Paris, sacre bleu!

I helgen trippade vi till Paris. Det var en födelsedagspresent till mig, och det var kul att få se en stad i ett land som jag aldrig varit i. Jag har fått för mig att jag vill upptäcka Europa, hellre än att hasa runt med ryggsäck i varma u-länder, men Paris fick mig att vackla lite på den punkten.

Parisarna är lite "färgstarka". En tjej satte sig bredvid oss på tunnelbanan och klippte naglarna så det yrde nagelklipp i vagnen. Vi köpte vin på ett ställe som fullständigt stank av fotsvett (ost?), och blev inte otippat antastade av senegaleser som skulle tvinga på oss armband. Tråkigt nog för dem så hade vi inte kontanter - armband gratis, merci!

Av attraktionerna så såg vi tunnelbanan, Sacre Coeur, tunnelbanan, Eiffeltornet, tunnelbanan, Louvren och tunnelbanan. Jag är verkligen inte konsintresserad, och således var inte Mona Lisa så mycket mer än en tavla, till min flickväns irritation.
Den franska maten lös väl inte med sin frånvaro, men vi sökte inte heller upp den. Grodor och sniglar fick vänta, vi gick på beprövade italienska och amerikanska koncept, och hamnade på en intressant krog i lördags. L observerade det snabbt, emedan hon fick påtala det för mig. "Jag tror vi är på en gay-restaurang" sa hon. När jag undrade över hennes slutsats så sa hon att jag skulle se mig om, och mycket riktigt, det var enkönade par överallt. Men öppensinnad och allmänt fantastisk som jag är så gjorde det inte mig något, och vi hade trevligt.
Resans anti-klimax var Eiffeltornet. Efter en kvarts köande såg jag på skylten vid entrén att det sista etaget var stängt, och att det som högst gick att åka upp till det andra etaget. Vi hade riktig tur med vädret den kvällen, så det var frustrerande att inte få se utsikten från högst upp. Jag blev sugen på att klättra upp själv (är såklart helt övertygad om att jag hade fixat det), men vi förblev på det futtiga andra etaget.

35 spänn för en burk med cola? Jogga vidare...

Jag fick leka filmstjärna i tunnelbanan, så nu har jag spelat in film med Jude Law och RD Jr.

Dessutom fick jag en möjlighet att slå ihjäl myten om mig själv som Hugh Grant-kopia.

Sherlock Holmes

Allt Guy Ritchie verkar ha behövt är en redan existerande karaktär att berätta kring. Till skillnad från hans tidigare filmer så är denna inte proppad med konstiga scener byggda på två one-liners fyllda med "coola" uttryck. Sherlock Holmes är definitivt det bästa Ritchie gjort hittills. Pluspoäng för att "Rocky Road to Dublin" (får ni tag på versionen av Finnegans Wake så ge den en chans) fick lite utrymme under den annars halvtråkiga slagsmåls-scenen. Men det är väl grejen med Ritchie, du kan ta Guy från gatan med aldrig gatan ur Guy, och det ska vi veta om.

In any case, se den!

Hurt Locker

Jag är ett stort fan av krigsfilmer. Inte vilka krigsfilmer som helst, men det finns många krigsfilmer som jag tycker om. Jag vet inte vad det beror på, men jag tror att det har något att göra med tanken på utsatthet, isolering, gruppdynamik och kärlek mer än hat, död och våld. Detta gör även att fängelsefilmer och filmer med temat andra världskriget platsar som en stor favorit-kategori.

Filmer med detta tema som jag tycker om sedan tidigare är Jarhead, Schindler's List, The Kingdom, Den Gröna Milen (för fängelsetemat då...), och The Hill (Sean Connery, från 60-talet skulle jag tippa). Samtidigt sväljer jag inte vad som helst, och Den Tunna Röda Linjen har aldrig fastnat och inte heller serier som Band of Brothers.

I vilket fall som helst - härom veckan såg jag Hurt Locker och det var en riktigt bra film. Spännande samtidigt som det känns som att man som tittare tas med på insidan av allt. Filmen handlar om en bombdesarmeringsstyrka (det finns definitivt mer korrekta benämningar, men jag är inte cool, jag har ingen tribaltatuering och jag har inte gjort lumpen, så det är bara att hålla till godo) som får ett nytillskott som visar sig vara lite av en hot shot, och samtidigt duktig på det han gör.

Avatar 3D

Fantasy är inte riktigt min hatt när det kommer till film-genrer, men efter en väns idoga tjatande så gick jag med och såg på 3D-versionen av Avatar. På köpet skulle vi ju få pop-brillor, och inte går det att säga nej till det, hipp som jag är.

Jag hade ursprungligen väntat mig 3D a la TV-piraterna, det vill säga glasögon med en ram av papp och där "glasen" består av blå respektive röd plastfilm. Så konceptet med pop-glasögon kändes intressant (och i någon mellansvensk hockeystad så finns det säkert något halv-vilset popsnöre med Söder-komplex som kan tänka sig bli i lurad att dessa glasögon är de nya svarta glasögonen - och de är ju faktiskt både svarta och nya).

