snart öppnar Dressman i Falkenberg.
Kusinerna från landet är i stan, kan jag konstatera där jag sitter nu.
Dialekten såväl som klädseln röjer dom. Jag tippar Falkenberg eller Lidköping. Kanske Falköping.
Uniformen är svart enkelknäppt kavaj med treknappsknäppning från H&M, möjligen Brothers. Dokusåpa-jeans med bajsblöje-häng och en grå munkjacka under kavajen. Skorna är allt från joggingskor till nts nts-sneakers.
Stans uteställen behöver dresscodes...
Öppnade inte Dressman nyss i Falköping enligt någon reklam?
Friday, February 27, 2009
Vettja
Det finns en del lokala uttryck i Sverige, och jag har tänkt så det knakar på vad Närke har att bjuda på i ämnet. Det blir inte roligare än Vettja. Stavningen är inte bekräftad av dom som använder uttrycket. Själv registrerade jag ordet när jag var typ 25 så jag har inte börjat slänga mig med det än. Nere med närke-kidsen är jag inte, men sjukt hårt lingo verkar de använda nuförtiden.
Betydelse:
Ungefär som "undrar..."
Tillämpning:
"Vettja om jag inte skulle ta och träna idag"
Uttal:
[Veshaa]
Jag som kommer från Närke borde kanske se det som helt naturligt, men det gör jag faktiskt inte alls.
Betydelse:
Ungefär som "undrar..."
Tillämpning:
"Vettja om jag inte skulle ta och träna idag"
Uttal:
[Veshaa]
Jag som kommer från Närke borde kanske se det som helt naturligt, men det gör jag faktiskt inte alls.
In Bruges 2.0
Jag kan inte sluta fnyssa åt detta:
“The boy has the capacity to change, the boy has the capacity to do something decent with his life”
“Excuse me Ken, I have the capacity to change!”
“Yeah, you do, you have the capacity to get fucking worse!”
“Ah yeah, now we’re getting down to it!”
“Harry, Let’s face it. I’m not being funny, I mean no disrespect, but you are a cunt. You’re a cunt now, you’ve always been a cunt. And the only thing that’s gonna change is that you’re gonna become an even bigger cunt, and maybe have some more cunt kids…”
“Leave my kids fakkin out of it, what’ve they done? You fakkin retract that bit about my cunt fakkin kids!”
“I retract that bit about your cunt fakkin kids!”
Om jag inte såg helt fel var filmen nominerad till en Oscar för bästa manus, no wonder.
Någon driftig själ har klippt ihop några scener från filmen och tubat dom.
http://www.youtube.com/watch?v=PVClvMEQET8&feature=related
På 5:30 finns dialogen ovan.
“The boy has the capacity to change, the boy has the capacity to do something decent with his life”
“Excuse me Ken, I have the capacity to change!”
“Yeah, you do, you have the capacity to get fucking worse!”
“Ah yeah, now we’re getting down to it!”
“Harry, Let’s face it. I’m not being funny, I mean no disrespect, but you are a cunt. You’re a cunt now, you’ve always been a cunt. And the only thing that’s gonna change is that you’re gonna become an even bigger cunt, and maybe have some more cunt kids…”
“Leave my kids fakkin out of it, what’ve they done? You fakkin retract that bit about my cunt fakkin kids!”
“I retract that bit about your cunt fakkin kids!”
Om jag inte såg helt fel var filmen nominerad till en Oscar för bästa manus, no wonder.
Någon driftig själ har klippt ihop några scener från filmen och tubat dom.
http://www.youtube.com/watch?v=PVClvMEQET8&feature=related
På 5:30 finns dialogen ovan.
Revolver (spoiler)
Jag har gett Guy Ritchie ännu en chans att övertyga, efter den rätt lyckade filmen Rocknrolla. Nu har jag sett Revolver, en film som jag inte ens visste om existerade. Jason Statham (“Turkish” i Snatch), Ray Liotta (Goodfellas) och André 3000 är med i filmen. Det är alltjämt gangstertema som gäller för Ritchie, men denna gång är det USA. Tyvärr hjälper det inte filmen ett dugg, för detta var ett riktigt bottenskrap. Ritchie har i den filmen kommit från de balla brittiska uttrycken, men lider fortfarande av problemet att han inte kan låta bli att göra musikvideos i långfilmsformat. Roligast i filmen är Liottas morotsfärgade solariebränna, och André 3000 känns som en bra aktör.
Att hela handlingen mynnar ut i en schizofren huvudkaraktär (mitt värsta värsta) gör inte saken bättre. Inte heller det faktum att jag valde att köpa filmen (inte för att jag någonsin skulle ladda ner, no way José).
Att hela handlingen mynnar ut i en schizofren huvudkaraktär (mitt värsta värsta) gör inte saken bättre. Inte heller det faktum att jag valde att köpa filmen (inte för att jag någonsin skulle ladda ner, no way José).
Pers
Jag tänker föra lite träningsjournal här i bloggen. Knappast för att skryta eftersom det inte finns något att skryta med, men mer för att skriva ner det någonstans, för att ha lite koll på förbättringar och försämringar. En målsättning jag har haft var att göra 5 km på 25 minuter, och i ett längre perspektiv att hålla femminuterstempot i en mil. Det verkar ha varit en låg målsättning (eller så har jag bara varit för bekväm när jag försökt tidigare), för jag nådde fem km redan runt 22-23 minuter (personbästa, eller "pers" som tjejerna med de snygga rumporna säger). Eftersom jag är långt från fulltränad, så vore det intressant att se om jag kunde öka till fyraminuterstempo - eller fortsätta sikta på femminuterstempo på milen.
Har jag för bra smak, eller förstår jag bara inte?
Detta är ett skomode jag inte förstår mig på
Det är väl eventuellt så att jag är för gammal för att begripa.
Det är väl eventuellt så att jag är för gammal för att begripa.
Victoria och Daniel
Jag är riktigt gubbigt sur på Vikorias och Daniels förlovning just nu. Dels är jag inte helt övertygad om möjligheten till evig tvåsamhet, dels är jag inte helt övertygad om kungahuset alls (trots att jag faktiskt har en skvätt kungablod - ser ni inte likheten?). Det är de vanliga synpunkterna som jag har, det kostar för mycket, och jag tror inte att det är värt det, och så vidare. I sak har jag säkert massor av fel, och det är väl inget jag egentligen orkar diskutera, men jag höll på att smälla av när KG Bergström (en SVT-filur) berättade på TV att en medlem i kungafamiljen bara får gifta sig med en protestant. Programledaren i Sodom och Gomorra-soffan var paralyserad av sitt glädjerus över giftermålet, så h*n gjorde inget liv av den saken, utan nickade uppmärksamt med glittrande ögon.
Med tanke på problemen med dyslexi och anorexi som finns i det där bygget så kanske det vore bra om de blå generna kunde blandas ut lite?
Men jag ska inte gnälla, jag ska vara glad över dessa glada nyheter mitt i dessa dystra tider, nu vänder det, och knugen kommer inbringa många miljarder till Sverige med sitt representerande, heja heja, krisen är över!
Med tanke på problemen med dyslexi och anorexi som finns i det där bygget så kanske det vore bra om de blå generna kunde blandas ut lite?
Men jag ska inte gnälla, jag ska vara glad över dessa glada nyheter mitt i dessa dystra tider, nu vänder det, och knugen kommer inbringa många miljarder till Sverige med sitt representerande, heja heja, krisen är över!
Män och mode
Det är tur att vi män har någon att hålla i handen när det gäller hur vi ska ekipera oss. I olika tidningar och på olika nätsidor kan den mest handfallne få hjälp med hur slipsen knyts och vilken sorts kavaj som kombineras bäst ihop med vilken slags skjorta, och vilket material som är bäst.
Tidningen King har i något hyfsat nytt nummer en skjorta-/slipsguide, och den är absolut inte egal. Jag är fullkomligt allergisk mot tv4-modet som numera är fotbollskanalen-modet. Det vill säga det som Ekwall, Lundh, Kåmark, Hedman (“när journalisterna ser Magnus Hedman lägger de benen på ryggen, oftast hinner han ikapp“) med flera har på sig när de sitter i studion. Slips-/skjortaproblematiken är inte det enda jag stör mig på, men den finns även där, och kallas för Winnerbäck-komplexet. En slappt knuten svart slips från typ MQ i något märkligt material och som dessutom blev för smal för ca 3-4 år sedan. Det är inte ett dugg Pulp Fiction över det, utan snarare bara radhusägare som vill vara lite street och visa att de är nere med kidsen. Hade det bara varit legitimt med mössa i tv-sändning så hade de nog haft en hatt, för att vara lite Pete Doherty, men vilket snarare resulterar i en Bo Kaspers-look.
Till den vita skjotan och löst knutna slipsen består fotbollskanalen-uniformen vidare av en stickad ovandel av något slag och i någon slags nyans av grått, samt svarta byxor. Det märkligaste av allt är skovalen. Ibland undrar jag om de som är med i programmet inte förstår att deras fötter syns i bild. Vita sneakers är inte ok i sammanhanget. Det är inte ok på Spyan och det är inte ok på TV, det borde väl Ekwall veta?
Tidningen King har i något hyfsat nytt nummer en skjorta-/slipsguide, och den är absolut inte egal. Jag är fullkomligt allergisk mot tv4-modet som numera är fotbollskanalen-modet. Det vill säga det som Ekwall, Lundh, Kåmark, Hedman (“när journalisterna ser Magnus Hedman lägger de benen på ryggen, oftast hinner han ikapp“) med flera har på sig när de sitter i studion. Slips-/skjortaproblematiken är inte det enda jag stör mig på, men den finns även där, och kallas för Winnerbäck-komplexet. En slappt knuten svart slips från typ MQ i något märkligt material och som dessutom blev för smal för ca 3-4 år sedan. Det är inte ett dugg Pulp Fiction över det, utan snarare bara radhusägare som vill vara lite street och visa att de är nere med kidsen. Hade det bara varit legitimt med mössa i tv-sändning så hade de nog haft en hatt, för att vara lite Pete Doherty, men vilket snarare resulterar i en Bo Kaspers-look.
Till den vita skjotan och löst knutna slipsen består fotbollskanalen-uniformen vidare av en stickad ovandel av något slag och i någon slags nyans av grått, samt svarta byxor. Det märkligaste av allt är skovalen. Ibland undrar jag om de som är med i programmet inte förstår att deras fötter syns i bild. Vita sneakers är inte ok i sammanhanget. Det är inte ok på Spyan och det är inte ok på TV, det borde väl Ekwall veta?
Sunday, February 22, 2009
! (Berghs School of Communication)
Ifjol sökte jag till Berghs, en reklamskola i Stockholm, är väl den bästa beskrivningen jag kan få ur mig.
Jag blev inte antagen, och det är kanske inte så konstigt. Den största delen av antagninsprocessen är att göra fyra stycken arbetsprover. Ifjol handlade det om:
1) reklam för minifiskpinnar,
2) reklam för Örebro,
3) antisnuskampanj och
4) kampanj för att öka tågresandet.
Jag räknar med att sådana arbetsprover blir bättre för varje gång man gör dom, så därför tänker jag försöka en gång till. Till höstens antagning så måste jag tänka ut något om:
1) att fylla och bilkörning inte hör ihop,
2) en nationell tv-fri dag som regeringen beslutat (sabla borgare),
3) tågluffar-reklam och
4) Omega 3-reklam.
Som om det problemet inte var svårt nog att lösa så ska dessutom finansieringen på 170' över fyra terminer lösas. Här står det mer om utbildningen.
Mitt bidrag var inget revolutionerande, men jag är inte säker på att det är "revolutionerande" de antagningsansvariga vill se. Möjligen evolutionerande, dvs min egna utveckling, att ansökan i år blir bättre än sist. Eftersom jag tänkt söka till copywriter så är det första jag ska försöka tänka på i år att lägga lite mer krut på det textmässiga och inte så mycket på det grafiska.
Om någon har lite tips om ovanstående uppgifter så får denne någon gärna skriva. Nedan ser ni det bildmässiga innehållet till minifiskpinne-kampanjen:
Inte guldäggsmaterial kanske, men tänk på att jag stekte en fiskpinne för ändamålet!
Jag blev inte antagen, och det är kanske inte så konstigt. Den största delen av antagninsprocessen är att göra fyra stycken arbetsprover. Ifjol handlade det om:
1) reklam för minifiskpinnar,
2) reklam för Örebro,
3) antisnuskampanj och
4) kampanj för att öka tågresandet.
Jag räknar med att sådana arbetsprover blir bättre för varje gång man gör dom, så därför tänker jag försöka en gång till. Till höstens antagning så måste jag tänka ut något om:
1) att fylla och bilkörning inte hör ihop,
2) en nationell tv-fri dag som regeringen beslutat (sabla borgare),
3) tågluffar-reklam och
4) Omega 3-reklam.
Som om det problemet inte var svårt nog att lösa så ska dessutom finansieringen på 170' över fyra terminer lösas. Här står det mer om utbildningen.
Mitt bidrag var inget revolutionerande, men jag är inte säker på att det är "revolutionerande" de antagningsansvariga vill se. Möjligen evolutionerande, dvs min egna utveckling, att ansökan i år blir bättre än sist. Eftersom jag tänkt söka till copywriter så är det första jag ska försöka tänka på i år att lägga lite mer krut på det textmässiga och inte så mycket på det grafiska.
Om någon har lite tips om ovanstående uppgifter så får denne någon gärna skriva. Nedan ser ni det bildmässiga innehållet till minifiskpinne-kampanjen:
Inte guldäggsmaterial kanske, men tänk på att jag stekte en fiskpinne för ändamålet!
När Daniel Craig drog åt skogen
Jag kollade nyligen på filmen Defiance, med Daniel Craig (den senaste bonden) och Liev Schrieber (har bland annat varit med i Hurricane med Denzel Washington). Den har fått ungefär 7.5 på imdb, och 7.5 är ett högt betyg generellt. I just detta fallet är det för högt, eftersom filmen inte är riktigt så bra.
Handlingen är intressant, en grupp med judar gömmer sig i de vitryska skogarna under andra världskriget. Gruppen växer och blir allt mer motståndskraftig, samtidigt som intrigerna blir fler och spelet om rang i gruppen blir mer farligt. Med tanke på begreppen gruppdynamik, historia och underkastelse är det en intressant berättelse, men det är ändå något med produktionen i sig, som gör mig helt övertygad om att Craig och Schreiber sagt till varandra "nu rymmer vi från Hollywood och slår läger i skogen, där vi kan spela in en film som vi vill att den ska vara".
Handlingen är intressant, en grupp med judar gömmer sig i de vitryska skogarna under andra världskriget. Gruppen växer och blir allt mer motståndskraftig, samtidigt som intrigerna blir fler och spelet om rang i gruppen blir mer farligt. Med tanke på begreppen gruppdynamik, historia och underkastelse är det en intressant berättelse, men det är ändå något med produktionen i sig, som gör mig helt övertygad om att Craig och Schreiber sagt till varandra "nu rymmer vi från Hollywood och slår läger i skogen, där vi kan spela in en film som vi vill att den ska vara".
Snart dags för sneakers!
Den ultimata sneakers-årstiden närmar sig (säger jag när vi har öststatsvinter utanför fönstret), och jag har hittat den perfekta uppfinningen. Alldeles säkert ingenting nytt, men jag är frälst.
Om det är någon annan som lika barnsligt som jag hellre har vita sneakers än svarta (måste handla om något efterblivet mamma-trots), kolla då in Trainer Cleaner Gel från Boston (den klassiska skokrämstillverkaren med hunden som logotyp).
Vitt är det nya svarta!
