Trance

Det är en lustig typ av musik. Gårdagskvällens utgång präglades av den sortens musik, och vi höll ut förvånansvärt länge tycker jag.

Jag hann, innan vi lämnade stället, reflektera över trance-dansarnas stilar. Jag har hittills kartlagt tre:

1) "Lagom": Det verkar så här långt vara den genomsnittliga stilen. Olika varianter på äppelplockar-moves dominerar.

2) "Sömngångaren": Armarna hänger som två blöta handdukar från axlarna, med lätt krummad överkropp. Själva "danssteget" är att gå runt med små myrsteg i takt till musiken. Ibland går sömngångaren lite crazy och vickar lite på huvudet eller lyfter en av de blöta handdukarna. 

3) "Man on fire": Den här killen (de gånger jag sett det är det en kille) dansar som om samtliga hans lemmar brann, och han försöker skaka bort lågorna, men med någon form av rytm.

Jag återkommer när och om jag noterat fler stilar.

Och även blott ett fån, lyckas nog med detta

När valborgen firades så spenderades en lång stund i trevligt solsken. Jag hade endast på mig ett linne, vilket gav mig en helt vansinnigt ful bonnbränna. Det såg ut ungefär som jag solat i en sport-bh.

Efter ett par veckor lugnade den skära färgen ner sig, och blev lite normal. Men så spenderades några timmar i solen igår. Den delen av huden som på valborg behagade befinna sig under det där linnet, var ju fortfarande lika orörd av solen som en geisha, så igår var det den delen av överkroppen som brändes. 

Så istället för ett geisha-vitt linne har jag nu ett laxrosa linne. Men nu verkar det i varje fall som att jag på sikt jämnat ut skillnaderna. 

Bara ett fån, gör så mot sig själv

Moneybrother släppte ju för några år sedan skivan Pengabrorsan. Det kan väl kallas en cover-skiva, men lite udda på så sätt att originallåtarna var översatta till svenska. Mig veterligen höll låtarna för övrigt samma struktur. Samma tempo, samma riff och så vidare.

En höjdare på den skivan är låten som har detta inläggs rubrik som titel. Minns jag inte fel så heter ursprungslåten "Only a fool, breaks his own heart".

Jag tycker om den, speciellt Moneybrothers svenska ord på den. Vare sig tillgjort svårt som Kent eller tillgjort enkelt som min favorit Tomas Andersson-Wij.

"Varför går jag till samma ställe varje natt
För att sitta där vid bordet där vi satt
Bara ett fån, gör så mot sig själv

Varför lyssna på musik vi bruka' ha
på i bakgrunden när det bara var du och jag
Bara ett fån, gör så mot sig själv

Se alla mina timmar
Se alla mina da'r
Gå till en tanke
om vad jag inte längre har

Varför hålla kvar en enda till sekund
Försöka sova när du inte får en blund
Bara ett fån, gör så mot sig själv"

Helnöt kan jag vara själv

Marabou helnöt finns ju visst kvar, såg jag i affären idag. Snopet!

Men något som jag inte sett på länge, och verkligen saknar, är någon variant av chocolate chip cookies från Göteborgs Kex. De heter säkert något originellt, men var är de nu? Ser jag dom igen ska jag genast köpa en liter mjölk och förgripa mig på dem!

EU-val, tjoho!

Eller? 

Aftonbladet hade på sitt löp igår en uppmanande text, och ett av budskapen var väl att de skulle betala folk för att gå och rösta. Hoppas de hittar mig, jag vägrar rösta om jag inte får betalt för det... Knappast den önskade effekten?

Jag är naturligtvis ironisk. Givetvis kommer jag inte låta bli att rösta tills jag får betalt. Men visst, pengar skulle göra det hela mera troligt. Jag är del av den soffliggande röstberättigade delen av befolkningen, och samtidigt som jag inte är stolt, så skäms jag inte. Det är lika mycket politikernas fel, och deras ständiga jävla samlande efter röster på kort sikt. Visst, Sverigedemokraterna förtjänar inte den fördelen de får av att jag inte röstar alls, det är ju det pk sättet att resonera på. 

Den dagen jag hör en politiker säga till en debattmotståndare - "ok, du har rätt, er idé är faktiskt bra, vi hade fel, vi gör som ni tänkt" - då har det partiet väldigt troligt vunnit min röst. 

