You're right, I'm left, what's so wrong

Av någon anledning (please don't ask) så hamnade jag på Hasse Aros profil på fb. Hasse Aro kändes redan innan som en ganska random Svennebanan, som tjänar bra med pengar, lever ett tryggt liv och röstar liberalt eller högerut. Utan att gå in mer på det så är det tydligt att det inte krävs något super-intellekt för att jobba på tv.

Apropå super-intellekt och höger-vibbar (jag gillar mina binde-streck), såg jag ett inlägg i någons logg. Jag har en släkting som är engagerad i ett borgerligt parti, och det har jag ingen synpunkt på. Men det dök upp någon kommentar i statusen hos denna släkting för ett tag sedan, som var helt i linje med den nu så aktuella Mona Sahlin vs Lyckstolps-kampen. Ett av svaren på detta inlägg i status-raden var "om Mona Sahlin blir statsminister, då kommer jag emigrera till Italien bla bla bla".

Som om Italien är en idyll eller utopi? Visst, det går an att leka med tanken på livet i en italiensk by vid kusten när man själv är del av den hela och rena klassen som dessutom kan språket, men om man ser italiens skick som något eftersträvansvärt så behöver man söka hjälp.

Kan någon för övrigt upplysa Lyckstolps-hejarna om skillnaden mellan en partiledare och ett parti? Mona Sahlin som person påverkar inte min röst åt något håll, och jag tycker hon är helt hopplös i debatterna, men det ser jag inte som lika viktigt osm partiets ideologi.

För övrigt har jag missat "jag tror det här cykellåset kommer få fler fans än Fredrik Reinfeldt". Vad säger det?

Edit: Det säger att jag filtrerar många fler vänsterröstare i mitt newsfeed än högerröstare eftersom jag nu upptäckte att det fanns liknande grupper, men bara inte blivit uppmärksammad på detta faktum.

Blogg-mobbing

Jag har aldrig fattat vad det går ut på. Egentligen har jag anat, jag har delvis gjort mig själv skyldig.

Men att skriva ner folk som inte kan läsa texten, och därmed inte försvara sig... det är något oschysst med det. Jag har nog försökt lugna ner mig med sådana saker, även om jag nog var ganska lugn innan. Men oavsett om man skriver om en anonym person eller kändis, så är det inte schysst. Samtidigt kan det vara lite kul med satir och parodi. Om jag hånar någon i denna blogg igen (det var nog idol-Sebastian senast) så ska jag maila personen ifråga så att vederbörande blir informerad om mitt påhopp! (Eftersom jag har noll minne och noll karaktär kommer detta troligen glömmas mycket fort)

Den dagen jag ägnar tid åt att skriva elakt inlägg efter elakt inlägg, är en dag då jag inte mår bra. Sedan måste jag behärska mig och inte störa mig på låga människor som gör sådant. Alla ogillar nog mobbare, även mobbarna själva, de har det nog värst, för de ogillar sina offer och sig själva. Själv har jag stått på båda sidor av fenomenet och är mer nöjd med att ha varit utsatt än att ha utsatt någon. Jag får försöka jobba upp lite karma med min ledargärning och donationer osv.

Flummigast hittills.

Alex "nobel" Schulman

Så typiskt. Nog för att jag avskyr all nobel-hets och all rojalist-hets och så vidare, så jag kan ge Schulman poäng. Men hur förutsägbart känns det inte att han går på nobelfest, kommer tillbaka och surbölar i sin blogg? Bland annat var det någon märkvärdig tant som han störde sig på, vars namn blivit felstavat på en placeringsskylt, vilket hon inte kunde släppa. Det ondgjorde han sig över. Föga förvånande. Föga förvånande hade det också varit om hans namn varit felstavat och han gjort ner de stackars skyltskrivarna i sin blogg. Vi är märkliga, vi blogg-elakingar.

Schulman om sin fruktansvärda middag

Twitter?

Inte troligt. Har gett det ett försök, men det var en fis i rymden eftersom jag redan nu glömt om jag faktiskt skrivit något eller inte. I varje fall så är min flashiga adress http://twitter.com/dxtrsnstr.