Saturday, February 21, 2009
Låtom oss dansa
Tänkte nog avsluta passet framför datorn snart, men kom just att tänka på rump-chocken i Let's Dance. Förra året var det ju Mat-Tina som rump-chockade, och nu var turen kommen till Idol-Laila. Jag som kanske mest av allt gillar rumpor på den kvinnliga kroppen tyckte det var rätt trevligt (gubbsjuk?), men helt klart svårast att radera från näthinnan, det var Carl-Jan och tjejen som dansar med honom.
Det var väl en, eller två veckor sedan, som de dansade cha-cha-cha, och CJ:s partner kom klädd i någon form av cat suit, som liknade svart spets ovanpå naken hud. Hon såg verkligen naken ut, och visst känns det lite fåraktigt att inte ha släppt henne ur blicken under hela deras framträdande. Men med alla händer på hjärterna (hur böjer man hjärta??), jag undrar om det fanns någon man eller kvinna, som inte hade svårt att slita blicken från det spektaklet.
Det var väl en, eller två veckor sedan, som de dansade cha-cha-cha, och CJ:s partner kom klädd i någon form av cat suit, som liknade svart spets ovanpå naken hud. Hon såg verkligen naken ut, och visst känns det lite fåraktigt att inte ha släppt henne ur blicken under hela deras framträdande. Men med alla händer på hjärterna (hur böjer man hjärta??), jag undrar om det fanns någon man eller kvinna, som inte hade svårt att slita blicken från det spektaklet.
Amyl Nitrite
Eller Animal Nitrate, apropå mockabandet, Suede (minns ni?).
Jag snubblade över Suede på Spotten och blev påmind om en av indie-erans absoluta höjdpunkter, Animal Nitrate av Suede.
Jag var aldrig riktigt krokad på Suede, och även om det var omedvetet så var det nog så att de kändes lite för androgyna. Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att grupptrycket kan påverka mig, och i fotbollslaget var det fjolligt nog att lyssna på Oasis. Å andra sidan var jag lagkapten så egentligen borde jag vara ha förintat dom och lyssnat på bra musik.
Jag snubblade över Suede på Spotten och blev påmind om en av indie-erans absoluta höjdpunkter, Animal Nitrate av Suede.
Jag var aldrig riktigt krokad på Suede, och även om det var omedvetet så var det nog så att de kändes lite för androgyna. Jag är inte sämre än att jag kan erkänna att grupptrycket kan påverka mig, och i fotbollslaget var det fjolligt nog att lyssna på Oasis. Å andra sidan var jag lagkapten så egentligen borde jag vara ha förintat dom och lyssnat på bra musik.
I don't get art.
What's to get?
Diskussionen är igång igen, "vad är konst?" Ekorrhjul är allt jag har att säga om det. Samma diskussion, samma slutsatser, gång på gång.
Diskussionen är igång igen, "vad är konst?" Ekorrhjul är allt jag har att säga om det. Samma diskussion, samma slutsatser, gång på gång.
Spotify
Det är bra skit, och man ska icke skåda given häst i munnen, men det är kul när de får låttitlarna fel. Från Oasis live-album Familliar to Millions så finns låten Shakermaker med. På Spot heter den sharkmaker. Hur går det till undrar jag?
Lost in translation är en annan grej jag kommer att fundera på. Inte filmen, utan fenomenet. Om du t ex läser en bok översatt till svenska, och du bara vet att sopan som översatt missat ton, rytm och poänger. Du tror kanske inte att du skulle göra det bättre själv, men är du som jag så kan du inte låta bli att tänka "vad missar jag egentligen nu, pga översättaren". Kanske skulle jag ta och börja lita på folk.
Anyway, nu lät det just som jag läser massor med böcker, och det stämmer inte - tyvärr. Jag önskar att jag inte var en sådan rastlös person som inte kan meta utan att få damp. Biografier är det som går lättast ned, jag verkar inte gilla totala verklighetsflykter. Dock såg jag på en tågstation i Sverige att Fight Club givits ut på svenska. Jag har läst den på engelska, och den är intressant skriven - vilket leder till att jag inte kan sluta tänka på vad det är för översättare som tagit tag i denna bok. Innerst inne skulle jag vilja läsa, men jag tror inte jag skulle kunna koncentrerar mig, utan och sitta och tänka att det är någon slags Andersson-Wij-wannabe, med alldeles för få tentor och för mycket rocker-komplex, som precis som jag tänkt: nu är det finito med kassa översättningar, jag kan mycket bättre.
Det här var ju ett konstruktivt inlägg. Jag kan avsluta med ett boktips, apropå Palahniuk (författaren som skrev Fight Club); Choke.
Boken handlar om en typ som hittat ett speciellt sätt att finansiera sin mammas sjukvård. Den ligger mig varmt om hjärtat, då den var mitt sällskap under den veckan som min far låg på intensiven innan han till slut dog. Det var Choke, och så var det såklart Rocky också.
Lost in translation är en annan grej jag kommer att fundera på. Inte filmen, utan fenomenet. Om du t ex läser en bok översatt till svenska, och du bara vet att sopan som översatt missat ton, rytm och poänger. Du tror kanske inte att du skulle göra det bättre själv, men är du som jag så kan du inte låta bli att tänka "vad missar jag egentligen nu, pga översättaren". Kanske skulle jag ta och börja lita på folk.
Anyway, nu lät det just som jag läser massor med böcker, och det stämmer inte - tyvärr. Jag önskar att jag inte var en sådan rastlös person som inte kan meta utan att få damp. Biografier är det som går lättast ned, jag verkar inte gilla totala verklighetsflykter. Dock såg jag på en tågstation i Sverige att Fight Club givits ut på svenska. Jag har läst den på engelska, och den är intressant skriven - vilket leder till att jag inte kan sluta tänka på vad det är för översättare som tagit tag i denna bok. Innerst inne skulle jag vilja läsa, men jag tror inte jag skulle kunna koncentrerar mig, utan och sitta och tänka att det är någon slags Andersson-Wij-wannabe, med alldeles för få tentor och för mycket rocker-komplex, som precis som jag tänkt: nu är det finito med kassa översättningar, jag kan mycket bättre.
Det här var ju ett konstruktivt inlägg. Jag kan avsluta med ett boktips, apropå Palahniuk (författaren som skrev Fight Club); Choke.
Boken handlar om en typ som hittat ett speciellt sätt att finansiera sin mammas sjukvård. Den ligger mig varmt om hjärtat, då den var mitt sällskap under den veckan som min far låg på intensiven innan han till slut dog. Det var Choke, och så var det såklart Rocky också.
...and another rant commences
Tänk att det är så enkelt som att bara bli lite provocerad av en forumdiskussion om huliganism, för att man helt plötsligt får så mycket saker att skriva om, så att man knappt kan samla tankarna och skriva ett enda ord.
Från huliganism till något helt annat, bandet Takida. Eller artisten eller vem fan det nu är. Segt, ledsamt brölande, kunde jag konstatera att det lät som, när jag utförde straffarbete i lagret i måndags - med radio som enda sällskap. Det hela blev ännu mer störigt när jag såg den där Takida och hans kompisar sitta på typ guldbjörnsbaggen och spela svåra när de kom i bild.
Sen har vi Kleerup. Gör några enkla melodier och ackompanjera med lite blip blop och en skör, vacker kvinnoröst, sen är du garanterad ass för resten av ditt liv. Oavsett hur du ser ut. Ytlighet oder nicht? Jag vet bara att jag lurade i en kvinnlig bekant att Kleerup befann sig på samma uteställe som oss, vilket på sätt och vis var lite logiskt eftersom Kleerup hade spelning i samma stad kvällen efter. Hon gick "all in", så att säga. Någonstans i stan går det runt en snubbe som ser ut som Kleerup och är jävligt nöjd, ser ni honom så hälsa att han är skyldig mig en tjock tjänst.
Från huliganism till något helt annat, bandet Takida. Eller artisten eller vem fan det nu är. Segt, ledsamt brölande, kunde jag konstatera att det lät som, när jag utförde straffarbete i lagret i måndags - med radio som enda sällskap. Det hela blev ännu mer störigt när jag såg den där Takida och hans kompisar sitta på typ guldbjörnsbaggen och spela svåra när de kom i bild.
Sen har vi Kleerup. Gör några enkla melodier och ackompanjera med lite blip blop och en skör, vacker kvinnoröst, sen är du garanterad ass för resten av ditt liv. Oavsett hur du ser ut. Ytlighet oder nicht? Jag vet bara att jag lurade i en kvinnlig bekant att Kleerup befann sig på samma uteställe som oss, vilket på sätt och vis var lite logiskt eftersom Kleerup hade spelning i samma stad kvällen efter. Hon gick "all in", så att säga. Någonstans i stan går det runt en snubbe som ser ut som Kleerup och är jävligt nöjd, ser ni honom så hälsa att han är skyldig mig en tjock tjänst.
Sheep mentality
Jag läser massa foruminlägg om vilken fotbollsklubb som har de hårdaste huliganerna. Det gör mig så trött så att jag inte orkar säga mer än att de som vill slåss borde skickas till någon krigszon och utrota varandra där nere. Detsamma gäller rattfyllon. Rant over.
Sunday, February 15, 2009
Skateskor, öken och BlondinBella
Vem köper sådana på riktigt? Crocs-bärare? Buskis-besökare? De är klumpiga, svettiga, och jag får nästan eksem bara av att ta på dem. Eller är jag fel ute, är skate det nya svarta?
Nej tacka vet jag min egna oöverträffliga skosmak. Det senaste inköpet (förutom en drös med träningsskor till olika väderlekar och anläggningar) är desert boots från Clark's. Av någon anledning har jag varit anti Clark's och mina första två par desert boots i mocka var från Ben Sherman. Det ena paret i ljusgrå khaki och det andra i härligt mörk brun färg. Man ville nästan äta skorna för de såg ut som god choklad. Något åt detta hållet (nu är bilden på en Clark's-sko lustigt nog, men den är identisk med mina chokladskor):
Nu har det alltså blivit desert boots igen (Är mocka ett bra material i öken?), från Clark's, och jag är nöjd. Nu måste jag ge mig till tåls och invänta torrare väder:
Till sist, nu när jag porrsurfat skor i en halvtimme, så stötte jag på en godbit, som gjorde mig rejält sugen (men inte helt övertygad), från nämnda Ben Sherman:
Nu tror jag att jag låtit färdigt som Blondinbella (för idag). Ajöken.
Nej tacka vet jag min egna oöverträffliga skosmak. Det senaste inköpet (förutom en drös med träningsskor till olika väderlekar och anläggningar) är desert boots från Clark's. Av någon anledning har jag varit anti Clark's och mina första två par desert boots i mocka var från Ben Sherman. Det ena paret i ljusgrå khaki och det andra i härligt mörk brun färg. Man ville nästan äta skorna för de såg ut som god choklad. Något åt detta hållet (nu är bilden på en Clark's-sko lustigt nog, men den är identisk med mina chokladskor):
Nu har det alltså blivit desert boots igen (Är mocka ett bra material i öken?), från Clark's, och jag är nöjd. Nu måste jag ge mig till tåls och invänta torrare väder:
Till sist, nu när jag porrsurfat skor i en halvtimme, så stötte jag på en godbit, som gjorde mig rejält sugen (men inte helt övertygad), från nämnda Ben Sherman:
Nu tror jag att jag låtit färdigt som Blondinbella (för idag). Ajöken.
Jo det var en sak till
Dagens låttips för er som inte hört. Mando Diaos nya låt "Gloria" lovar gott om den nya skivan. För alla spottare så finns den här:
spotify:track:582BNBr5mU54SYW8iRi0q0
Jag har inte lärt mig behärska det där med Spotify-länkning än, så jag provar detta sättet också:
http://open.spotify.com/track/582BNBr5mU54SYW8iRi0q0
spotify:track:582BNBr5mU54SYW8iRi0q0
Jag har inte lärt mig behärska det där med Spotify-länkning än, så jag provar detta sättet också:
http://open.spotify.com/track/582BNBr5mU54SYW8iRi0q0
Produktiv dag
Man skulle tro att jag har någon form av efterblivet nyårslöfte att leva upp till. Nikotinberoendet (snarare den urspårade feströkningen) är kväst, senast jag rökte var just på fest, förra lördagen. Innan det hade jag inte rökt på en vecka och sen dess har jag inte heller gjort det. Jag antar att det kommer dröja tills nästa festlighet innan min karaktärssvaga sida visar sig igen.
Hur som helst, idag var det först jobb, och sedan träning. Jag har blivit lite försoffad det sista året. Även om jag varit aktiv som fotbollstränare, så går det ju inte alls att jämföra med att själva träna. Så coachandet är nedlagt för tillfället, vilket är synd, men nödvändigt för att jag inte ska börja knubba. Så med försoffandet och det uteblivna coachandet var det bara att bege sig till gymet, en söndag. Egentligen borde jag gå dit på söndagar mer ofta. Eller jag borde ju gå dit mer ofta i största allmänhet, men söndagar är bra träningsdagar då lokalen är relativt glest befolkad. Dessutom befinner sig ödlorna som disco-tränar i veckorna inför helgerna, de med tribaltatueringar och blonderat spretigt hår, hemma och är bakfulla efter utgången kvällen innan.
Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, men när jag slarvat med träningen tjockar jag egentligen inte på mig, jag magrar istället. Jag blir inte maskinisten-smal som Christian Bale, men det känns som att varenda antydan till muskel sakta tynar bort. Nu har jag i varje fall viktmål (från ca 77 kg till 80), ett konditionsmål (vilopuls ner till ca 45 slag/min. Idag ca 52), ett par prestationsmål (delta i någon form av långdistanslopp, ej mara, men kanske halv, och vissa mål i gymet, typ antal armhävningar), och till sist ett fåfängt mål, jag har en bild av ungefär hur jag vill se ut och det är en del av det totala målet. Vi får se hur det går med det, nu ska jag leva lite ohälsosamt.
Hur som helst, idag var det först jobb, och sedan träning. Jag har blivit lite försoffad det sista året. Även om jag varit aktiv som fotbollstränare, så går det ju inte alls att jämföra med att själva träna. Så coachandet är nedlagt för tillfället, vilket är synd, men nödvändigt för att jag inte ska börja knubba. Så med försoffandet och det uteblivna coachandet var det bara att bege sig till gymet, en söndag. Egentligen borde jag gå dit på söndagar mer ofta. Eller jag borde ju gå dit mer ofta i största allmänhet, men söndagar är bra träningsdagar då lokalen är relativt glest befolkad. Dessutom befinner sig ödlorna som disco-tränar i veckorna inför helgerna, de med tribaltatueringar och blonderat spretigt hår, hemma och är bakfulla efter utgången kvällen innan.
Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt, men när jag slarvat med träningen tjockar jag egentligen inte på mig, jag magrar istället. Jag blir inte maskinisten-smal som Christian Bale, men det känns som att varenda antydan till muskel sakta tynar bort. Nu har jag i varje fall viktmål (från ca 77 kg till 80), ett konditionsmål (vilopuls ner till ca 45 slag/min. Idag ca 52), ett par prestationsmål (delta i någon form av långdistanslopp, ej mara, men kanske halv, och vissa mål i gymet, typ antal armhävningar), och till sist ett fåfängt mål, jag har en bild av ungefär hur jag vill se ut och det är en del av det totala målet. Vi får se hur det går med det, nu ska jag leva lite ohälsosamt.
In Bruges
Se den! Alldeles utmärkt film med bl a Colin Farrell och en helt lysande Ralph "fakking" Fiennes (ni vet aset i Schindler's List).
