar kan liksom förstärkas då.

Mission Impossible?

En telefonförsäljare ringde idag, eller marknadsundersökare snarare.

-Hej, jag ringer från NN och vi gör en undersökning avseende 15-16-åringars köpbeteende (eller liknande). Bor det någon i den åldern i erat hushåll?

-Nej.

-Ok, tack och hej.


KUL jobb den tjejen måste ha. Hur tänkte man där? "Maria, du tar Stockholmskatalogen A-L, Fia, du tar M-Ö, och så letar ni efter 15-16-åringar!"

Hoppas för Marias och Fias skull att det inte är en rikstäckande undersökning. Är det sådant som kallas kostnadseffektivt?

El Choco

För ett tag sedan läste jag El Choco, av svenske Jonas Andersson. Han åkte fast för smuggling av kokain i Bolivia, och hamnade då på ett fängelse där. Boken beskriver hans processande om att få komma tillbaka till Sverige, och även den korrupta tillvaron i ett bolivianskt fängelse. Språkmässigt är det ingen större prestation, även om det är en annan skribent än själva huvudpersonen. Men det är tillräckligt spännande för att fortsätta läsa.

Villkoren i fängelset var märkliga och hårda, skitiga. Givetvis får man det att låta extra hårt och skitigt och märkligt i en litterär skildring. Men faktum är att turister släpptes in och ut fängelset, för guidade turer. Familjemedlemmar tilläts bo över hos fångarna, således kunde barn springa runt på fängelsegården. När en lite tyngre brottsling checkade in så renoverade han och byggde om, så han fick sig en lägenhet... slå ut några väggar har, riv ett tak där, klart.

Huvudpersonens förmåga att sätta sig själv i skiten ställde till det för honom vid flera tillfällen, och som läsare kunde jag bli lite förbannad ibland. Varför delta i ett jävla upplopp när du bara kan förlora på det, och du inte ens är tvungen? Eller varför mucka gräl med en av de mäktigare banditerna där inne, när du egentligen bara kan förlora på det? Att det i boken sedan löste sig på så sätt att de mäktigare banditerna bara plötsligt sket i sina vendettor mot svensken är en annan poäng. De bygger sitt rykte på att vara farliga banditer, öga för öga och allt det där. Men när svensken bråkade med dem, så lät de bara saker bero. Jag vet inte, det är en del i boken som jag stör mig på. Men absolut tillräckligt bra för att jag skulle tycka den var bra. Inte illa!

Iphode-store-dance

Jag gillar tanken på att en drop dead gorgeous tjej stolpar in i en stilistisk Iphode-butik och börjar dansa framför datorns webkamera, och sedan langar upp klippet. Jag hoppas att hon är så galen, att det inte är kompisar som står och fnissar utanför bild, eller att det är något vad. Bra reklam för iphode, tänker jag också - trots allt är den gratis.

http://www.youtube.com/watch?v=VoyYYU6JUXY&feature=popular

Cirkus, pirater, pengabrorsor och tomatsoppa.

I tisdags var jag och L på Moneybrothers konsert på Cirkus. Jag konstaterar att Moneybrother är bättre i en mindre lokal, typ Katalin i Uppsala, men fortfarande var det bra. Lite tramsigt dock, Anders Wendin verkar rätt uppe i bilden av sig själv som den charmige masen som tycker om att prata. Men när det börjar tramsas mitt i låtar så blir det lite för mycket. Men kvalitetsmässigt (låtar, sångresurser, musikalitet) kan jag inte tänka mig något bättre. Ljudet var väldigt rörigt mixat, ibland hördes trombonen från den störtsköne Viktor Brobacke, ibland hördes den inte.

Jag försökte göra en karriär som bootlegger. Vi hade med en digitalkamera för att ta några bilder som minne. Det går även att filma med den, så det testade jag på första låten. Efter 30 sekunder märkte jag att en vakt började cirkla runt, och snart nog lös han med en ficklampa i mitt ansikte från två meters håll. Jag pekade på mig själv som för att säga "vem, jag?". Han menade mig, så jag stoppade undan kameran. Klippet blev ca två minuter långt, och faktiskt riktigt bra kvalitet. Jag vill lägga upp det på youtube men vet inte om jag vågar med ipred, iphone, ipren, ipod, i robot och så vidare. Men jag har det på facebook, för den som vill kolla.

Jag kan dock inte begripa varför man jagar amatörfotografer/-filmare. Kvaliteten blir ändå så pass dålig så att det är ingen människa som ser på blurriga klipp på youtube istället för att se på konserter, eller i stället för att köpa skivor. Jag kan förstå en tanke med att konsertupplevelsen ska vara exklusiv, och därför odokumenterad, men då blir plötsligt live-skivor och live-dvd:s överflödiga. Det är kanske en lätt sak att säga som artist, men från min horisont hade jag sett det som väldigt bra pr om det låg klipp från spelningar ute på nätet. När jag hörde/såg Moneybrother göra "At Last" på youtube så tänkte jag absolut att jag ville se mera live, och nöjde mig knappast med att se klippet på tuben flera gånger om. Det borde vara intressant för en artist, där turnerandet blivit en mycket viktigare inkomstkälla i tider av nedladdning. Klippet med "At Last" är numera borttaget och jag gissar att det handlar om skivbolag som spelat sina ut sina kort. Bu.

Och nä, någon tomatsoppa köpte jag inte. Det är musik jag vill betala för.

Konsertdags - Moneybrother

Så jag slarvade med min Moneybrother-nedräkning här i bloggen. Märkligt nog snurrade världen vidare av någon outgrundlig anledning!

I kväll är det i varje fall dags, Moneybrother spelar på Cirkus, och det ska bli trevligt. Just det, jag är inte tonårshysterisk som en halvkåt popflicka, men jag ser fram emot att höra en bra röst. Det blir första gången på Cirkus, så jag vet inte vad akustiken har att erbjuda, men så länge det inte är globen så ska det nog gå bra.

Jag har inte läst så mycket av recensionerna, eller, jag har inte läst några alls, jag är helt enkelt inte SÅ laddad. Samtidigt vet jag att Moneybrother är en av de artister som klarar av att leverera live, speciellt röstmässigt. Sen är det lite tröttsamt med hans tillgjort coola "den avslappnade men lite bortkommne landsortsbon i storstadsexil" som ska vara alldeles för trevlig hela tiden. Men det är väl en styrka att kunna flirta med publiken, I guess.