Det låter klyschigt, men det fanns definitivt sekvenser där jag trodde mig kunna sträcka ut en hand och ta på föremål som visades på filmduken. Avatars plot kändes inte så jätteunik, men jag ser fram emot att få se en krigsfilm eller annan actionfilm på samma sätt. Den något skruvade delen av mig undrar hur erotisk film skulle te sig under dessa förutsättningar.

Jag rekommenderar i varje fall Avatar, om inte för handlingen så för teknologin.

"Inte ok"

Det är uttryck jag inte klarar av, det är helt enkelt inte alls ok. Men jag förstår när det är jag som är retarderad och allmänt sen, och eftersom "alla andra" säger det så får jag givetvis leva med det. Under tiden kommer jag längta efter nästa fluga.

Nu är Persbrandt igång och räddar världen igen...

Och sorry, Micke, dina konstiga pauser mitt i meningarna får mig inte att vilja skänka mer pengar, och det får mig inte att tycka att du är en bra skådis. Vilket är fenomenalt med tanke på alla år du skådespelat både i tv och på scen.

Nåja, sämsta insatsen kanske manusförfattaren står för... "Antingen så gör du ingenting alls, eller så gör du nånting".

Jag gör nånting, jag går och dammsuger. Jag älskar effektiva punchlines.

Close call men ändå inte alls

I slutet av mitt jobbpass igår natt så pratade jag med min kollega innan jag skulle hem för dagen. Under samtalet märkte jag hur jag började se dubbelt, och efter ett tag märkte vi båda två hur jag började prata fel. Jag skulle inte säga slöddra, men jag satte in fel bokstäver i enkla ord. I stället för "bil" så kunde jag säga "fil".

I det läget kändes det väldigt vettigt att inte åka kollektivt hem, svimma och trilla ner på tunnelbanespåret, så jag ringde en taxi och hem till min flickvän och förvarnade om mitt skick. Bara att ringa vara ett projekt. Siffrorna kunde jag, men i vilken ordning de skulle slås hade jag tydligen "glömt".

Väl i taxin började min högra hand domna bort och sticka. Fast inte hela handen samtidigt, utan finger för finger.

När jag sedan kom hem hade jag inte mycket till val, det var sjukhuset som gällde. Jag ville bara lägga mig och sova, men det fick jag inte. På sjukhuset gjorde de först en röntgen och huvudet och såg inget (höhö), men de ville vara säkra på att jag inte fått en hjärnblödning så därför satte de mig i magnetröntgen, och där ska ju allt synas. De hittade inga tecken på hjärnblödning, vilket naturligtvis känns som lite av en lättnad. Troligtivs handlar det om ett migrän-anfall, men ett par av symtomen är lite ovanliga om jag har förstått det rätt.

Det var i varje fall lite otäckt, men mest rädd blev jag nog när min flickvän blev rädd. Hade jag varit själv hade jag nog bara gått och lagt mig. Vilket hade gått bra eftersom det bara var migrän, men det hade nog inte varit det bästa med en hjärnblödning.

Mellandagsrea

Jag älskar det. Till att börja med så tycker jag ju om kläder, men jag tycker inte om att betala jättemycket med pengar för något som kostat affären högst 50% av priset i butiken.

Ännu mer uteslutet är det att köpa något som kostat butiken knappt 20% av inköpspriset. Inte en chans, Josef!

Budgeten har varit rätt skral, men jag har ändå lyckats hitta ett par schyssta byxor från WESC, fodrade låga gummistövlar (http://www.brandos.se/gummistovlar/c178) som gör ett bra jobb i slasket tillsammans med raggsockor, två stickade koftor (så F off, EMD, nu är det jag som hela Sveriges myskillar!), och en svart kappa i ull från det lite mods-kreddiga märket Merc (framförallt deras Harrington-jacka är rätt väl igenkänd).

För övrigt har jag sålt ett par skor. Y känner igen dem som skavsårsskorna. De är gräsligt snygga, militärinspirerade men smidiga kängor i gråblått skinn, men it simply wasn't to be.

Tips: NK rear på torsdag, om jag inte uppfattat saken helt fel.

En månad och en halv

Det kan ju gå riktigt snabbt. Men julen har varit trevlig. Det var nog första gången jag firade med en flickväns familj, inklusive flickvän givetvis. Nyår tillbringade jag på jobbet, men det kändes lika bra eftersom jag och K åker till Paris om två veckor. Det ska bli kul att se. Jag kan inte tänka mig att det går att shoppa något eftersom det ska vara svindyrt. Det som ska vara billigt är vin, men att få med sig det hem känns inte så roligt.

Frankrike har jag aldrig varit i, utan det blir ännu ett land att pricka av på listan med besökta länder. Det är bara europeiska länder på den än så länge, men det räcker gott och väl. Asien/Australien känns helt uteslutet för min del, i varje fall för tillfället.