Farrell och en yrkesmördarkollega göms undan i belgiska Brügges eller vad det nu heter på svenska/internationelliska. Det är ingen polisthriller eller liknande, och även om det spills blod i filmen så består den till den större delen av bra och underhållande dialog:
-I'm having a really nice time, I'm not sure if it really is his cup of tea.
-Wot?
-You know, I'm not sure if it's really his thing.
-Whad'ya mean "it's not really his thing?" What's that supposed to mean? "It's not really his thing", what the fakk is that supposed to mean?
-Nothing Harry...
-It's a fairy tale fakking town inn'it, how can a fairy tale town not be somebody's fakking thing? How can all those canals and bridges, and cobbled streets and those churches and all that beautiful fakking fairy tale stuff, how can that not be somebody's fakking thing, ey!?
-What I think I meant to say was...
-Is the swans still there?
-Yeah, the swans...
-How can the fakking swans, not fakking be, somebody's fakking thing, how can that be!?
Inget verk är fulländat, och precis som alla musikalbum i världen inte består av enbart bra låtar, så kan inte en film vara rakt igenom bra, men sevärd är filmen absolut. Dessutom innehåller den ett Tottenham-citat. Inte så smickrande, men väldigt sant, och Tottenham är inte precis Coca-Cola i produktplaceringsindustrin.
Se den om tillfälle ges!
Farrell och en yrkesmördarkollega göms undan i belgiska Brügges eller vad det nu heter på svenska/internationelliska. Det är ingen polisthriller eller liknande, och även om det spills blod i filmen så består den till den större delen av bra och underhållande dialog:
-I'm having a really nice time, I'm not sure if it really is his cup of tea.
-Wot?
-You know, I'm not sure if it's really his thing.
-Whad'ya mean "it's not really his thing?" What's that supposed to mean? "It's not really his thing", what the fakk is that supposed to mean?
-Nothing Harry...
-It's a fairy tale fakking town inn'it, how can a fairy tale town not be somebody's fakking thing? How can all those canals and bridges, and cobbled streets and those churches and all that beautiful fakking fairy tale stuff, how can that not be somebody's fakking thing, ey!?
-What I think I meant to say was...
-Is the swans still there?
-Yeah, the swans...
-How can the fakking swans, not fakking be, somebody's fakking thing, how can that be!?
Inget verk är fulländat, och precis som alla musikalbum i världen inte består av enbart bra låtar, så kan inte en film vara rakt igenom bra, men sevärd är filmen absolut. Dessutom innehåller den ett Tottenham-citat. Inte så smickrande, men väldigt sant, och Tottenham är inte precis Coca-Cola i produktplaceringsindustrin.
Se den om tillfälle ges!
Tuesday, February 10, 2009
"Vad är det där du har i taket?"
"Det är tröjan jag hade på mig när jag fick ligga med den där alldeles för snygga tjejen"
/internetkompis
/internetkompis
Gubbsjuk!
Och inte på det snuskiga sättet. En klassisk skada som drabbar fotbollsspelare är bristningar i lårens baksida (det heter INTE "baksida lår", lär er det, obildade sportfånar!), beroende på att lårens baksida är så mycket svagare än framsidan. Konsekvensen blir att musklerna på framsidan, som sträcker benet, sliter "sönder" musklerna på baksidan som dels bromsar den rörelsen, men har som primär uppgift att böja benet. Det var något sådant som hände mig idag under passets knäböj.
Nu är det ett skadeproblem jag varit välsignad från under alla dessa år, och jag tror att det jag kände ikväll bara var en liten "twitch", för nu ett par timmar senare känns inget alls. Vi får se hur det känns imorgon, då avgörs det om jag är old fart for real eller inte.
Nu är det ett skadeproblem jag varit välsignad från under alla dessa år, och jag tror att det jag kände ikväll bara var en liten "twitch", för nu ett par timmar senare känns inget alls. Vi får se hur det känns imorgon, då avgörs det om jag är old fart for real eller inte.
Jag har aldrig insett Håkans storhet
Men han (Hellström alltså), kan ju faktiskt skriva bra texter. Jag tänker inte bli världens sista Håkan-fan, jag gillar fortfarande inte rösten och den tillgjorda mysighetsfaktorn, men efter att först ha upptäckt "Hurricane Gilbert" och därefter "Brännö serenad" så måste jag nog credda hans låtskrivarskills.
Den senare av låtarna är dock Moneybrothers förtjänst att jag upptäckt. Han har gjort en helt enorm cover på HH:s "Brännö Serenad". Den går att ladda ner, för de människor som bedriver sådant fanstyg.
Annars går det att lyssna och tita på tuben:
http://www.youtube.com/watch?v=WZkFYfCor2o
Den senare av låtarna är dock Moneybrothers förtjänst att jag upptäckt. Han har gjort en helt enorm cover på HH:s "Brännö Serenad". Den går att ladda ner, för de människor som bedriver sådant fanstyg.
Annars går det att lyssna och tita på tuben:
http://www.youtube.com/watch?v=WZkFYfCor2o
Saturday, February 7, 2009
Eagle Eye
Det var 2 timmar jag inte kommer få tillbaka... En film som kändes som Enemy of the State 2, med lite häftig teknologi, men inte mer än så.
Jo just, den i "Kiss, Kiss, Bang, Bang" så otroligt snygga Michelle Monaghan.
