Flykten - R Vrba

Nu har det brunnit i proppskåpet, jag har läst en "skönlitterär" bok. Vilket var evigheter sedan. Den senaste boken jag läste som inte var en anatomi-bok var en självbiografi om en fotbollstränare som heter Martin Jol. Jag inser att det inte riktigt räknas, så jag antar att den senaste är Choke, av Chuck Pahlaniuk (skrev även Fight Club).

I varje fall, jag fick ett litet uns av boksug, och ville ha något enkelt, spännande men inte svenskt. Det blir alldeles för avskalat och vardagligt har jag inbillat mig. Även om det skulle handla om världens värsta massmördare som härjade i Sverige och hade ebola och grodinfluensan, så skulle det inte bli en spännande bok av en svensk författare. Ungefär som dirty talk på svenska (Som alla vet är jag ingen expert på svensk litteratur, eftersom den senaste svenska bok jag läste måste ha varit sagan om sune eller berts dagbok - uppskattade förvisso).

I varje fall, boken jag läste heter Flykten och skrevs av Rudolf Vrba. Bokens baksida, bästa skiten sen skivat bröd, annonserade att det handlade om Vrbas egen flykt från Auschwitz. Inte bara var det så spännande som jag hoppats på, utan den var även enkelt skriven, rakt på sak, OCH om någon hade något att berätta om livet, så måste det vara Vrba.

Han beskriver en nästan osannolik tur i boken, och det var väl just vad som krävdes för att klara sig från lägret.

När jag löste alla äppel, päppel, piron, paron-böckerna på lågstadiet efter att ha tagit hem dom i smyg över en kväll så kände jag mig lite tom inombords - vad göra nu? (Dessutom blev jag utskälld av fröken. Heja Sverige!) Lite samma känsla har jag nu. Jag vill nästan läsa boken om igen, men jag ska nog försöka hitta något annat.

Och pocketböcker is the shizzle.