Inte riktigt då, men nästan. Var ute med min kompis och hans hund i skogen, vilket för övrigt inte är min favoritomgivning. När vi promenerade på en stig så fick jag plöstligt tvärnita. Bland alla kvistar och stenar lyckades jag i rättan tid upptäcka en huggorm som låg i gräset. Först tänkte jag "bara en snok, inte så farligt" men snabbt såg jag sick-sackmönstret på ryggen och insåg att det var en huggorm. Det var riktigt nära att jag missade den och var ett steg från att trampa antinen på den eller precis bredvid den i mina amatörmässigt låga joggingskor. Jag är imponerad av mig själv att jag försökte rygga tillbaka långsamt och kontrollerat och inte snabbt och ryckigt, för jag inte ville stressa upp ormen.
Dramatiskt för ett asfaltsbarn :-)
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment