I en tunnel i Uppsala

så gick jag förbi en grupp alkoholister på väg till jobbet. En av dem med en barnvagn med ett eller två barn (barnbarn?).

Jag undrade över deras framtid, och undrade över hur föräldrar som brinner får sina barns bästa kan beläggas med besöksförbud samtidigt som det beryktade sociala skyddsnätet inte ens har en aning om barn som verkligen behöver hjälp.

Sedan klandrar jag mitt bristande civila kurage. Jag är ändå, oftast, en sådan som går emellan vid ett bråk, åtminstone där den ena parten inte verkar kunna värja sig.Ser jag samma sak igen så kidnappar jag killingarna, eller typ ringer någon. Sist jag visade civilkurage hamnade jag och en kompis i slagsmål med en liten kille som höll på att bli nedkastad i Fyrisån av en betydligt större tjej, så det lutar väl åt ett halvmodigt/halvfegt telefonsamtal till behörig myndighet.