Bury me at wounded knee

Idag trodde jag att mina fiskar blivit varma, att andra bullar hade bakats, att den tjocka damen sjungit och så vidare.

På väg till jobbet tog jag mig över ett övergångställe, där jag hade grönt ljus. Bara för att be om problem så var jag disträ och knappade på mobilen. Men hur uppmärksam är man när det slår om till grönt och det börjar ticka i dom där lådorna. Precis när jag ska ta steget ut från refugen och vidare på andra körfältet, så tvärnitar en polisbil med blåljusen på, två meter från mig. Tjejen som körde såg ut att svära något, och rattade sig snabbt ut och körde vidare.

Blåljusen var som sagt på, men inga sirener. Jag hade grönt, polisbilen hade rött. Även om jag var ouppmärksam, så känns det som att det kunde gått rätt så illa.

Det knäppaste är att jag tänkte "aj fan, mitt knä" när jag såg vad som var på väg att kunna hända. Jag har skadat ledbandet på ena knäet och hoppas på en snabb rehabilitering. Att bli överkörd till döds var tydligen inte den primära faran.