Men - om jag skulle tvingas rösta, så skulle det bli på Marit Paulsen. Det handlar inte om hennes artificiella snusförnuft, hon verkar bara så svårimponerad och guluber. Efter alla år med politiska ledare med lika mycket karaktär som ett knä med peruk har ansiktsdrag, så är det skönt med en bull-tant som kan stå på sig. 

Och hur ska vi ta omröstningen på allvar när det är typ ambulerande röstnings-"lokaler"? Det sitter typ tonåringar i en korvkiosk i ett köpcentrum och tar emot rösterna, och bredvid dom finns dom där "båsen" som ser ut som något kirurgerna använder när de opererar någon i huvudet och vill täcka för.

Jag ska i varje fall ta reda på när deadline är, så jag vet ungefär hur länge till jag ska verka svår.

Midnight Run

Då var jag anmäld till Midnattsloppet. En mil ska jag springa, mitt på blanka natten i Stockholm. Jag har anmält mig i den fållan som ska försöka greja milen under 50 minuter. 

Men då är det nog dags att börja träna på milen. Imorgon bitti?

Virtual Reality

Det bara slog mig - vad hände egentligen med det uttrycket? Var det någon som kom fram till att den just var virtuell när bubblan sprack? 

New York

Jag hänger inte så bra med i den tekniska utvecklingen, men ibland så försöker jag, och då upptäcker jag Google Maps underbara funktion där det går att glida runt på gator i olika städer. Jag vet inte hur länge detta funnits, men en nära vän kände till det, och jag framstår som sjukt teknikstressad bredvid honom. Bara för att klargöra, killen har inte bytt mobil sedan Hjälmaren brann och han har dessutom befunnit sig i Indiens djungler och forskat på björnar i ett års tid - ändå hade han alltså full koll på denna häftiga funktion i Google Maps. Hur som helst så har jag spenderat alldeles för mycket tid med att nörda ner mig i det, och nu har jag upptäckt något som i och för sig kanske inte är mer tekniskt avancerat, men snyggare är det alla gånger. 

New York i ett annorlunda perspektiv

Nutella

http://www.pastan.nu/sharedmedia/pastan/blog/72/18/43/104/20090424/roc_20090503_big.gif

Nutella är nog favoriten när man vill känna att "nu Gud, så är jag så trött på livet, men vill inte ta mitt eget liv, så jag tänkte dödssynda mig till döds genom att frossa mig tills du stoppar mig, och jag dör av Nutella-förgiftning". 

Vad hände?

Ja, vad hände? 

Med Arsenio Hall?

Senapsmajonäs på McDonald's?

Marabou helnöt?

Saker som slår en efter en seg eftermiddag på jobbet...

I Fall In Love Too Easily

I fall in love too fast

I fall in love too terribly hard

for love to ever last

Chet Bakers ord (vet förvisso inte om det är just han som skrivit texten) funkar bra, som en knackning på axeln, och note to self, som säger: "kom ihåg hur det blir när du tror att det kan bli något". 

In so many words: ropa inte hej, men glöm inte bort att det faktiskt kan gå att ropa hej när tiden är mogen. Allt måste inte ske nu.

RIP

Vila i frid, popcirkus. Jag hörde att programmet läggs ned efter en säsong. 

Jag kan inte tänka mig att det största problemet skulle vara bristande intressen, i så fall är det något gravt fel på musik-Sverige, när allt som är anständigt med svensk musik samlas i ett och samma program och ändå inte drar tillräckligt med tittare.

Det jag kan tänka mig, och det tror jag att jag varit inne på tidigare, är att det helt enkelt inte finns tillräckligt med bra svenska artister för att försörja programmet i mer än en säsong, utan att börja återanvända - men det borde man ha insett på SVT? 

Å andra sidan är det något jävla skåp där som tyckte "Grillad" var fantastiskt. 

Avkomma

Inför dagens arbetspass laddade jag min nano med lite nostalgi - Offspring.

Jag är rädd för att de flesta tänker "nej, inte "pretty fly for a white guy"-bandet", men själv tänker jag på åren i 90-talets mitt då de släppte skivan "Smash". Så idag sprang jag nästan till jobbet till tonerna av "Self Esteem", varje sårad pojkes soundtrack.

Self Esteem

Savant

Jag vet inte om Stephen Wiltshire är bekant för de flesta, om han blivit en internet-kändis liksom tjejen som spydde i direktsändning har blivit.

Hur som helst, Wiltshire har en form av autism, som heter Savants autism. Det är ett exempel på hur en "sjukdom" (det är väl egentligen ett funktionsfel i hjärnan) kan utveckla en superegenskap.

I Wiltshires fall innebär det ett fotografiskt minne, och inte av den typen som en del påstår sig ha, this is the real thing.

Som sagt, alla kanske har sett detta, men nedan hittar ni ett klipp där Wilthsire flygs med helikopter över Rom, med uppdraget att sedan rita av staden (han har även gjort Tokyo och Madrid).

http://www.youtube.com/watch?v=a8YXZTlwTAU

Lyckad visit i stora stan

Jag har från början inte tänkt gå in allt för mycket på date-relaterade ämnen i bloggen, eftersom det känns lite för utlämnande framförallt gentemot den personen man mot förmodan skulle råka träffa någon gång. En sådan oförmodad gång var ju igår, och jag tycker det känns helt ok att säga att det var riktigt trevligt, och att jag gärna träffar henne igen - och jag känner mig säker på att det kommer bli så.

Vi drack lite öl och lite vin, och det kändes ungefär så som det ska för att man ska våga hoppas på en fortsättning.

Last action hero

Visst kan man kalla sig för det om man alltid ska göra allt i sista stund? Det vore coolare än att erkänna att man väntar med att göra allt i sista minuten, bara för att ens dampiga personlighet är rädd för att bli uttråkad de extra minuterna man får vänta på exv bussen när man varit ute i god tid. Nu är det ju så att gud har den komiskt goda smaken att straffa slöfockar direkt. Så, tidningen jag köpte tidigare idag för att inte bli uttråkad på tåget, lämnade jag kvar hemma, och helt säkert har jag missat en fläck vid rakningen för att göra den stundande daten till en obehaglig resa. Fare you well!

Stockholm Calling

Ikväll ska jag till Stockholm och dricka öl, och det skulle väl kunna kallas för en date. Det är första gången jag träffar den unga damen (som är lika gammal som mig), och nej, det är inte en import/export-fru från något dejtingcommunity. Hon är kusligt vacker/sötcool, och det är förvisso sån't jag tycker om (vem gör det inte?), men nu ska det bli intressant att se hur personkemin fungerar.

Taken

Sitter i bil på en alldeles för lång resa efter en bortamatch. Varför inte blogga om en slätstruken film under tiden? Jag såg på Taken med L Neeson, och det är bara att konstatera att Schindler var länge sedan, och inte någon actionhjälte. Det var töntig dialog och Neeson kändes alldeles för gammal för rollen. Känn inte att det är något ni måste se, för guds skull.

22,09

Det är inte måttet på min onämnbara kroppsdel, utan spännande nog så handlar det om mitt nya personbästa på 5 km. Efter jobbet igår gav jag mig ut, och jag känner mig nöjd och missnöjd med resultatet.

Jag skulle nämligen ha sprungit en mil, men med tanke på att jag slog pb på den fösta halvan var det bara att inse att jag överskattat min milkapacitet. När jag springer 5 km normalt sätt så försöker jag växla jag mellan tre minuter i  femminuterstempo (dvs fem minuter per km), och två minuter i fyraminuterstempo. 

För att orka milen tänkte jag mig köra fyra minuter i det långsammare tempot, och en minut i det högre tempot. Det gick förvånansvärt fort, men därför blev jag ju också förvånansvärt trött. 

Jag har för övrigt börjat springa med Nike+nano, vilket alltså innebär att jag får distans-/ och hastighetsmätning, och hade jag använt det igår så hade jag förmodligen haft bättre koll och orkat längre.

PK

Det är inte så pk att hacka på melodifestivalen (speciellt inte kl 08 en söndagmorgon), det är på något sätt som att sparka på någon som redan ligger, eller att påpeka att en fet person är fet. Dessutom är det många som gillar "mello" som en del till och med har börjat kalla det. Men jag är en häftig internetrebell som skriver i min blogg så fort något stör eller berör mig.

Jag tittar oftast, av ren tradition. Det är ju rätt häpnadsväckande, hur många miljoner tjänas det på att människor bara tittar av ren tradition, och inte kvalitet? För kvaliteten var det lite sisådär med. Det gäller på både olika länders bidrag och på självinsikten hos svenska programledare när de drar igång det gamla tjatet om grannröstning. 

Till sist, hur svårt kan det egentligen vara att få bort fördröjningen när vissa länder ska delge sitt resultat? Det går bra att prata med någon på månen, men om du befinner dig en Eurovision-stad så blir det genast sirap i ledningarna. Det är lustigt, men samtidigt har det liksom blivit en del av spektaklet.

Nu ska jag se om jag få tillbaka de där tre timmarna.

The... uhhmm... turrists

Säga vad man vill om George W Bush och hans politik, och säga vad man vill om att driva med hans publika framträdanden, men kul är det.

http://www.youtube.com/watch?v=CnimqqWcqQU&feature=related

Att han kunde bli vald är häpnadsväckande, men inte för att han skulle vara mer korkad än någon annan, vilket många verkar vilja ge sken av. Men jag har alltid trott att man måste vara en god retoriker för att övertyga folk, men tydligen inte.

Kranen

Efter en hård spark i ansiktet under en fotbollsmatch i söndags så låg jag med huvudvärk hela dagen igår. Den troligen väldigt lindriga hjärnskakningen är det dock ingen större fara med. Däremot har jag fått ett fult sår på min stora vackra näsa. Jag ser typ ut som Joey i vänner när han äter Monicas hemmagjorda sylt direkt ur burkarna.

Jag fick påbackning

A-K, som tillsammans med sin syster, är nästan lika perverst besatta av lookalikes som jag, påpekade att jag inte kunde dra en "lika-som-bär" utan bilder. Likheterna jag sett gällde Angne i Angne och Svullo, och någon av bröderna Schulman.

Så nu har jag hittat en bild, på Angne. Och kommit fram till att jag inte hade så rätt som jag ville. Schulmanbrödernas leende är ju svårt att tangera, man ser ju typ hörntänderna på dem när de ler. Ett riktigt colgate, ett väldigt platt och brett leende, lite som en körkortsbild.

Men i varje fall, detta är bilden på Angne:
















Inte så likt egentligen, snarare Pete Dohertys och Jarvis Cockers kärleksbarn.

En importfru kanske vore något?

Jag finns sedan länge med på spraydate, och där är det inte helt ovanligt med märkliga meddelanden (även om jag vet att tjejer i regel är mer utsatta för sån't) i inboxen.

Nu senast fick jag detta:

Hej!
Jag har granskat din profil och du slags tycktes mig mycket intressant person. Jag skulle vilja träffa en bra man för seriös relation.

Jag visste inte vem jag vet. Jag har inget emot att skriva, och om du i mitt hjärta att vi kan möta dig närmast och mycket att lära sig om varandra. Mitt första brev kommer att vara kort. Jag tror att vi kan lära oss mycket om varandra genom våra bokstäver. Jag vill berätta lite om dig själv.

Mitt namn är NN. Jag är 27 år gammal. Jag är en ung flicka, glad, social och lyhörd. Inte heller när jag inte var hennes make. Jag tror att det är för mig en tid då det är nödvändigt att hitta andra hälften, en bra och ägnat mig mannen. Jag tror att en ärlig, sann kärlek kommer med tiden och som verkligen är viktigt för människor att tillit och förståelse. Jag hoppas att ni svara mig och skriva ett brev till mig svar, skicka mig din bild, även om jag ser inte spelar en stor roll. För mig är den stora roll som andlig kvalitet. Om jag är intresserad av dig, kan du kontakta mig på min adress E-post: NN@gmail.com
Jag kommer att med stor ser du förväntar dig av ditt brev, ditt svar! NN.

Jag kursiverade avsnitt som bara får mig att tro att personen bakom detta använt översättningsprogram typ babelfish.

För ett par år sedan fick jag ett liknande mail, från en norsk tjej. Innebörden var densamma, jag skulle kontakta henne på hennes mail. Jag fattade att något var lite skumt, så bara för att se vad som hände (typ som den där killen som svarade på Nigeria-brev bara för att jävlas med nigerianerna). Jag skrev något i stil med att jag var glad för hennes mail och att jag gärna skulle vilja lära känna henne mer, och se hur hon såg ut.

Då fick jag ett svar med ett foto som såg ut att vara utklippt från vilken texansk skolkatalog som helst 1993, och detaljerad info om underklädesval och sexuella preferenser, samt en begäran om att få nästa brev skickat med vanlig post. Där någonstans tyckte jag att det räckte (min handstil är gräslig), så jag svarade inte. Men jag var helt övertygad om att det handlade om någon typ av import-fru-verksamhet.

Men jag kanske borde vara lite mera smickrad och lite mindre skeptisk.

Lika som bär

Jag är helt besatt av att se likheter mellan olika personer - alltså utseendemässiga likheter. Så det kan nog bli några sådana inlägg framöver.

Just nu går Angne och Svullo av någon anledning på TV4, och jag konstaterar att Angne är någon av bröderna Schulman upp i dagen.

Tyvärr hittar jag ingen bra bild av Angne på hela nätet så ni får helt enkelt tro mig!

I skuggan av Oasis

Fanns det mycket gott, back in the days. The Verve hade gjort ett par bra skivor innan Urban Hymns-hysterin som mer eller mindre var ett ridande på en Oasis vs Blur-våg.

Ett annat band, som jag säkert nämnt vid något tillfälle, är Ocean Colour Scene. En sökning på Spotify rekommenderas, och mer specifikt en framletning av deras "BBC Sessions". En live-inspelning, och inget avslöjar väl ett band mer än en live studio-inspelning. För att känna på lite rock från OCS, så rekommenderas covern på "Day Tripper" som de gör tillsammans med Bröderna Bråk, Liam och Noel. Gärna på högsta tänkbara volym.

För att bli mer konkret, på youtube-länken nedan hittar ni en fin bit av OCS. Låten heter The Circle, och släpptes under den stora indie-boomen, typ 1994. Versionen nedan är live och akustisk.

http://www.youtube.com/watch?v=sOH_UjgD4Fo

Matematik är INTE min grej

Apropå svininfluensa-inlägget häromdagen. Jag kom med någon lustig uträkning fram till att dödligheten skulle vara typ en promille. Det stämmer såklart inte, jag kom på det nu. Men likväl - om sjukdomen skulle få en spridning a la aftonbladets skräckscenario så skulle en på tusen dö. Hur många dör på tusen biltrafikanter? Tusen rökare? Alla, givetvis... men på grund av bilolyckor respektive lungsjukdomar?

Tur att jag i varje fall är någorlunda bättre på att skriva än att räkna.

Picture this: Du jobbar som kommentator på Radiosporten

RADIOsporten. Det finns ingen bild. Bild finns inte. Lyssnarna LYSSNAR. De SER inte. De ser ingenting. Inte NÅGOT ser de alls. Men du SER. Och talar till de som LYSSNAR. Och du vet troligen varför de lyssnar - de kan ju inte SE.

Så vad tror du är viktigast av allt? Att kommentera mål EFTER att de inträffar?

(Om det varit Örebro som gjort det där första målet hade jag inte alls varit lika sur)

Apropå bilkörande galningar

Det var någon som försökte ramma den buss som medlemmar i den holländska kungafamiljen färdades i under någon form av kortege.

Jag vet inte om ni sett bilder på vissa håll i svensk media. Men det var bland annat bilder på hur människor som kördes på flög i luften, och sedan hur de låg livlösa på marken, samt en bild på förövaren. Han hade ju avslutat vansinnesfärden med att köra in i ett monument, och en av bilderna som publicerats är tagen på en armlängds avstånd, där mannen (nu död) ligger utslagen med blodigt ansikte.

Det hela kändes extremt osmakligt, och det handlar inte om vilka rättigheter mannen har eller inte, det handlar ju lika mycket om de andra som blev påkörda och fastnade på bilderna. Vad hade allmänheten för intresse av att se de bilderna (m a o hade någon bett om att få se bilder oavsett om de känt till att de funnits eller inte?)? Det är ju det argumentet media ofta använder när de publicerar t ex namn på brottslingar, dödsoffer och så vidare, allmänintresset.

Framförallt undrar jag om vi hade sett samma bilder om det här hade inträffat i Sverige? Om nej, varför inte?

Grissjukan

Det står ju mycket om svininfluensan nu, och kvällstidningarna är inte sena att brassa på.

Jag kan inga fakta om sjukdomen, men när Aftonbladet tar i från tårna med uttrycket "mardrömsscenariot", då är det en enda sak man kan vara säker - det kommer inte bli värre än det.

AB:s mardrömsscenario gick ut ungefär på att 3,9 miljoner svenskar kan bli smittade innan/under sommaren, mycket beroende på vädret. 3,9 miljoner svenskar, lite mindre än 40% av Sveriges befolkning, mardrömsscenario som sagt. Skulle detta inträffa så är det tydligen troligt att 4 000 svenskar kommer dö. Det ger en incidens på vad det nu blir, 0, 001%? Vad är sannolikheten att vinna på lotto?

I alla fall - Baserat på detta triggas vi upp med uppslag om vad som händer om svininfluensan sprids hit, och så jobbar ju kvällstidningarna - vi ska vara rädda för fett, champinjoner, akrylamid, grisar, fåglar, dunjackor, kossor, klövar, chipsavdelningen på ica, mular, mc-gäng, muslimer, pengar, och bilkörande galningar.

Paolo Roberto

Döm av min stora förvåning, när jag tittar på nyhetsmorgon kl 07.40 på valborgsmässomorgonen.

Programledarna ska till att prata om Italien och dess "gubbsjuke" statsledare Berlusconi. För det första är det så mycket nyhetstorka över ämnet så det inte är klokt, och för det andra, vilken gubbe är inte gubbsjuk?

I varje fall, för att prata om Italien, ska man tydligen prata med mannen som har ett så italienskt namn så det nästan låter påhittat, och dessutom ser ut som en syrian, för att förvirra oss lite mer. Jag pratar såklart om Paolo Roberto.

Paolo går loss direkt, och pratar konstant i fyra minuter utan att ens hämta andan. Hans utbrott gick ut på att Sverige ser ner på Italien, att Berlusconi är en större hjälte än vad han porträtteras som i svensk media (verkligen bara i svensk media, Paolo?). Det framgick ganska tydligt att Paolo tyckte att Italien smutskastas i svensk press.

Är det någon som överhuvudtaget bryr sig om vad det står om Italien, mer än om något annat land? Han lyfte i varje fall fram en häxjakt som inte finns. Höjdpunkten under intervjun/monologen är dock detta uttalande:

"Förstår man inte Italien, så förstår man inte världen"

Den hamnar i citatsamlingen, tack Paolo! Trevligt nog hittade jag ett klipp:

Klipp

Go ahead jump

Ett par vänner har en märklig vana, de hoppar, och tar bild på varandra när de hoppar. På kårfesten där jag lekte Travolta så fick jag vara med och hoppa och bli fotad när jag hoppar. Med mig i hoppet hade jag E.

E hängde runt min hals, och när vi landade tappade vi balansen. Vad som hände med henne är oklart, men jag dök ner mot en bardisk, men på vägen dit försökte jag krossa en armbåge med min näsa.

På bilden så befinner vi oss högst upp i hoppet, utan tvekan får jag till en riktig Travolta-imitation, där jag ler med hela munnen.

Natalia Kazmierska

Ser på ett gammalt avsnitt av "debatt" (hey det är bara fredag en dag i veckan...) och den här puman var med. Jag har bara vag koll på henne, kanske borde jag ha mera koll på henne. Eller kolla mera på henne. Inte bara looks, utan även en skarp kniv.

Valborgsfirandet

För tredje året i rad firade jag valborg i Uppsala. Det är en rätt utdragen process egentligen, som börjar med fest dagen innan valborgsmässoaftonen, fortsätter med champagnefrukost, forsränning picknick, sillunch, champagnegalopp och fest på kvällen.

Men det var kul, även om det blev lite segt framåt de sista timmarna igår kväll. På nationen som vi festade på såg jag Frk Granit, som har skaffat sig pojkvän. Det kändes mysko att se, och även om det inte gjorde så ont som jag trott, så var det märkligt svårt att bestämma mig för huruvida jag skulle hälsa eller inte.

Nåväl, något som kommer smärta, i detta fall fysiskt, är min bonnbränna som jag ådrog mig under dagen igår. Jag hade ett linne på mig, och underskattade solstrålarna. Det är verkligen helt makalöst fult, och jag måste lösa detta om jag någonsin ska kunna ha bar överkropp den här sommaren.

Valborgs absoluta negativa upplevelse: kissande tjejer. Visst, det är inte äckligare än när killar gör det. Men hur sexuellt nyfiken man än kan vara, så är det rysligt att råka titta åt ett håll och helt plöstligt stirra rakt in i en tjejs underliv. Nöden har ingen lag, men jag måste uppfinna något för att sånt här inte ska kunna inträffa. En form utav poncho kanske?

Kiss Kiss