Givetvis fick jag massor på förslag på folk att följa. En del lustiga, en del olustiga. Hur det än är med det så blev jag i varje fall inte biten direkt.

Svensken och integriteten - Finns det inte Internet i Kina?

Det känns lite svenskt att känna sig integritetskränkt. För exempelvis ett hotell att få kameraövervaka receptionen (ofta är hotellen bara bemannade med en person nattetid) av säkerhetsskäl så är det riktigt svårt att få det beviljat och det krävs tillstånd från någon typ av myndighet (Länsstyrelsen?). Det är ofta den personliga integriteten som ska skyddas, privatpersoner ska skyddas. Fair enough, det är väl ok att folk inte filmar varandra helt fritt, då skulle detkunna sitta kameror i provhytter, omklädningsrum och duschar i allmänna hallar. Men ibland tycker jag Svensson tar det lite för långt. I Nerikes Allehanda står följande, apropå Google fotografering av gator runt om i världen (nu har Google kommit till Örebro, Nerike):

"Örebro Just nu fotograferar Google Örebros gator. Bilderna ska användas i den globala internettjänsten Streetview. Men tilltaget möts av protester. – Mitt hem är min borg. Jag vill inte att någon ska ta bilder på det, säger Christer Öst.

Relaterat

Den här gången är grundtanken enkel: bolagets utsända fotograferar helt enkelt så mycket av världens städer som de hinner med. Det hela läggs sedan ut på internet i form av panoramabilder i gatunivå.
I praktiken betyder det att du kan gå på en högst realistisk virtuell promenad i till exempel USA, Japan, Australien eller Frankrike, med hjälp av några enkla knapptryck.

Kommer till Sverige
Och nu har alltså tjänsten nått Sverige. Eller åtminstone det massiva informationsinsamlandet som föranleder lanseringen.
Enligt Google själva har man dock arbetat på i ovanligt snabbt tempo, och hinner därför utöka fotograferandet till andra städer än de tre största. Örebro är uppenbarligen en av de orter som nu hinns med.
Det var i alla fall vad Christer Öst noterade när han tittade ut genom fönstret på sin villa i Adolfsberg för några dagar sedan.
– Jag hade sett ett inslag om det på tv, och kände igen bilen med den där kameran på taket, säger han.

Både ris och ros
Internetapplikationen Streetview har mötts av blandade reaktioner världen över. Många är odelat positiva, men det har också höjts en hel del varnande röster. Christer Öst tillhör den sistnämnda kategorin:
– Visst finns det positiva sidor med det här systemet, det förstår jag också. Men samtidigt undrar man var gränsen för den privata sfären går. Det här läggs ju ut globalt – de kan sitta i Kina och titta på mitt hus, säger han.

”Känns olustigt”
En annan oro som luftats är att brottslingar inte ens behöver scanna av ett område rent fysiskt inför ett inbrott, det räcker med att kolla in Streetview för att avgöra var det ser enkelt ut att komma in, eller se på vilka garageuppfarter det står dyra bilar.
– Det känns olustigt. Det finns väldigt mycket som Google kan få fram genom att sammanställa alla sina uppgifter, säger Christer Öst.
– Dessutom har jag svårt att tänka mig att det slutar med det här. Och då undrar man ju onekligen vad som kommer härnäst."

Åh herregud! Någon i Kina kan se på ditt hus! Det är klart att Kineser sitter och tittar på svenskars hus... Och det måste verkligen vara hemskt. Då kanske kineserna... ja vad är det egentligen han är rädd för ska hända? Som en parentes kan nämnas att personen i artikeln inte har några betänkligheter med att stå och posera framför sitt hus för fotografen, och den bilden finns på tidningens hemsida. Finns det inte Internet i Kina?

Tillbaka i aktion

Jag provade blogg.se, utan att bli hänförd. Blogspot kändes bara bättre, kanske är det en vanesak, vem vet.

Jag kommer fortsätta skriva här, även fast jag inte skrivit mycket sista tiden. Detta har berott på turbulens på jobbet som tagit all energi, vilket kanske kommer finnas tillfälle att återkomma till. Nu kliar det lite i fingarna i varje fall.

Ok, riktigt typiskt mig

Jag funderar över den här flytten hur länge som helst, kommer fram till att jag vill flytta för sökfunktionens skull, och upptäcker sedan just en sökfunktion.

Men ok, jag testar att flytta för besökstatistikens skull.

I never said loving me was easy.

Jag har flyttat

Åtminstone tillfälligt, för att se om gräset är grönare på andra sidan - d v s blir livet så mycket roligare med en sökfunktion i bloggen?

www.dextersinister.blogg.se

Hoppas någon följer med och att detta inte blir någon separation.

Virtual Reality

Det bara slog mig - vad hände egentligen med det uttrycket? Var det någon som kom fram till att den just var virtuell när bubblan sprack? 

New York

Jag hänger inte så bra med i den tekniska utvecklingen, men ibland så försöker jag, och då upptäcker jag Google Maps underbara funktion där det går att glida runt på gator i olika städer. Jag vet inte hur länge detta funnits, men en nära vän kände till det, och jag framstår som sjukt teknikstressad bredvid honom. Bara för att klargöra, killen har inte bytt mobil sedan Hjälmaren brann och han har dessutom befunnit sig i Indiens djungler och forskat på björnar i ett års tid - ändå hade han alltså full koll på denna häftiga funktion i Google Maps. Hur som helst så har jag spenderat alldeles för mycket tid med att nörda ner mig i det, och nu har jag upptäckt något som i och för sig kanske inte är mer tekniskt avancerat, men snyggare är det alla gånger. 

New York i ett annorlunda perspektiv

Savant

Jag vet inte om Stephen Wiltshire är bekant för de flesta, om han blivit en internet-kändis liksom tjejen som spydde i direktsändning har blivit.

Hur som helst, Wiltshire har en form av autism, som heter Savants autism. Det är ett exempel på hur en "sjukdom" (det är väl egentligen ett funktionsfel i hjärnan) kan utveckla en superegenskap.

I Wiltshires fall innebär det ett fotografiskt minne, och inte av den typen som en del påstår sig ha, this is the real thing.

Som sagt, alla kanske har sett detta, men nedan hittar ni ett klipp där Wilthsire flygs med helikopter över Rom, med uppdraget att sedan rita av staden (han har även gjort Tokyo och Madrid).

http://www.youtube.com/watch?v=a8YXZTlwTAU

En importfru kanske vore något?

Jag finns sedan länge med på spraydate, och där är det inte helt ovanligt med märkliga meddelanden (även om jag vet att tjejer i regel är mer utsatta för sån't) i inboxen.

Nu senast fick jag detta:

Hej!
Jag har granskat din profil och du slags tycktes mig mycket intressant person. Jag skulle vilja träffa en bra man för seriös relation.

Jag visste inte vem jag vet. Jag har inget emot att skriva, och om du i mitt hjärta att vi kan möta dig närmast och mycket att lära sig om varandra. Mitt första brev kommer att vara kort. Jag tror att vi kan lära oss mycket om varandra genom våra bokstäver. Jag vill berätta lite om dig själv.

Mitt namn är NN. Jag är 27 år gammal. Jag är en ung flicka, glad, social och lyhörd. Inte heller när jag inte var hennes make. Jag tror att det är för mig en tid då det är nödvändigt att hitta andra hälften, en bra och ägnat mig mannen. Jag tror att en ärlig, sann kärlek kommer med tiden och som verkligen är viktigt för människor att tillit och förståelse. Jag hoppas att ni svara mig och skriva ett brev till mig svar, skicka mig din bild, även om jag ser inte spelar en stor roll. För mig är den stora roll som andlig kvalitet. Om jag är intresserad av dig, kan du kontakta mig på min adress E-post: NN@gmail.com
Jag kommer att med stor ser du förväntar dig av ditt brev, ditt svar! NN.

Jag kursiverade avsnitt som bara får mig att tro att personen bakom detta använt översättningsprogram typ babelfish.

För ett par år sedan fick jag ett liknande mail, från en norsk tjej. Innebörden var densamma, jag skulle kontakta henne på hennes mail. Jag fattade att något var lite skumt, så bara för att se vad som hände (typ som den där killen som svarade på Nigeria-brev bara för att jävlas med nigerianerna). Jag skrev något i stil med att jag var glad för hennes mail och att jag gärna skulle vilja lära känna henne mer, och se hur hon såg ut.