Jo just, den i "Kiss, Kiss, Bang, Bang" så otroligt snygga Michelle Monaghan.
Die Fälscher
Jag har sett på tysk film. Det händer inte ofta att jag ser annat än amerikansk och kanske brittisk film (kalla mig gärna opretentiös eller bara kulturdöd), men nu har jag alltså sett en tysk film. Den heter die Fälscher (falskmyntarna är den svenska titeln) och handlar om judar som under sitt fångenskap hos nazisterna får jobba med att förfalska dollar och pund för att försvaga alliansens ekonomi.
Helt ok film, som säkert skulle tjäna bra som undervisningsmaterial för de tyskalärare som kan sträcka sig till att visa film på lektionerna.
Detsamma gäller för övrigt de gravt överskattade Arn-filmerna, som med sitt usla skådespeleri och replikväxling åtminstone berättar intressanta historier.
Apropå det usla skådespeleriet så låter det i svensk film lite som i skolan, på engelskalektionerna. Replikväxlingen sker lika naturligt i svensk film som när engelskaläraren utsåg två personer att läsa upp en dialog ur läroboken. Dessa skådespelarinsatser når sina klimax när den ena karaktären ska avbryta den andra, och det alltid slutar med att karaktären som blir avbruten hinner sluta prata mitt i sin mening innan själva avbrottet faktiskt kommer. Att man får se sånt i en mellanstadieklass kan jag köpa, men att få se det i en film, det är helt odugligt.
Apropå svensk skådespelarelit, ni har väl sett Micke Persbrandts konstpaus i den där "biståndsreklamen"? 1.15 in i klippet kommer den, insatsen som skiljer Persbrandt från all annan skit som hedrat Rederiet-scenen men sin närvaro. Insatsen som vilken läskunnig 12-åring som helst skulle kunna åstadkomma.
Helt ok film, som säkert skulle tjäna bra som undervisningsmaterial för de tyskalärare som kan sträcka sig till att visa film på lektionerna.
Detsamma gäller för övrigt de gravt överskattade Arn-filmerna, som med sitt usla skådespeleri och replikväxling åtminstone berättar intressanta historier.
Apropå det usla skådespeleriet så låter det i svensk film lite som i skolan, på engelskalektionerna. Replikväxlingen sker lika naturligt i svensk film som när engelskaläraren utsåg två personer att läsa upp en dialog ur läroboken. Dessa skådespelarinsatser når sina klimax när den ena karaktären ska avbryta den andra, och det alltid slutar med att karaktären som blir avbruten hinner sluta prata mitt i sin mening innan själva avbrottet faktiskt kommer. Att man får se sånt i en mellanstadieklass kan jag köpa, men att få se det i en film, det är helt odugligt.
Apropå svensk skådespelarelit, ni har väl sett Micke Persbrandts konstpaus i den där "biståndsreklamen"? 1.15 in i klippet kommer den, insatsen som skiljer Persbrandt från all annan skit som hedrat Rederiet-scenen men sin närvaro. Insatsen som vilken läskunnig 12-åring som helst skulle kunna åstadkomma.
Ett grått nytt hår!!
Hjälp, jag har hittat ett grått hår. Eller ja, en person hittade ett grått hår åt mig, för att göra hela processen mer traumatisk. Som om det skulle göra saken lättare så var det ett vitt hår, och jag har hört att man får vita hår, inte gråa. Gråa hår är tydligen hår med döda pigment och då blir det vitt.
Ah well, ah well, hellre George Clooney än Ingvar Oldsberg, hellre Fabrizio Ravanelli än Fredrik Ljungberg och hellre José Mourinho än Tommy Svensson (förlåt Tommy, du är hur trevlig som helst, jag vill bara inte se ut som dig)
Grey vs Bald har bara en given vinnare. Eller?
Ah well, ah well, hellre George Clooney än Ingvar Oldsberg, hellre Fabrizio Ravanelli än Fredrik Ljungberg och hellre José Mourinho än Tommy Svensson (förlåt Tommy, du är hur trevlig som helst, jag vill bara inte se ut som dig)
Grey vs Bald har bara en given vinnare. Eller?
Wednesday, February 4, 2009
Don't mess with the Bale
Christian Bale - något överskattad, men fortfarande bra - är med i Terminator 4 som kommer i vår. Nu har det läckt ut ett klipp från inspelningarna. Tydligen är det någon form av ljustekniker som lallat runt i bakgrunden när Bale repeterat/spelat in.
Man kan resonera att Bale blev lite onödigt arg, nästan lite tillgjort. Samtidigt vet i varje fall jag väldigt lite om vad som krävs och hur det är att prestera i sådana stora roller. Det vore konstigt om nerverna inte var på helspänn. Onödigt eller inte, ljuskillen lär tänka sig för nästan gång han snubblar runt i kulisserna:
http://www.aolcdn.com/tmz_audio/020209_christianbale.mp3
Man kan resonera att Bale blev lite onödigt arg, nästan lite tillgjort. Samtidigt vet i varje fall jag väldigt lite om vad som krävs och hur det är att prestera i sådana stora roller. Det vore konstigt om nerverna inte var på helspänn. Onödigt eller inte, ljuskillen lär tänka sig för nästan gång han snubblar runt i kulisserna:
http://www.aolcdn.com/tmz_audio/020209_christianbale.mp3
Subscribe to:
Posts (Atom)
Posts