Fotbollsögon

Kan man få det av för mycket fotbollstittande? Jag tror nog det. Jag har tappat räkningen på hur många matcher jag sett under helgen. Igår satt jag och en kamrat på Golden Gate där det var rätt öde, och gardinerna var fördragna. Tre matcher blev det väl igår, och det är egentligen alldeles för mycket. Jag tycker om fotboll, det är mitt största intresse - men det kan bli för mycket, och det blev det nog i helgen (speciellt som resultaten inte alls gick min väg).

Pondus eller bara fet

När jag kollade igenom bilderna från Portugal så inser jag en sak, jag har lite mer "pondus" än tidigare. "Pondus" är som många vet ett finare ord för "lite/mycket tjock". Jag har helt enkelt lagt på mig lite, vilket även bevisas av vågen. Tyvärr är det inte muskler, utan det har satt sig lite på magen. Att ha gått utan jobb samt inte tränat har väl haft sina konskvenser. Får be Ralph Lauren retuschera mig:

Innan:

Efter:

Heaven

Såg på Heaven, som är vad man kanske kan kalla en spagetti-thriller med Cate Blanchett och Giovanni Ribisi. Hon försöker sätta stopp för en knarkhandlare som den korrupta italienska polisen carabinieri inte sätter stopp för själva. Det går snett, och hon blir tagen av den korrupta carabinieri, där Ribisi jobbar och skaffar tycke.

Snygg film, framför allt. Bildproduktionen ger fem Wilsons av fem möjliga. Skådespeleriet är bra likaså, framförallt tycker jag Ribisi gör en bra insats.

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=tBVLiyAqbJ4

Alex "nobel" Schulman

Så typiskt. Nog för att jag avskyr all nobel-hets och all rojalist-hets och så vidare, så jag kan ge Schulman poäng. Men hur förutsägbart känns det inte att han går på nobelfest, kommer tillbaka och surbölar i sin blogg? Bland annat var det någon märkvärdig tant som han störde sig på, vars namn blivit felstavat på en placeringsskylt, vilket hon inte kunde släppa. Det ondgjorde han sig över. Föga förvånande. Föga förvånande hade det också varit om hans namn varit felstavat och han gjort ner de stackars skyltskrivarna i sin blogg. Vi är märkliga, vi blogg-elakingar.

Schulman om sin fruktansvärda middag

Midnatt till sju

Nedräkningen till Moneybrothers konsert fortsätter. Nu med en låt från hans skiva med svenska covers av låtar sjungna på engelska - "Midnatt till sju". Framförallt är det ett skönt slumrande klaviaturspel av något slag, och en skön basgång som gör det, tillsammans med en text som sitter som ett slag i magen, som idol-Camillas idol Linda Bentzing skulle uttrycka det:

Tar första bussen hem,

sömnen släpar dig neråt

storstaden vaknar snart,

du är trött inuti

Du jobbar från midnatt till sju

ser vänner på avstånd

Dom rör sig från klubb till klubb,

ingen tänker på dig

Du jobbar från midnatt till sju

väntar på något bättre

Det är utom räckhåll nu,

kanske bara en dröm

Natten leder dig ingenvart

ger å tar betalt

Dom försvinner i mörkret

Vi får ingen kontakt

Spotta den här

Låten är speciellt passande nu när jag börjar komma igång med massa nattjobb. Det kan låta trist, men det slår att sälja barnkläder på 75%-igt vikariat. Att göra det i en stad med flickvän. Som är varm på morgnarna när jag kommer hem. Där jag på de hundra metrarna mellan tunnelbanan och hemmet måste gå förbi två handlare med färska bakverk. Det duger. Kanelbulledoften är jävligt svårslagen för övrigt. Kanelbulledoft i parfymväg kanske vore något, som Kramers "The Beach"? Kanel no 5.

Twitter?

Inte troligt. Har gett det ett försök, men det var en fis i rymden eftersom jag redan nu glömt om jag faktiskt skrivit något eller inte. I varje fall så är min flashiga adress http://twitter.com/dxtrsnstr.

Givetvis fick jag massor på förslag på folk att följa. En del lustiga, en del olustiga. Hur det än är med det så blev jag i varje fall inte biten direkt.

Moneybrother?

Absolut!

Konsert nästa vecka, och jag tänkte nog räkna ner med lite låtar som jag hoppas ska spelas på Cirkus. Om nedräkningen kommer fortsätta, det återstår att se. Jag är säker på att konserten blir av oavsett.

Jag ser fram emot covern på At Last, som MB gjorde förra året på Cirkus (tror jag det var). Det fanns ett bra klipp från detta på YT, men nu finns det inte.

Då hoppas jag på "Down At the R". Uppenbarligen försvinner det mängder av klipp från youtube precis när de behövs, men en akustisk variant var vänlig nog att finnas:

http://www.youtube.com/watch?v=ZxJ4nP8f6d8&feature=PlayList&p=5A942B6225F8A528&playnext=1&playnext_from=PL&index=2

Bo Kaspers?

Ingen risk.

L var och såg dem härom veckan, hon var jättenöjd. Jag har mina förutfattade meningar och stannade hemma med dem. Vi gjorde high fives när hon berättade att Tomas Anderson-Wij var med på scen under spelningen.

Hemma igen, och det var inte igår

Kom ju hem för ett tag sedan. Portugalresan var fantastisk. Vi hade snuskig tur med vädret, förutom när vi åkte hem, men då åkte vi ju hem. Under hemresan stannade vi en natt i London hos en kompis till L och gjorde sedan stan där innan vi reste hem till Sverige. Därefter har det laddats upp bilder som aldrig förr på fb så jag blev helt utmattad och har inte alls orkat blogga.

Det bästa med resan var i varje fall solen och dofterna(!). Direkt när vi landade i Faro möttes vi av någon exotisk, kryddig doft som liksom var med oss hela resan. Kanske var det vi som var ofräscha? Den portugisiska maten upptäckte vi inte så jättemycket, utan var nog rätt trista. Men Chicken Piri-Piri testade jag och det var starkt, och inte mycket mer än just starkt. När jag kunde känna någon smak var det liksom bara helt vanlig kyckling, fast blöt.

Men en kort sammanfattning i bilder:

Alldeles riktigt, jag är en badkruka! Sjukt lustigt, men all badkrukhet var som bortblåst. Atlanten är knappast det varmaste badat, men det gick ner, helt enkelt.

Från första heldagen, här i lagom lugna Luz.

Det var varmt, det var semester, klart som fan jag tog några glädjeskutt över klippblocken!

Klart fina lina ska vara med på en halvanonym bild!

Jag och mina väninnor hade bestämt oss för ett matchande tema, dagen då vi besökte Portimão. Tre väldigt käcka damer, måste jag säga.

Lina tycker om att fotografera lustiga hus med lustiga mönster. Jag såg illamående ut men fick vara med trots allt.

Varning: Michael Jackson återuppstår i trappor här.

Pakking Perfect!

Nu ska det packas inför resan till Portugal imorgon. Utmaningen är den samma som alltid, att söka den perfekta packningen. Jag har nog aldrig lyckats, men det ska ju alltid finnas något att sträva efter.

Jag har aldrig, aldrig, packat för lite. Tvärtom, alltid för mycket, trots löften till mig själv om att skärpa till mig. Det ska tas många hänsyn, vilka byxor som passar vilka ovandelar och skor. Å ena sidan så vill jag matcha så att allt jag tar med funkar med vad som helst av det andra jag tar med. Å andra sidan känns det lite småtrist, det blir som att man tar med sig ett tema typ, eller ett koncept.

Men det känns också lite weird att ta med sig som olika uniformer, det känns bara jävligt uppstyrt. Det slutar väl förmodligen som vanligt med att jag tar för mycket kläder, och på plats kommer jag på att "fan det där jätteviktiga plagget (typ alla kalsonger) glömde jag!".

Det blir restriktioner. Två par skor max. 2-3 byxor, och 5 ovandelar. Inte för att det är logiskt, men för att jag behöver gränser, annars går jag bananas. Min necessär är pinsam, men vad ska jag göra? Min skäggväxt gör att jag strimlar flickvännen även fast jag rakade mig två timmar innan. Det gör att tuben med rakskum (enorm) ska med, samt efterbehandling såsom alkohol och något återfuktande.

Sen gäller ju allt det där med vätskor i handbagaget. Jag fattar det bara inte. Vad är det de tror ska hända?Jean-Pierre Barda bordar planet och tvångsstylar piloten med hårsspray? Och varför skulle inte läskflaskorna jag kan köpa gate-side vara farliga? Nåja, necessär i det incheckade bagaget, svårare än så är det väl inte.

Vädret där nere är inte riktigt hundra. Vi ska hålla till på Algarve-kusten och prognosen för någon dag sedan var typ åska-moln-moln-mulet-sol-regn-moln så jag kan bara bli positivt överraskad, antar jag.

Satt på akuten idag, by the way. Igår höll jag på att skära av mig hela tummen med (den tandade) brödkniven. K trodde att jag skulle behöva sy, men jag kände mig som Crocodile Dundee, och körde med bomull, tryck och högläge. Så gick jag till akuten idag bara för att dubbelkolla att allt var lugnt inför resan - jag vill inte dra på mig typ fiskinfluensan, eller att mitt blödande sår ska locka till sig hajar. Men det var rätt lugnt, och sköterskan berömde mig för min sårvård. En stor dag i ett litet liv!

Anna Anka=Borat?

Det här är ett inlägg för mycket om Anna Anka, och förhoppningsvis det sista. Men om det nu är så att hon agerar på manus, och blir rätt hårt dömd av oss som ser på, är det egentligen inte vi som gjort bort oss då? I varje fall lite grann?

I så fall så har hon (eller hon och hon förresten, hon står väl knappast bakom programmet och manus) ju faktiskt gjort det som Borat gjorde så fantastiskt, drivit med folks fördomar. Just det faktum att vi kan TRO att det verkligen kan förhålla sig på det sättet som det framställs, säger kanske en del om oss och vår bild av omvärlden.

My race I cast!

Anna Anka och Idol

Det blir inte mycket bloggande för tillfället, då jag är upptagen med att söka jobb i hufvudstaden och tar itu med lite andra bekymmer.

Men det är klart att Anna Anka förtjänar ett omnämnande. Även om jag är sjukt sent ute. Om hon verkligen menat allt det hon säger så tycker jag synd om henne. Då känns det bara som att hon försöker få sin egna tragiska tillvaro att framstå som något bra och fint. Jag vet inte om jag vill ha det som henne, jag tror inte många kvinnor vill ha det som henne. Men hon lyfter sin egen situation som något bra, och emedan det säkert är trevligt för henne, så tror jag det är ytterst få som uppvisar den svenska avundsjukan (inte för att jag vet - jag kan bara sätta en arm på att hon nämnt den svenska avundsjukan minst en gång).

Jag såg även ett klipp med henne där hon säger att hon agerat på manus, och fine, det är väl fair enough. Men då undrar jag vad den människan egentligen kan tänkas göra för pengar. Porr? Enligt någon kvällstidningskrönikör hade hon sagt att hon var där hon var eftersom hon tyckte det var ok att ge maken en avsugning varje morgon. Vad kul det låter. Sponant liksom.

------

Roligare tycker jag det är med idol. Jag kan inte riktigt se hur man kan tycka illa om det. Det är klart att man kan tycka juryn är onödigt elak - det tycker jag ibland. Men framförallt så tycker jag det är kul med de deltagare som är duktiga på musik. Jag kommer kanske inte rösta på någon deltagare, men idol är ett toppen höst-fördriv. Jag lämnar er med en favorit:

http://www.youtube.com/watch?v=myGp22Jb3UA

Moneybrother i körslaget

Nej inte alls, inte vad jag vet i varje fall. Men kanske skulle det fungera?

Jag hittade en engelsk cover på en svensk cover av en originallåt på engelska (skitsamma, det är inte viktigt) på youtube. Han sjunger med någon körgrupp som heter Sweptaways. Givetvis går det att kolla upp på Spotify också:

http://open.spotify.com/track/0SUij6B89IKbnwrPNvh7xF

Dalarna

Jag var i helgen på bröllop i Dalarna där två av min flickväns vänner/släkt gifte sig. Det är litet där uppe, och det var 70 personer att hålla reda på, så exakt vem som var släkt med vem vet jag inte helt säkert (och vet inte helt säkert om de själva helt säkert vet det). Men det var kul, och dalmasar är riktigt trevliga, nästan otäckt.
I varje fall så tog jag lite naturbilder där uppe. Även om kameran och fotografen är lite halvdan så är det i varje fall fina motiv.

Inte för kräsmagade

Titta inte på bilden nedan om du inte tycker om äckliga skavsår. Det var så äckligt så det var tvunget att dokumenteras. Dessutom gjorde det lika ont som det ser ut så jag unnar mig att få äckla andra lite.

Bröllopsplaner

Inte för min egen del då. Men i helgen blir det bröllop i Dalarna med Lina vars vänner ska gifta sig. Så nu har kostymen åkt fram, manschettknappar ska införskaffas och mina stackars skavsår ska jag försöka vårda så jag klarar av att ha på mig lite finare skor.

Pinstripad dubbelknäppt svart kostym, ljusblå skjorta med vita ränder och röd slips. Jag hoppas det blir lagom formellt och lagom avslappnat.

Fin och pin

Hade på mig ett par kängor för första gången igår. De var av märket Mentor, och är riktigt snygga om jag får säga det själv. Jag hittade dem på NK:s "realisation" (det heter så när det är lite finare rea, och inte kreti och pleti-rea...) och betalade bara ett par hundra för ett par skor som enligt försäljaren kostat runt 1500:-.

Ett bra köp så långt, men satan vilka skavsår jag fått, och skorna är nog dessvärre för små, så jag överväger faktiskt att sälja dem. Vi får se. Skavsåren är nog de värsta jag fått någonsin, och jag har typ haft riktiga skavsår en gång i mitt liv (man blir härdad av fotboll). Då var jag för övrigt i Spanien och det blödde ur såren. Inte alls trevligt när jag satt vid poolen och flugorna kom och satte sig i såren. Nu är det bara äckligt och svullet, istället för blodigt och äckligt, tur!

Svensken och integriteten - Finns det inte Internet i Kina?

Det känns lite svenskt att känna sig integritetskränkt. För exempelvis ett hotell att få kameraövervaka receptionen (ofta är hotellen bara bemannade med en person nattetid) av säkerhetsskäl så är det riktigt svårt att få det beviljat och det krävs tillstånd från någon typ av myndighet (Länsstyrelsen?). Det är ofta den personliga integriteten som ska skyddas, privatpersoner ska skyddas. Fair enough, det är väl ok att folk inte filmar varandra helt fritt, då skulle detkunna sitta kameror i provhytter, omklädningsrum och duschar i allmänna hallar. Men ibland tycker jag Svensson tar det lite för långt. I Nerikes Allehanda står följande, apropå Google fotografering av gator runt om i världen (nu har Google kommit till Örebro, Nerike):

"Örebro Just nu fotograferar Google Örebros gator. Bilderna ska användas i den globala internettjänsten Streetview. Men tilltaget möts av protester. – Mitt hem är min borg. Jag vill inte att någon ska ta bilder på det, säger Christer Öst.

Relaterat

Den här gången är grundtanken enkel: bolagets utsända fotograferar helt enkelt så mycket av världens städer som de hinner med. Det hela läggs sedan ut på internet i form av panoramabilder i gatunivå.
I praktiken betyder det att du kan gå på en högst realistisk virtuell promenad i till exempel USA, Japan, Australien eller Frankrike, med hjälp av några enkla knapptryck.

Kommer till Sverige
Och nu har alltså tjänsten nått Sverige. Eller åtminstone det massiva informationsinsamlandet som föranleder lanseringen.
Enligt Google själva har man dock arbetat på i ovanligt snabbt tempo, och hinner därför utöka fotograferandet till andra städer än de tre största. Örebro är uppenbarligen en av de orter som nu hinns med.
Det var i alla fall vad Christer Öst noterade när han tittade ut genom fönstret på sin villa i Adolfsberg för några dagar sedan.
– Jag hade sett ett inslag om det på tv, och kände igen bilen med den där kameran på taket, säger han.

Både ris och ros
Internetapplikationen Streetview har mötts av blandade reaktioner världen över. Många är odelat positiva, men det har också höjts en hel del varnande röster. Christer Öst tillhör den sistnämnda kategorin:
– Visst finns det positiva sidor med det här systemet, det förstår jag också. Men samtidigt undrar man var gränsen för den privata sfären går. Det här läggs ju ut globalt – de kan sitta i Kina och titta på mitt hus, säger han.

”Känns olustigt”
En annan oro som luftats är att brottslingar inte ens behöver scanna av ett område rent fysiskt inför ett inbrott, det räcker med att kolla in Streetview för att avgöra var det ser enkelt ut att komma in, eller se på vilka garageuppfarter det står dyra bilar.
– Det känns olustigt. Det finns väldigt mycket som Google kan få fram genom att sammanställa alla sina uppgifter, säger Christer Öst.
– Dessutom har jag svårt att tänka mig att det slutar med det här. Och då undrar man ju onekligen vad som kommer härnäst."

Åh herregud! Någon i Kina kan se på ditt hus! Det är klart att Kineser sitter och tittar på svenskars hus... Och det måste verkligen vara hemskt. Då kanske kineserna... ja vad är det egentligen han är rädd för ska hända? Som en parentes kan nämnas att personen i artikeln inte har några betänkligheter med att stå och posera framför sitt hus för fotografen, och den bilden finns på tidningens hemsida. Finns det inte Internet i Kina?

Marion Cotillard

Det är en väldigt bra anledning att se på Public Enemies. Fantastisk. Men det var ont om bilder på henne där hon inte såg röda mattan-stilad ut, så här kommer en där hon är överdrivet modellstilad istället. Nåja, se filmen så fattar ni.

Prylnördigt

Kanske inte så prylnördigt egentligen, men för att få ut mer av musiklyssnadet på dator/mp3 så har jag investerat i lite högtalare och en "subba" från Logitech. Modellen heter Z4 och kostade runt 1000. Inget superavancerat, en audiofil tycker säkert inte det är något speciellt, men jag är basofil och jag är nöjd!

Jag har blivit biten!

Fast bara av lite musik. Det där bandet jag nämnde i inlägget härom dagen, The Cigarres, de kom mycket riktigt ifrån Västerås. Men det kan inte dem rå för, det var bra musik ändå. De sköna basgångarna fick mig att lyssna lite på The Clash, och kanske lite extra på "Guns of Brixton". Efter att ha lyssnat på den och på några andra spår av samma band kom jag in på Toots & Maytals. Lyssna på "54-46 Was My Number". Men dra på ordentligt med bas först!

Givetvis finns allt detta på Spotify.

Pete Doherty 4/12

Mannen med världens sämsta rykte ska spela på Debaser, och jag överväger att gå och kolla. Det låter som en potentiellt bra och intim spelning. Samtidigt är jag kanske lite snål, men jag tycker 330 pistoler är mycket pengar för att se en svettig knarkare som bara kanske dyker upp. Men dyker han upp kan det å andra sidan bli löjligt bra. Tål att tänkas på.

Moneybrother 27/10 Circus

Söta Lina har ordnat två biljetter till Moneybrothers spelning på Circus sent i oktober. Jag var lite skeptisk till Moneybrothers turnerande ett tag. Trots skivsläpp har han liksom inte dragit igång någon riktig turné (och det är väl på turnéer och tomatsoppa artister tjänar pengar nu för tiden?) utan det har mest varit festivalspelningar och tv-framträdanden. Utöver dessa även ett par lite uddare framträdanden. Bland annat ska han spela på något student-jippo i Örebro i September, och lite mer absurt på ett av Viking Lines skepp. Men det kanske kan ses som en kul grej (jag hoppas det är avsikten). Av någon anledning står inte Finn-Fylle-spelningen med på turnéplanen på www.moneybrother.net.

Om man inte vill, eller inte kan se spelningen på Circus så rekommenderar jag absolut en tur till Katalin i Uppsala. Det är där han startar turnén, och turnéstarter kan nog vara ganska bra, och Katalin är en fin lokal, med lite för stora fönster bara.

The Cigarres

Lite samma stuk på musiken som Club Killers erbjuder gruppen The Cigarres som jag just lyssnat lite på. Skön och lätt musik med ganska tung bas. Om gruppen för övrigt har jag ingen som helst information, men det skulle inte förvåna mig om den bestod av typ medelklassungdomar som är de coolaste katterna i Vingåker. Men bra och skön lyssning absolut!

Club Killers och The Cigarres

På Spotify kan man söka upp låtar med en konstellation som kallar sig Club Killers. Har jag förstått det är CK ett gäng artister från olika band som spelat mycket (enbart?) på klubben Debaser i Stockholm. Musiken är vad jag skulle kalla reagge, men jag antar att de mer initierade kallat det för något annat riktigt märkvärdigt.

Men lyssna gärna på "Youu don't know" (Felstavat i Spotify). Sångaren kan kännas bekant... I varje fall för alla Moneybrothers fans.

Tillbaka i aktion

Jag provade blogg.se, utan att bli hänförd. Blogspot kändes bara bättre, kanske är det en vanesak, vem vet.

Jag kommer fortsätta skriva här, även fast jag inte skrivit mycket sista tiden. Detta har berott på turbulens på jobbet som tagit all energi, vilket kanske kommer finnas tillfälle att återkomma till. Nu kliar det lite i fingarna i varje fall.

Ok, riktigt typiskt mig

Jag funderar över den här flytten hur länge som helst, kommer fram till att jag vill flytta för sökfunktionens skull, och upptäcker sedan just en sökfunktion.

Men ok, jag testar att flytta för besökstatistikens skull.

I never said loving me was easy.

Jag har flyttat

Åtminstone tillfälligt, för att se om gräset är grönare på andra sidan - d v s blir livet så mycket roligare med en sökfunktion i bloggen?

www.dextersinister.blogg.se

Hoppas någon följer med och att detta inte blir någon separation.

Appaloosa

Såg denna film igår. Rätt så egendomlig Västern med Ed Harris, Viggo Mortensen och hon René Schwellwegger eller vad hon heter.

Men även om den var lite egendomlig så var det rätt så bra och underhållande. Filmen regisserades av Ed Harris själv, och även om det var en del komiska inslag som fick en att undra om det var gjort med avsikt eller inte, så fanns det några scener då spänningen kunde förmedlas genom rutan. Sevärd absolut, och definitivt bättre än "3:10 to Yuma" (don't get me started...), även om storyn känns lite tunn. Filmens skurk går t ex från rödnackad farmägare till att bli rik affärsmän i ett nafs. Litet extra plus för ett manus som sticker ut lite.

Debbie, Debbie

Ett låttips, går att finna på spotify. Bra sökord är "rockers delight", "monster" eller titeln i rubriken.

Bandet kommer från Stockholm och har en sångare som idag är mer känd som Moneybrother.

En del kör med twitter, jag kör med kvitter

Apropå filmskådisar, det var alldeles för länge sedan jag såg något med denna vackra kvinna, hon är all kinds of nice:

För den som inte känner igen henne, så är det Natalie Portman. Första gången såg jag henne i "Leon". Förvisso söt, men bara barn. Vilket jag med var då förvisso. I "Closer" och "V for vendetta" är det helt ok att sukta.

Apropå Portman, så kom jag att tänka på Virginie Ledoyene, som spelade den franska tjejen i "The Beach". Kopplingen mellan henne och Portman är väl oklar, men kanske är de lite lika.

Type casting

Jag satt och tänkte på serien House eller Dr House eller vad den nu heter. Den verkar hur poppis som helst, tydligen går det att göra komiska sjukhusserier fler än en gång. I varje fall så tänkte jag på huvudpersonen, Dr House, och hans extremt trötta och monotoma replikerande. Börjar det inte bli gammalt redan för länge sedan? Nu har just det kanske inte så mycket med "type casting" att göra. Med "type casting" syftar jag på fenomenet att vissa skådisar tenderar att spela samma sorts karaktärer i olika filmer och serier. Och självaste Dr House var med i någon film, jag kommer inte ihåg vilken (jag tror Keanu Reeves var med i samma film), som någon form av internutredare hos polisen. Givetvis samma trötta stil. Jag förstår att det är poppis ibland att vara lite cynisk och bitter och trött, men jag har i varje fall tröttnat redan.

Mer klockrena fall, det vill säga mer etablerade skådespelare som tenderar att ha samma karaktärsdrag i sina roller är Matt Damon (finns det någon film där han inte är genialisk, eller på annat sätt superbegåvad?) och Denzel Washington (världens vitaste afroamerikan) som skulle få vilken presidentkandidat som helst att framstå som Hans Scheike - även när han spelar skurk. I Sverige kan jag nog inte utse en motsvarighet eftersom jag ser för lite svensk film, men Mikael Persbrandt och dito Nykvist känns givna.

Livrädd på ca 100 meters höjd

Tur att frisyren var snygg i varje fall. Tur att det ser ut som hela tupén sitter på sniskan i varje fall.

Vi flög lite matta också, hysteriskt kul tydligen, jag ser ut som en av zigenarna i "Svart katt, vit katt".

Pillows for Jysk - By Hagamannen

Hur klingar det som slogan?

I dagens AB ryckte jag till när jag läste att Anders "Engla" Eklund sitter på samma anstalt som Hagamannen, Niklas Lindgren heter han väl?

Där inne har de enligt AB blivit bundis och jobbar i samma verkstad, och där "tillverkar de två pellets och snickrar möbler åt Jysk.".

Jag antar att de har tillräckligt med tid på kåken för att hinna tillverka färdigt sina två pellets.

Men hur nöjda är Jysk med artikeln? Jag antar att detta inte är något som de direkt skyltat med.

"Prova vår modell "Sleep Tight by Jysk - provlegad av Anders Eklund och Hagamannen".

"Enjoy the Silence - Jysks sängar är tysta under dina nattliga aktiviteter, och väcker inga misstankar".

Den större grejen - som en parentes - tycker jag givetvis inte är vilka individer som tillverkat sängarna. Men jag har inte bestämt mig för om jag tycker att Jysks koncept - om AB:s uppgifter stämmer - inte tangerar barnarbete. I det att låta fängslade personer tillverka möblerna, och samtidigt skryta om sina billiga priser, men samtidigt glömma bort att tala om hur man kan hålla så låga priser.


Artikeln på AB

Mannen som kunde skälla ut hundar

Jag kan inte riktigt förklara det, jag tycker bara det är extremt kul!

Be very afraid

Jag har fått massa tips på bus man kan utsätta folk för. Så våga bara komma och ta sylten ur min munk. Annars så kanske jag tar ett räkhuvud och stoppar i ditt 7-tillhållarlås. Gissa om det kommer lukta. Gissa om du kommer få leta... Eller så kanske jag helt spontant spyr i en plastpåse, fryser in och sedan skickar glassen genom brevlådan när du inte är hemma. Lycka till med att klura ut vem som kräkt på din hallmatta medan du var borta... Hehehehehehe.

Stalker alert

Det som gjort att jag hängt fast vid serien Rocky i drygt tio år är den där känslan av att "man känner igen sig".

Det oavsiktliga stalkandet, som i strippen nedan, tror jag många killar känner igen sig i. En ensam promenad hem sent på kvällen (vadå, hunkar som vi går väl aldrig hem själva sent på kvällen höhöhöhöhöhö...hö) och plötsligt hamnar ett ensamt kvinnfolk framför en.

Dumsnällt fån som man är vill man nästan ursäkta sig för att man går bakom människan. Typ: "Ursäkta, men bara så du vet, jag förföljer dig inte, du råkar bara gå precis den vägen som jag ska gå!"

Nejdå

Trots mitt tillbringande av ca 50 minuter framför filmen "Ondskan", så har jag inte lyckats se vettigt svenskt skådespeleri, filmens status till trots. Jag får bara vibbar av en sorgsnare variant av roliga timmen. Sen kan jag dock, trots min egenskap av hane, förstå varför kvittret gillar någon som Andreas Wilson eller vad han heter.

Jodå

Jag när fortfarande fantasier om att se U2 live i sommar. Kan jag sjunka så lågt som att gå på Robbie Williams, för att blidka flickvän och se en stor underhållare, då ska jag inte behöva fundera länge på att att se U2, även om jag inte är ett enormt fan.

Klippet som jag länkar till är från San Siro aka Guiseppe Meazza i Milano, och futuristisk scen eller inte, jag vill se!

http://www.youtube.com/watch?v=0R9csdNtGvw&feature=player_embedded

Vet inte hur man tar bort inlägg

men snart kommer ett nytt

Background check

Min flickvän är jätteintresserad av foto, och väldigt duktig dessutom. Det har gjort att jag blir lite mer intresserad av foto. Inte för at toffla på något vis, men mer att jag bara tänker till lite extra någon gång när det kommer till fotografering. Nu har jag sett ett par bilder på mig själv, och konstaterat att en cool bakgrund faktiskt kan kompensera för ett sjavigt motiv. Exempel:

Tjuvröker på Stockholms nation

Fikar kuba-svenskt

Riktigt klyschig bakgrund, men maten på Arizona, St E-plan, Sweden, var toppen (troligen därför jag ser så mätt ut i ansiktet).

Till sist ett vårigt foto från Ekonomikum-parken i Uppsala. Fotot är lite överexponerat (det är väl Fotografiska för "för ljus"?) men jag gillar den ändå.

Kanske har jag tur

Har kanske kanske kanske fått napp angående konsertbiljetten. Slussens Pensionat är ett ställe på Orust som tar 200 gäster, och biljetterna går för 300 pistoler. Fingers crossed.

Hjälp! Hilfe! Help! Biljetter till Moneybrother?

Tänkte försöka se Moneybrother i sommar, och från ingenstans såg jag att han ska spela på ett litet ställe som heter Slussens pensionat på Orust. Om någon vet hur jag kan få tag på biljetter, så hojta till, jag vore enormt tacksam (slutsålt hos arrangören).

Nigaz - det är inte 1:a april

Det ryska gasbolaget Gazprom har slagit sig samman med ett nigerianskt företag, för att satsa i just Nigeria. Namnet på det nya bolaget?

Nigaz.