Då fick jag ett svar med ett foto som såg ut att vara utklippt från vilken texansk skolkatalog som helst 1993, och detaljerad info om underklädesval och sexuella preferenser, samt en begäran om att få nästa brev skickat med vanlig post. Där någonstans tyckte jag att det räckte (min handstil är gräslig), så jag svarade inte. Men jag var helt övertygad om att det handlade om någon typ av import-fru-verksamhet.

Men jag kanske borde vara lite mera smickrad och lite mindre skeptisk.

Get in back in your cage

Ibland känns det som att kändisar borde hållas i burar, och släppas ut för att roa oss när vi kastar in frön till dem.

Det gäller naturligtvis inte alla, det är klart det finns massor av kändisar som förutom att vara duktiga på det de gör, också är bra på annat. Men det jag tänker på är kändisar som i tid och otid ska snacka om allt möjligt, utöver deras yrkesutövning.

En stor anledning till att de gör det, tror jag är för att folk lyssnar. Detta är för att det är kändisar som snackar, även om kändisarna tror att lyssnarna tror att det som kändisarna säger är vett, de är ju kändisar. Men givetvis lyssnar lyssnarna på kändisarna för att de förväntar sig att bli underhållna, och det finns inga burar att hålla kändisarna i, och inte heller några frön att kasta.

Hur som helst, John Alvbåge är fotbollsmålvakt i allsvenska Örebro SK. Han är en suverän målvakt, som har hakat på trenden med en blogg. Den är uppriktig, och han verkar skriva direkt från hjärtat, utan något filter, men det är bara något som känns fel. Läs lite och avgör själva:

Alvbåges blogg

Till sist undrar jag om han får pengar för det hela. Det är i så fall inte hans fel, men ändå provocerande på något sätt.

Alvbåge är som sagt en fantastisk målvakt, och jag som håller på Örebro är glad och stolt att han spelar där, men även om jag läser hans blogg, så är det för att det inte finns vare sig bur eller frön.

Någon där?

Jag funderar på en flytt av bloggen. Det som talar mot det är att jag har inbillat mig att det antal läsare man har måste man vårda och göra tillvaron så enkel för som möjligt, annars tröttnar de på mitt omständliga arsle! Så flyttar hit, lösenordsspärrar dit, tror jag inte så mycket på.

Att jag funderar på att flytta handlar dels om att blogspot är en jävla svårsåld adress. Speciellt när jag tänkte till och drog till med ett långt förhållandvis långt namn på min blogg. Dels handlar det också om bekräftelse, som en del bloggare talar tyst om, förnekar, eller erkänner, att de gillar. Jag kan erkänna att jag gillar tanken på att i varje fall någon läser, oavsett om personen känner mig eller inte. Men jag skulle vilja ha det lite svart på vitt, i form av besökarstatistik.

Så antingen byter jag snart adress, med en enkel hänvisning härifrån, eller så kör jag på här. Men om jag flyttar så blir det sista gången, jag ska hitta ett riktigt bra ställe! Så du/ni som kanske läser, var beredda, men inte alarmerade, ett sidbyte kan komma att ske den närmsta tiden. Do not adjust your set.

Nog om det, jag vet själv om att det inte finns något tråkigare än att läsa om bloggare som maler på om bekräftelse, kommentarer till inlägg och uteblivna kommentarer till inlägg. Samtidigt har jag just skrivit ett längre inlägg i ämnet. Jag är en startare, ingen avslutare, kan jag säga innan jag nu sätter .

April, april, you stupid herring

Jag tror inte jag gick på några aprilskämt igår, vilket är synd, jag gillar att bli lurad av riktigt bra sådana. Själv så konstruerade jag ett aprilskämt för ett par år sedan. Tidigare så har jag frilansat ideellt på svenskafans.com, vilket jag nämnt tidigare. Aprilskämtet, som förmodligen inte kan återberättas för någon annan än en Tottenham-supporter, gick ut på att Tottenham under det följande året skulle spela i en osannolik tröjdesign.

Det mest osannolika med tröjdesignen var färgvalet, brunt och guld. Det roligaste med aprilskämtet var att Tottenham ett par månader senare presenterade ett nytt matchställ, i brunt och guld.

Här ser ni april-skämtet

Här ser ni hur den nya tröjan kom att se ut:

Vuxna män

Ibland undrar man... Jag och ett gäng kompisar med gemensamma fotbollsintressen är med i startelvan. Det går ut på att man ska välja ut en startelvan bestående av allsvenska fotbollsspelare, som sedan får poäng baserat på hur de presterar i matcherna i allsvenskan. Man kan inte bara välja de som man tror blir bäst, eftersom de värderas och har ett pris och när man väljer spelare har man en maximal summa fiktiva kronor som man har att spendera. Det går alltså inte att välja elva Henke Larsson (av fler anledningar än att det faktiskt bara finns en Henke Larsson).

Men vi har inte nöjt oss med det, och det är det som får mig att undra. Vi kör med ett draft-system. Det innebär att vi väljer spelare i turodning, och vi får inte välja samma samma spelare. Vi är ungefär tio personer som är med, och vi har väl två spelare kvar att välja. Det är med stor iver som jag inväntar vilka spelare de andra väljer, och jag kan bara inte vänta tills det blir min tur att välja spelare. Det här är riktigt svårt att förklara, men jag har t o m loggat in från mobilen på luncherna, för att göra mina spelarval.

Skulle ni mot förmodan ha blivit lika intresserade som jag är, efter att ha läst detta inlägget, så kan jag tala om att min startelva ser ut as follows:

There is no school like the old school...

...and I'm the fucking headmaster.

Nytt facebook och nytt msn. Det där med gamla hundar och sitta stämmer bättre och bättre för varje år och grått hår.

Nu gör jag inte så mycket på fb, tittar lite bilder ibland, svara på någon inbjudan till något event (oftast en random nattklubb där jag är en random medlem som får ett random massutskick som vilket annat roadkill som helst), men förändringarna stör mig något sjukt, vilket behov försöker de stilla?

Msn har ju blivit helt messed up, det känns som att jag råkat ladda ner en uzbekisk piratversion som bara kuba-svenskar vill använda, under radarn typ.

Apropå Old School: för övrigt så hittade jag inte ett grått hår i skäggväxten i morse, utan ett blont!? Börjar jag bli blondin eller vad är grejen? För övrigt är man inte "blond" i Kroatien, utan det översätts till "blåhårig", om jag nu inte fattat helt fel. Vilket i och för sig vore rimligt med tanke på hela orimligheten.

Dagens länktips

Youtube står för denna godbit. Paul Weller gästar Jools Holland tillsammans med Amy Winehouse, och framför "I Heard It Through the Grapevine".

Jools Hollands program var riktigt bra. Back in the days hade vi någon anledning BBC hemma, och sena fredagkvällar tror jag det var, så såg jag, eller spelade in programmet. Ett annat bra program med livespelande artister var givetvis White Room. Nedan lite klipp.

Kula Shaker - Hey Dude (white room)

Noel Gallagher & Paul Weller - Talk Tonight (wr)

Blur - Tender (Jools Holland)

Oasis - Wonderwall (JH)

Radiohead - High & Dry (JH)

The Strokes - Last Night (JH)

Cast - I Guess I'm Doing Fine (tror jag, plus Sandstorm) (wr)

Ocean Colour Scene - The Day We Caught the Train (JH)

Supergrass - Caught by the Fuzz (JH)

Och till sist Jools Holland själv tillsammans med Jay Kay, sångaren i Jamiroquai - I'm In the Mood for Love

Ja ni fattar, jag var tonåring på 90-talet och gillade England.

P3 Pop

På P3:s hemsida kan du lyssna på programmet som bestod av 2 timmars musik från Creation Records.

Vet du vad det är för skivbolag så kommer du troligen lyssna.

Länk

Dagens länktips 5/3

www.nolog.se

Anonym surfning med betalning enligt kontantkortsprincipen, sånt gillar "nätpiraterna" (inte för att jag vet om jag är en sådan).