El Choco

För ett tag sedan läste jag El Choco, av svenske Jonas Andersson. Han åkte fast för smuggling av kokain i Bolivia, och hamnade då på ett fängelse där. Boken beskriver hans processande om att få komma tillbaka till Sverige, och även den korrupta tillvaron i ett bolivianskt fängelse. Språkmässigt är det ingen större prestation, även om det är en annan skribent än själva huvudpersonen. Men det är tillräckligt spännande för att fortsätta läsa.

Villkoren i fängelset var märkliga och hårda, skitiga. Givetvis får man det att låta extra hårt och skitigt och märkligt i en litterär skildring. Men faktum är att turister släpptes in och ut fängelset, för guidade turer. Familjemedlemmar tilläts bo över hos fångarna, således kunde barn springa runt på fängelsegården. När en lite tyngre brottsling checkade in så renoverade han och byggde om, så han fick sig en lägenhet... slå ut några väggar har, riv ett tak där, klart.

Huvudpersonens förmåga att sätta sig själv i skiten ställde till det för honom vid flera tillfällen, och som läsare kunde jag bli lite förbannad ibland. Varför delta i ett jävla upplopp när du bara kan förlora på det, och du inte ens är tvungen? Eller varför mucka gräl med en av de mäktigare banditerna där inne, när du egentligen bara kan förlora på det? Att det i boken sedan löste sig på så sätt att de mäktigare banditerna bara plötsligt sket i sina vendettor mot svensken är en annan poäng. De bygger sitt rykte på att vara farliga banditer, öga för öga och allt det där. Men när svensken bråkade med dem, så lät de bara saker bero. Jag vet inte, det är en del i boken som jag stör mig på. Men absolut tillräckligt bra för att jag skulle tycka den var bra. Inte illa!

Iphode-store-dance

Jag gillar tanken på att en drop dead gorgeous tjej stolpar in i en stilistisk Iphode-butik och börjar dansa framför datorns webkamera, och sedan langar upp klippet. Jag hoppas att hon är så galen, att det inte är kompisar som står och fnissar utanför bild, eller att det är något vad. Bra reklam för iphode, tänker jag också - trots allt är den gratis.

http://www.youtube.com/watch?v=VoyYYU6JUXY&feature=popular

Cirkus, pirater, pengabrorsor och tomatsoppa.

I tisdags var jag och L på Moneybrothers konsert på Cirkus. Jag konstaterar att Moneybrother är bättre i en mindre lokal, typ Katalin i Uppsala, men fortfarande var det bra. Lite tramsigt dock, Anders Wendin verkar rätt uppe i bilden av sig själv som den charmige masen som tycker om att prata. Men när det börjar tramsas mitt i låtar så blir det lite för mycket. Men kvalitetsmässigt (låtar, sångresurser, musikalitet) kan jag inte tänka mig något bättre. Ljudet var väldigt rörigt mixat, ibland hördes trombonen från den störtsköne Viktor Brobacke, ibland hördes den inte.

Jag försökte göra en karriär som bootlegger. Vi hade med en digitalkamera för att ta några bilder som minne. Det går även att filma med den, så det testade jag på första låten. Efter 30 sekunder märkte jag att en vakt började cirkla runt, och snart nog lös han med en ficklampa i mitt ansikte från två meters håll. Jag pekade på mig själv som för att säga "vem, jag?". Han menade mig, så jag stoppade undan kameran. Klippet blev ca två minuter långt, och faktiskt riktigt bra kvalitet. Jag vill lägga upp det på youtube men vet inte om jag vågar med ipred, iphone, ipren, ipod, i robot och så vidare. Men jag har det på facebook, för den som vill kolla.

Jag kan dock inte begripa varför man jagar amatörfotografer/-filmare. Kvaliteten blir ändå så pass dålig så att det är ingen människa som ser på blurriga klipp på youtube istället för att se på konserter, eller i stället för att köpa skivor. Jag kan förstå en tanke med att konsertupplevelsen ska vara exklusiv, och därför odokumenterad, men då blir plötsligt live-skivor och live-dvd:s överflödiga. Det är kanske en lätt sak att säga som artist, men från min horisont hade jag sett det som väldigt bra pr om det låg klipp från spelningar ute på nätet. När jag hörde/såg Moneybrother göra "At Last" på youtube så tänkte jag absolut att jag ville se mera live, och nöjde mig knappast med att se klippet på tuben flera gånger om. Det borde vara intressant för en artist, där turnerandet blivit en mycket viktigare inkomstkälla i tider av nedladdning. Klippet med "At Last" är numera borttaget och jag gissar att det handlar om skivbolag som spelat sina ut sina kort. Bu.

Och nä, någon tomatsoppa köpte jag inte. Det är musik jag vill betala för.

Konsertdags - Moneybrother

Så jag slarvade med min Moneybrother-nedräkning här i bloggen. Märkligt nog snurrade världen vidare av någon outgrundlig anledning!

I kväll är det i varje fall dags, Moneybrother spelar på Cirkus, och det ska bli trevligt. Just det, jag är inte tonårshysterisk som en halvkåt popflicka, men jag ser fram emot att höra en bra röst. Det blir första gången på Cirkus, så jag vet inte vad akustiken har att erbjuda, men så länge det inte är globen så ska det nog gå bra.

Jag har inte läst så mycket av recensionerna, eller, jag har inte läst några alls, jag är helt enkelt inte SÅ laddad. Samtidigt vet jag att Moneybrother är en av de artister som klarar av att leverera live, speciellt röstmässigt. Sen är det lite tröttsamt med hans tillgjort coola "den avslappnade men lite bortkommne landsortsbon i storstadsexil" som ska vara alldeles för trevlig hela tiden. Men det är väl en styrka att kunna flirta med publiken, I guess.

Fotbollsögon

Kan man få det av för mycket fotbollstittande? Jag tror nog det. Jag har tappat räkningen på hur många matcher jag sett under helgen. Igår satt jag och en kamrat på Golden Gate där det var rätt öde, och gardinerna var fördragna. Tre matcher blev det väl igår, och det är egentligen alldeles för mycket. Jag tycker om fotboll, det är mitt största intresse - men det kan bli för mycket, och det blev det nog i helgen (speciellt som resultaten inte alls gick min väg).

Pondus eller bara fet

När jag kollade igenom bilderna från Portugal så inser jag en sak, jag har lite mer "pondus" än tidigare. "Pondus" är som många vet ett finare ord för "lite/mycket tjock". Jag har helt enkelt lagt på mig lite, vilket även bevisas av vågen. Tyvärr är det inte muskler, utan det har satt sig lite på magen. Att ha gått utan jobb samt inte tränat har väl haft sina konskvenser. Får be Ralph Lauren retuschera mig:

Innan:

Efter:

Heaven

Såg på Heaven, som är vad man kanske kan kalla en spagetti-thriller med Cate Blanchett och Giovanni Ribisi. Hon försöker sätta stopp för en knarkhandlare som den korrupta italienska polisen carabinieri inte sätter stopp för själva. Det går snett, och hon blir tagen av den korrupta carabinieri, där Ribisi jobbar och skaffar tycke.

Snygg film, framför allt. Bildproduktionen ger fem Wilsons av fem möjliga. Skådespeleriet är bra likaså, framförallt tycker jag Ribisi gör en bra insats.

Trailer:
http://www.youtube.com/watch?v=tBVLiyAqbJ4

Alex "nobel" Schulman

Så typiskt. Nog för att jag avskyr all nobel-hets och all rojalist-hets och så vidare, så jag kan ge Schulman poäng. Men hur förutsägbart känns det inte att han går på nobelfest, kommer tillbaka och surbölar i sin blogg? Bland annat var det någon märkvärdig tant som han störde sig på, vars namn blivit felstavat på en placeringsskylt, vilket hon inte kunde släppa. Det ondgjorde han sig över. Föga förvånande. Föga förvånande hade det också varit om hans namn varit felstavat och han gjort ner de stackars skyltskrivarna i sin blogg. Vi är märkliga, vi blogg-elakingar.

Schulman om sin fruktansvärda middag

Midnatt till sju

Nedräkningen till Moneybrothers konsert fortsätter. Nu med en låt från hans skiva med svenska covers av låtar sjungna på engelska - "Midnatt till sju". Framförallt är det ett skönt slumrande klaviaturspel av något slag, och en skön basgång som gör det, tillsammans med en text som sitter som ett slag i magen, som idol-Camillas idol Linda Bentzing skulle uttrycka det:

Tar första bussen hem,

sömnen släpar dig neråt

storstaden vaknar snart,

du är trött inuti

Du jobbar från midnatt till sju

ser vänner på avstånd

Dom rör sig från klubb till klubb,

ingen tänker på dig

Du jobbar från midnatt till sju

väntar på något bättre

Det är utom räckhåll nu,

kanske bara en dröm

Natten leder dig ingenvart

ger å tar betalt

Dom försvinner i mörkret

Vi får ingen kontakt

Spotta den här

Låten är speciellt passande nu när jag börjar komma igång med massa nattjobb. Det kan låta trist, men det slår att sälja barnkläder på 75%-igt vikariat. Att göra det i en stad med flickvän. Som är varm på morgnarna när jag kommer hem. Där jag på de hundra metrarna mellan tunnelbanan och hemmet måste gå förbi två handlare med färska bakverk. Det duger. Kanelbulledoften är jävligt svårslagen för övrigt. Kanelbulledoft i parfymväg kanske vore något, som Kramers "The Beach"? Kanel no 5.

Twitter?

Inte troligt. Har gett det ett försök, men det var en fis i rymden eftersom jag redan nu glömt om jag faktiskt skrivit något eller inte. I varje fall så är min flashiga adress http://twitter.com/dxtrsnstr.

Givetvis fick jag massor på förslag på folk att följa. En del lustiga, en del olustiga. Hur det än är med det så blev jag i varje fall inte biten direkt.

Moneybrother?

Absolut!

Konsert nästa vecka, och jag tänkte nog räkna ner med lite låtar som jag hoppas ska spelas på Cirkus. Om nedräkningen kommer fortsätta, det återstår att se. Jag är säker på att konserten blir av oavsett.

Jag ser fram emot covern på At Last, som MB gjorde förra året på Cirkus (tror jag det var). Det fanns ett bra klipp från detta på YT, men nu finns det inte.

Då hoppas jag på "Down At the R". Uppenbarligen försvinner det mängder av klipp från youtube precis när de behövs, men en akustisk variant var vänlig nog att finnas:

http://www.youtube.com/watch?v=ZxJ4nP8f6d8&feature=PlayList&p=5A942B6225F8A528&playnext=1&playnext_from=PL&index=2

Bo Kaspers?

Ingen risk.

L var och såg dem härom veckan, hon var jättenöjd. Jag har mina förutfattade meningar och stannade hemma med dem. Vi gjorde high fives när hon berättade att Tomas Anderson-Wij var med på scen under spelningen.

Hemma igen, och det var inte igår

Kom ju hem för ett tag sedan. Portugalresan var fantastisk. Vi hade snuskig tur med vädret, förutom när vi åkte hem, men då åkte vi ju hem. Under hemresan stannade vi en natt i London hos en kompis till L och gjorde sedan stan där innan vi reste hem till Sverige. Därefter har det laddats upp bilder som aldrig förr på fb så jag blev helt utmattad och har inte alls orkat blogga.

Det bästa med resan var i varje fall solen och dofterna(!). Direkt när vi landade i Faro möttes vi av någon exotisk, kryddig doft som liksom var med oss hela resan. Kanske var det vi som var ofräscha? Den portugisiska maten upptäckte vi inte så jättemycket, utan var nog rätt trista. Men Chicken Piri-Piri testade jag och det var starkt, och inte mycket mer än just starkt. När jag kunde känna någon smak var det liksom bara helt vanlig kyckling, fast blöt.

Men en kort sammanfattning i bilder:

Alldeles riktigt, jag är en badkruka! Sjukt lustigt, men all badkrukhet var som bortblåst. Atlanten är knappast det varmaste badat, men det gick ner, helt enkelt.

Från första heldagen, här i lagom lugna Luz.

Det var varmt, det var semester, klart som fan jag tog några glädjeskutt över klippblocken!

Klart fina lina ska vara med på en halvanonym bild!

Jag och mina väninnor hade bestämt oss för ett matchande tema, dagen då vi besökte Portimão. Tre väldigt käcka damer, måste jag säga.

Lina tycker om att fotografera lustiga hus med lustiga mönster. Jag såg illamående ut men fick vara med trots allt.

Varning: Michael Jackson återuppstår i trappor här.