"Russia's energy giant Gazprom has signed a $2.5bn (£1.53bn) deal with Nigeria's state operated NNPC, to invest in a new joint venture.
The new firm, to be called Nigaz, is set to build refineries, pipelines and gas power stations in Nigeria.
Analysts say the move could further strengthen Russia's role in supplying natural gas to Europe.
The agreement comes during a four-day African tour by Russian President Dmitry Medvedev.
As well as forming Nigaz, Russia is keen on developing a trans-African pipeline to transport Nigerian gas to Europe.
This could further reinforce Gazprom's already-strong influence over Europe's energy supplies.
'Commodity-rich'
"Russia has a number of goals [in Africa], one of which would be to take part in a growing competition for resources and markets on the continent - mainly with China," said Yaroslav Lissovolik, head economist with Deutsche Bank in Moscow.
Sergei Novikov, a spokesman for Rosatom, Russia's state-run civil nuclear energy agency, said the Nigaz deal would lay the foundations for building nuclear power reactors in Nigeria.
Nigeria has previously said it would like to develop a nuclear power plant to address its energy shortages.
Before visiting Nigeria, Mr Medvedev spent time in Egypt.
He is also visiting Namibia and Angola - which are rich in natural resources - during his trip, as he seeks to promote Russian business interests.
"Part of the agenda is to push Russia's credentials as a representative of commodity-rich developing countries with such forums as the G8 and the G20," said Ural Sib bank's chief strategist Chris Weafer in a note to investors.
Chinese deal
Russia is not alone in seeking to secure energy deals overseas with commodity-rich nations.
Separately on Thursday, Chinese oil refiner Sinopec has made a $7.2bn bid to acquire oil exploration and producing firm Addax, which focuses on Africa and the Middle East.
If the deal is approved by regulators it would be the biggest foreign takeover by a Chinese firm."

Färdiglägrad

Att jag skulle skriva några som helst inlägg under lägervistelsen var inte att tänka på alls. Men allt har i varje fall varit bra, hårt, men roligt arbete. Nu ska jag försöka komma igång och blogga lite mer.

Status: ändrad

På en jobbfest häromveckan så diskuterades det när två personer är tillsammans. En person ansåg att det var när de tu idkat analsex(!). Jag själv ansåg när man träffas ofta, och inte känner att man vill vara med någon annan. En tredje involverade facebook, och när statusen ändrades där, då var man att anse som tillsammans. Så nu antar jag att jag är tillsammans med K. På midsommarafton blev vi ihop också, ack så romantiskt då. Och lätt att komma ihåg!

Skulle gärna skryta med en bild på den otroligt fina tjejen, men jag får nöja mig med att säga att hon ser lite ut som Demi Moore.

Ordvitsar

Jag är ett stort fan. Dessvärre för er som läsar hittade jag ett par på engelska igår:

-Doctor, doctor, I'm shrinking!

-Well, you just have to be a little patient

-Doctor, doctor, I feel like a pair of curtains!

-Pull yourself together!

-What do you call a camel with an extra hump?

-Humphrey

Flykten - R Vrba

Nu har det brunnit i proppskåpet, jag har läst en "skönlitterär" bok. Vilket var evigheter sedan. Den senaste boken jag läste som inte var en anatomi-bok var en självbiografi om en fotbollstränare som heter Martin Jol. Jag inser att det inte riktigt räknas, så jag antar att den senaste är Choke, av Chuck Pahlaniuk (skrev även Fight Club).

I varje fall, jag fick ett litet uns av boksug, och ville ha något enkelt, spännande men inte svenskt. Det blir alldeles för avskalat och vardagligt har jag inbillat mig. Även om det skulle handla om världens värsta massmördare som härjade i Sverige och hade ebola och grodinfluensan, så skulle det inte bli en spännande bok av en svensk författare. Ungefär som dirty talk på svenska (Som alla vet är jag ingen expert på svensk litteratur, eftersom den senaste svenska bok jag läste måste ha varit sagan om sune eller berts dagbok - uppskattade förvisso).

I varje fall, boken jag läste heter Flykten och skrevs av Rudolf Vrba. Bokens baksida, bästa skiten sen skivat bröd, annonserade att det handlade om Vrbas egen flykt från Auschwitz. Inte bara var det så spännande som jag hoppats på, utan den var även enkelt skriven, rakt på sak, OCH om någon hade något att berätta om livet, så måste det vara Vrba.

Han beskriver en nästan osannolik tur i boken, och det var väl just vad som krävdes för att klara sig från lägret.

När jag löste alla äppel, päppel, piron, paron-böckerna på lågstadiet efter att ha tagit hem dom i smyg över en kväll så kände jag mig lite tom inombords - vad göra nu? (Dessutom blev jag utskälld av fröken. Heja Sverige!) Lite samma känsla har jag nu. Jag vill nästan läsa boken om igen, men jag ska nog försöka hitta något annat.

Och pocketböcker is the shizzle.

Lägrad

Nu lämnar jag Uppsala i drygt två veckor. Informellt midsommarfirande väntar närmast i Stockholm, sen åker jag på läger i 2x6 dagar med start söndag. Jag ska inte konfirmera mig, utan vara fotbollsledare åt kanske 16 ungdomar, delade i grupp av totalt kanske 200 lägerdeltagare.

Det hela är rätt kul och trivsamt, och för varje år som tränare har jag känt att jag lärt mig något, vilket gör att jag känner mig mer och mer trygg som ledare under ett läger. En stor del i det är att jag försöker utveckla mig själv i just det sammanhanget. Hitta på nya övningar, laborera med gruppdynamiken och så vidare. Senast delade jag in gruppen i smågrupper, döpta efter mindre fashionabla fotbollslag, typ Trelleborg, Gefle och GAIS. Det var nog en av de bästa idéerna jag fått någonsin. Återstår att se om det blir någon ny snilleblixt i år.

Datorn har jag med mig, så inlägg från mig slipper ni troligen icke!

Två veckor i England?

Lottningen till Premier League släpptes idag. Mitt lag, alltså laget som jag "hejjar" på, Tottenham ska under två veckor spela matcher mot Arsenal, Chelsea (båda i London) och Manchester United (i Manchester).

Det fick mig att drömma om att se tre matcher i en och samma resa. Jag tycker inte Storbritannien är SÅ kul, så även om jag kan klämma in lite turer runt om i Storbritannien och på Irland, så funderar jag på om tiden verkligen går att fylla ut mellan matcherna. Kanske med andra matcher, och kanske med ett besök hos en junior som är ungdomsproffs i en av Premier League-klubbarna.

Jag skulle spontant tänka mig något ungefär såhär:

London - match 1

Wales

Birmingham

Sydkusten, gärna Torquay och någon av "ajlarna"

London - match 2

Leeds (har redan varit, och även om det inte är en turistfälla så gillade jag ändå staden och stämningen där

Liverpool

Irland

Skottland

Newcastle

Manchester - match 3

Innan någon säger det, så vet jag att städerna som jag funderar på kanske inte är jättelockande som turistorter, men nu handlade det ju om att fylla tiden mellan matcherna.

Något att tänka på helt klart. Troligen skulle en sådan resa att det inte blir några andra utlandsresor det året. Så det är frågan om jag vill bränna resebudgeten på det. Säg att jag har extrem tur med hostels, och hittar boende för i snitt 300:-/natt. 300 kr*14 nätter=4200. Billigt per natt förvisso.

Något att tänka på som sagt.

dunk dunk dunk DUNK DUNK DUNK

Så har jag slutit mig till den krets av grannar i Sverige som någon gång sagt till en annan granne att visa sin kärlek på ett litet tystare sätt.

I ett par månader har trappuppgången där jag bor gäckats av ett dunkande, likt ett hamrande. Eftersom det inte gick att lokalisera ljudet som återkom ett par gånger under dygnets alla timmar, så satte jag upp en lapp. Jag tycker inte om att vara en lapp, men jag tyckte det var att föredra framför att ringa störningsjour eller hyresvärd. Det visade sig att jag inte var ensam om att störas. När min lapp kom upp, så gjorde flera det, och det syntes med tydlighet om att fler stördes. No wonder, dunkandet hördes faktiskt ut i trappuppgången (imponerande med tanke på att jag bor i en korridorsfastighet). Det kom även upp en lapp som försvarade de amorösa svallningarna hos grannen som "pucklade på" sin partner. Einsteins försvar gick ut på "säg till personen direkt istället för att sätta upp en anonym lapp". Varför Einstein inte föregick med gott exempel och själv avanonymiserade sig förtäljer inte historien.

Jag vet dock inte riktigt om lapparna gav något resultat förutom lite mer grannosämja än tidigare, men så ett par veckor senare igen så kom en lapp upp där det stod "skruva fast sänggaveln!". Det hade inte slagit mig förrän då att det var sex som pågick. Nästa gång ljudet återkom så hörde jag en kvinnlig deltagare i skojigheterna, och hur hon stönade.

Så här om dagen, så hade jag fått nog - ljudkällan skulle hittas - och jag lyckades. Faktum är att det var pinsamt enkelt. Det var min granne vägg-i-vägg, i samma korridor! Det var inte tu tal om det, jag hörde dom där "klatschen" som uppstår när två nakna kroppar, gärna lite klibbiga av svett, slår emot varandra. Jag övervägde att knacka på mitt i själva akten, sedan att busringa på hans telefon. Men jag höll mig, och har nu förklarat att de måste typ flytta på sängen eller något. Hennes stön går väl att leva med (jag antar att jag måste acceptera att andra än jag har sex ibland), men nu tror jag att jag gjort hela trappuppgången en stor tjänst.

Teknikstress ruined me

Så har jag bestämt mig för att byta ut min toksnygga Nokia 6500 Classic.























Ersättare blir den inte alls lika snygga 5800 music express bla bla bla. Inte alls lika snygg, men ett steg närmre ett modernare jag.

Telefontankarna fick mig att börja undra om jag är lite av en prylnörd. Men så kom jag på att jag inte har ekonomiskt sinne för det. Jag konstaterade att det beror på att jag mycket hellre köper snygga skor och kläder när jag har pengar till det. Och jag skulle mycket hellre resa för mina pengar, än att ha coola teknologiprylar som jag aldrig ens kommer öppna instruktionsböckerna till. Dessutom använder jag nu provisoriskt en Samsung från 2001. Inte så pryl-nördigt, huh?

Hotellet

Så sitter jag här igen, på hotellet som jag jobbade på innan mitt nuvarande butiks-gig. Eftersom vi är ett par stycken som fått gå ner i tid på jobbet, så har jag raggat lite extratimmar. Så nu sitter jag här och är lite ringrostig. Men det är faktiskt kul att vara tillbaka.

Där aktionen sker

I helgen går Where the Action Is av stapeln, och eftersom jag är lite sugen på att lyssna lite på Moneybrother så har jag så här i sista stund funderat att bege mig till lördagens spelningar. Duffy, Hello Saferide och Nicke Cave & The Bad Seeds känns också som artister som jag skulle kunna tänka mig att se. Markus Krunegård ska också spela, och han verkar ju poppis, men där har jag inte alls fattat grejen, så det tror jag att jag skippar. Om jag nu inte skippar hela alltet. 750 mustafas kostar kalaset för en dag. Värt eller ovärt? Jag tror jag ska kolla in vädret för att avgöra.

Dub Will Tear Us Apart - Jah Division

Jag har äntligen lyckats hitta den mystiska musiken. På MySpace (jag fattar fortfarande inte grejen) så går det att hitta Jah Division, och på deras sida går det att lyssna. Så A-K, du vet vad som gäller! Kanske funkar t o m denna länk?

Dagens röst-bild

Från en vallokal i Tyskland. Speaks volumes, så att säga:
















Från Uppsala rapporterades det att någon stulit Sverigedemokraternas valsedlar. Är det verkligen rätt väg att gå för att belysa det partiets brister? Om man nu gör (vilket jag gör - kanske pga bristande kunskap) kopplingen SD-nynazister-antiparlamentariker och antidemokrater, så känns stöld av valsedlar tveksamt och inte alls parlamentariskt.

I flera länder verkar högern vara på frammarsch, och jag skyller inte på röstarna, och icke-röstarna, utan på politikerna. Lär er tala med oss bönder på bönders vis.

Själv röstade jag blankt, nästa gång kan det bli skolk, och utan att skämmas. Shejp app politiker!!

Melo

Har nu lyssnat lite på Melo, och eftersom jag inte kunde lyssna färdigt, det gick bara inte, så kan jag konstatera att det nog var alldeles för souligt för mig. Så om du gillar soul, lyssna, det är säkert skitbra, och bara jag som inte förstår bättre.

Desert Boots och skinnbasketskor

Jag berättade om de vita Clark's-bootsen som jag skulle köpa. Jag fick dem för ett par veckor sedan, och mamasita! Så nöjd jag är!

Skinnet är löjligt mjukt, det går nästan att se konturerna av varje tå, så mjuka är dom. Vitt är inte så praktiskt, men vitt skinn är lite mera praktiskt. 

Så här såg jag ut i väntan på Fröken Fotograf, drev runt i Stockholm med de precis nya skorna:

Och apropå praktiska vita skor i skinn, så har jag hunnit skaffa mig ett par vita Converse All Star, och pimpat dem med mörkblå skosnören. Har man inte roligt, så får man göra det roligt!