Östermalmig

Jag och K pratade nyss om intrycken vi gjorde på varandra i samband med vår första dejt. Hon tyckte jag var Östermalmig. På senare tid har J på jobbet kallat mig för stekare, och inget av omdömena känns sådär jättebra. När jag tänker på stekar-modet så tänker jag på för stora solglasögon och pedofil-korta shorts i konstiga färger och lågskor. Visst, fult kan vara snyggt, och jag kanske tror att snyggt är fult, men jag vill helst inte förknippas med en stil som pappa hade när han var mellan 30 och 45 år gammal. Även om jag skulle kunna glida runt i korta tennisshorts, bara för att det är coolt fult, så skulle jag inte vilja bli kallad för stekare. I och för sig har jag redan testat det:






















Det jag hoppas på är i varje fall att det föreligger någon form av begreppsförvirring.