...och är väl rätt inställd på att den förälskelsen jag haft i dem sedan 1994 för all framtid kommer dö. Jag har sett dom live två gånger. Senast var i Globen, när de turnerade med Be Here Now. Jag vet inte vilket år det begav sig, 1999 kanske. Men det var överdimensionerade telefonkiosker och klockor på scenen. Bara det faktum att dåvarande duktige trummisen Alan White hade dubbla baskaggar på sitt trumset skrek liksom att Oasis helt tappat fotfästet. Efter Be Here Now har jag bara köpt någon mer skiva, och jag vet inte ens hur många andra skivor de har släppt.
Min första konsert med Oasis var 1996, Sjöhistoriska Muséet. Grymt vädet och ett stort fält med 15000 personer och en överjävligt bra konsert. Liam G fick nära nog en smocka av Chuck Taylor i canvas-version (otippad skomodell med tanke på publiken...), och hotade med att bryta setet. Någon vecka efter spelningen på Sjöhistoriska så gjorde bandet de enorma spelningarna i Knebworth inför 2 x 125 000 åskådare. 125 000 per spelning, det är helt bisarrt mycket!
Jag avslutar detta inlägget med liveklipp från Oasis då och nu. Sen sörjer jag den tid som flytt.
En minut från Götlaborg 2009 (spelningen fick typ ett minus i betyg av AB)
Maine Rd, våren 1996. Cover på Slades 'Cum On Feel the Noize' av alla låtar
Jag hoppas dom kan skrälla och bjuda på något liknande igen.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment